Alexandras krönika. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.
Det här är utgångspunkten för biståndsorganisationen Diakonias broschyr Om diktaturen kommer. Broschyren påminner om att demokratiska rättigheter måste försvaras varje dag.
Det kan låta avlägset men demokratin finns i vardagen. I rätten att organisera sig på jobbet, i möjligheten att säga ifrån om arbetsmiljön brister och i rätten att protestera utan att riskera jobbet. Fackliga rättigheter är demokratiska rättigheter.
Statsvetarna Eli G Rau och Susan C Stokes har studerat demokratier mellan 1995 och 2020. De visar att ekonomisk ojämlikhet är en stark riskfaktor för demokratisk tillbakagång. När klyftorna växer ökar misstron mot politiker, medier och myndigheter. Polariseringen blir starkare.
Ett ojämlikt land blir inte automatiskt en diktatur men demokratin blir mer sårbar. När människor saknar inflytande och trygghet kan enkla lösningar och starka ledare locka. Fria medier och föreningsrätt kan då framställas som problem, inte som nödvändiga delar av ett demokratiskt samhälle.
För den som saknar marginaler är friheten mindre. Den som är beroende av varje arbetspass kan tveka inför att anmäla risker, den som inte får schemat att gå ihop har mindre tid och kraft att engagera sig. Ja, det är fråga om makt.
Facket stärker arbetstagarnas gemensamma röst. När vi organiserar oss behöver ingen stå ensam inför arbetsgivaren. Tillsammans kan vi kräva rimliga löner och en säker arbetsmiljö. Vi kan också värna rätten att bli hörda och påverka våra arbetsvillkor.
Demokratin avgörs inte bara i vallokalen. Den måste fungera på arbetsplatsen, i föreningslivet och i vardagen och därför är jämlikhet, organisering och facklig styrka en del av vårt demokratiska försvar.
