”Vi blev brickor i en maktkamp”

– Vid en träff med organiserarna på Bommersvik satt vi på ett kurspass och gick igenom avdelning för avdelning för att se om det fanns en majoritet ombud som kunde rösta bort Lindgren på kongressen. Det kändes absurt, säger Danny.

Hans erfarenheter väckte starka reaktioner på hemmaavdelningen i Malmö och i mars stoppade styrelsen hans fortsatta medverkan som central organiserare. I dag jobbar han lokalt, för avdelningen.

Det är måndag eftermiddag. Några veckor har gått sedan Danny Palm först fick frågan om att ställa upp på en intervju i Transportarbetaren. Han tvekade och svaret blev nej.

– Jag ville inte skada avdelningen, säger Danny.

Men efter en hel del funderande ändrade han sig och nu sitter vi i ett mötesrum på Malmöavdelningen. Med finns också ombudsmännen Jonas Ankarberg och Linda Svensson. Det är Danny som bett dem närvara. Som stöd när han kliver fram.

Danny Palm är lastbilschaufför och det tog flera år innan han gick med i facket. Men ett besök på åkeriet blev en vändpunkt. Det var Transports särskilda organiseringsgrupp som valt ut just Schenker för att försöka få fart på den fackliga verksamheten.

Danny och ett par andra chaufförer nappade. En fackklubb bildades och Danny fick blodad tand. Han tog på sig fackliga uppdrag i avdelningen och för två år sedan fick han frågan om han själv ville bli projektanställd som organiserare i förbundet.

På höstkanten 2015 klev han in i sin nya roll. Hans tjänst betalades till 50 procent av förbundet och till 50 procent av Malmöavdelningen. Arbetsledningen sköttes från förbundskontoret – från den stab som hela tiden styr organiserarna.

Till skillnad från många andra i gruppen jobbar Danny ensam på fältet. Han beskriver hur avdelningen blev ett viktigt stöd i arbetet:

– Jobbet var jätteroligt. På de första arbetsplatserna behövde jag inte underblåsa missnöje bland de anställda. Det fanns nog med problem på arbetsplatsen att ta tag i ändå.

Månaderna gick och Danny Palm började känna av pressen som staben sätter på organiserarna:

– Jobbet är väldigt strukturerat. Ledningen bestämmer hur många samtal med anställda man ska hinna med varje vecka. Jag fick ofta höra att ”Vi är under attack, vi måste prestera!”

– Budskapet som trummades in var att alla organiserare skulle förlora jobben om resultatet inte var tillräckligt bra. Ledningen sa rent ut att det var Lars Lindgren som skull lägga ner vår verksamhet, om han blev kvar som ordförande

Många gånger kände Danny att han inte var bekväm med ”sifferhetsen”. Efter kände han sig också mer och mer pressad av att framkalla konflikter på arbetsplatserna. Även där det inte fanns problem.

– Det är så organiserarna blir instruerade att göra. Tanken är att hitta kampfrågor som de anställda kan enas kring.

– Men arbetet blev mer kvantitet än kvalitet. Ja, det var faktiskt en orealistisk press och det blev allt jobbigare på söndagskvällarna, när man insåg att en ny arbetsvecka väntade

I januari 2016 kallades alla organiserare samman till en träff på konferensgården Bommersvik. Där förväntades Danny Palm och de andra rapportera hur jobbet fortskred på avdelningarna:

– Flera berättade om konflikter med avdelningen. När det var min tur förklarade jag att jag inte kände igen mig. Tvärtom hade jag en väldigt bra och öppen relation till min avdelning.

– På mötet förstod jag att det inte var så man skulle jobba, utan hålla distans. Det var väldigt mycket gnäll. De flesta organiserarna vittnade om att ombudsmän och regionala skyddsombud la sig i arbetet.

Under 2016 skärptes tongångarna från staben, berättar Danny:

– Tidigt deklarerade man att 2017 skulle bli ett ödesår för organiseringsverksamheten. Vi måste lägga i en högre växel, annars skulle det läggas ner. Det blev mer och mer snack om att vi skulle bli av med våra jobb, om samma ordförande valdes om på kongressen.

Organiseringsgruppen leds av Nicklas Mattsson på förbundskontoret. Förra sommaren blev Danny Palm kontaktad av honom:

– Han uppmanade mig att kartlägga hur stort stödet var för Lars Lindgren i min avdelning. När jag var klar skulle jag rapportera mina slutsatser till Mattsson. Det var jävligt obehagligt, faktiskt. Jag blev ju direkt beordrad att gå bakom ryggen på mina arbetskamrater.

Enligt Danny eskalerade kampanjen mot Lars Lindgren under hösten 2016:

– Bland annat snackades det om att Lindgren ville göra om Transport, så att det liknande fackförbundet Unionen, med storregioner.

– Redan hösten 2016 påstod vår ledning att Lars Lindgren hade en son boende hos sig i förbundets lägenhet och att han använt tjänstebilen för privatresor med en vän. Vid ett senare tillfälle blev jag skjutsad till Arlanda av en av våra arbetsledare. Han berättade att Lindgren var ”frikostig med sprit”.

I början av mars 2017 var det dags för en ny sammandragning av organiserarna på Bommersvik.

Det är nu tre månader kvar till kongressen. Danny Palm berättar att gruppen får besök. Av Markus Pettersson, som vid den här tiden är förbundssekreterare, och Matts Haglund, organisationssekreterare.

– De höll i två konferenspass som handlade mycket om kongressen och hur framtiden skulle se ut beroende på hur det gick i personvalen. Budskapet var inlindat, men det som sades var bland annat att vissa personer förmodligen skulle sluta och andra tvingas sluta, om samma ledning blev vald igen. Underförstått gällde det om Lars Lindgren vann.

– Markus Pettersson fick också frågan om han kunde tänka sig att kandidera till förbundsordförande. Han svarade ”att i så fall krävs en avtalssekreterare, eftersom jag saknar förhandlingserfarenhet”.

Danny berättar att han blev irriterad över att så mycket tid på konferensen lades på saker som över huvud taget inte hade med organiseringsarbetet att göra. Han satt mest tyst och noterade att någon fällde kommentaren: ”Tänk om någon spelar in det som sägs här!”

Markus Pettersson och Matts Haglund lämnade Bommersvik och samma eftermiddag var det dags för ett kurspass som blev droppen för Danny Palm och Malmöavdelningen.

Danny berättar:

– Nicklas Mattsson höll i det. Tillsammans skulle vi gå igenom avdelning för avdelning, till och med kongressombud för kongressombud, för att se hur stort stöd Lars Lindgren hade. En organiserare förde anteckningar och fick ihop 110 av 219 kongressombud som var mot Lindgren.

– Det var organiserarna som visste hur avdelningarna tänkte rösta. Där det inte fanns organiserare hade Nicklas Mattson själv väldigt bra koll på ombuden. Hela tillställningen var jäkligt obehaglig. Jag kände all mer att jag var det svarta fåret i gruppen.

Det blir tyst i vårt mötesrum på Malmöavdelningen. Ute är det svinkall vår. Vi är tre personer som har svårt att ta in det som Danny Palm detaljerat berättar om.

Ombudsman Jonas Ankarberg skjuter in en fråga: Ankarberg är själv kongressombud, nämndes även han under namnuppräkningen på Bommersvik?

– Ja, säger Danny. Fast jag behövde inte yttra mig. De visste redan att du var för Lars Lindgren.

Danny Palm minns tydligt torsdagen då Aftonbladet publicerade artiklarna om Transports ordförande:

– Jag blev inte överraskad, jag hade ju hört anklagelserna innan. Ändå kändes det lite konstigt när en av mina arbetsledare ringde upp mig redan klockan halvsju-sju på morgonen och sa att Aftonbladet hade lagt ut artiklar om Lindgren. Han avslutade med: ”Kom ihåg; vi ligger inte bakom detta.”

Efter träffen på Bommersvik valde Malmöavdelningen att lyfta bort Danny Palm från förbundets centrala organiseringsgrupp. Ombudsman Jonas Ankarberg var med och tog beslutet – först i verkställande utskottet och sedan i avdelningsstyrelsen. Han säger:

– Avdelningen hade ett arbetsmiljöansvar för Danny och vi såg att han mådde dåligt av den situation han hamnat i. Jag träffade organiseringsledningen på förbundskontoret och var väldigt tydlig med vad vi tyckte om verksamheten de sysslat med, och varför vi tagit beslutet kring Danny.

– Jag hade ett möte med Markus Petersson också. Det blev ett 45 minuter långt samtal där jag förklarade avdelningens kritik. Förbundsstyrelsen har också fått information om att vi drar tillbaka vår organiserare. Det känns konstigt att styrelsen tycks ta det med en axelryckning.

Danny Palm är osäker på vilka konsekvenser hans vittnesmål kommer att få i förbundet. Och för hans egen del:

– Hur som helst. Samma dag som jag blev bortlyft från den centrala delen föll en stor sten från mitt hjärta.