Veckors väntan på friande blodprov
Åkeri. Lastbilschauffören Emil Bärtas stoppades av polis som misstänkte drograttfylla. Trots att urinprovet var negativt fick han tillbaka körkortet först tre veckor senare och kunde återgå till jobbet. Både Emil och facket är i dag kritiska till processen.
– Fast jag visste att jag var oskyldig började jag fundera under tiden som tvångsledig. Jag trodde att det skulle gå snabbare, ta några dagar eller högst en vecka att få tillbaka körkortet. För någon med egen bil hade det ju varit som att sätta företaget i konkurs att bli stående i tre veckor, säger Emil Bärtas.
Han arbetar sedan 2020 i Gävle på ett större åkeri med filialer i flera städer i norra Sverige. Fredagen den 1 mars i år blev han stoppad av polis strax efter midnatt. Emil hade då haft en körning till Örebro och var på väg att tvätta lastbilen för att tidigt dagen efter åka till ett event, tillsammans med en arbetsledare på åkeriet.
– Jag var trött, hade jobbat hela dagen och ville egentligen bara hem. Och när polisen stannade mig låg jag för nära bilen framför, säger Emil.
Att han låg för nära erkänner han, men det är det enda. Poliserna på plats misstänkte dock att Emil var drogpåverkad. Kriterier: Han visade oro, hade vidgade pupiller och muntorrhet.
– De lös i ögonen och jag fick göra pennprovet, som jag klarade. Jag var trött men helt nykter. De poliser som stannade mig kunde inte ta beslut utan tillkallade ett befäl.
Negativt urinprov
Emil Bärtas fick följa med till sjukhuset för drogtest. Urinprovet var negativt.
– Man tycker att de skulle ha gått på det. Men de skulle ta blodprov och förklarade att de skulle ta körkortet i väntan på svar och att det kunde ta en vecka, säger han.
Samtidigt är Emil noga med att understryka att han blev bra bemött av poliserna, att de bara gjorde sitt jobb. Men att hela ärendet tagit för lång tid.
Den 14 mars lades utredningen om misstänkt drograttfylla ned. Också det andra provet visade att det varken fanns alkohol eller droger i blodet. Alla misstankar var avskrivna. Men efter det dröjde det ytterligare en vecka innan Emil fick samtalet om att han fick hämta ut sitt körkort. En anledning är att Transportstyrelsen använde sig av traditionell postgång och inte digitala tjänster, som exempelvis Kivra.
– Jag fick till slut veta att det kunde ta fyra veckor innan Transportstyrelsen tog ett beslut. Även om det är på tok för lång tid kändes det ändå skönt att höra att det fanns ett slutdatum.
Tvungen stanna hemma
I väntan på att kunna återgå till jobbet var Emil Bärtas tvungen att vara hemma. Arbetsgivaren har nolltolerans mot droger och i avvaktan på svar också från blodprovet fick Emil inte andra arbetsuppgifter, varken på Gävlefilialen eller någon annan av åkeriets filialer.
– Lönefrågan var uppe, och jag fick frågan om jag ville ta ut semester, säger Emil, som valde att ta ut 10 semesterdagar.
När det gäller frågan om lön, och eventuell möjlighet till omplacering, låter Transportmedlemmen Emil Bärtas facket och arbetsgivaren sköta frågan.
– Är det nåt jag lärt mig av det här? Tja, det skulle väl vara att inte ligga för nära framförvarande fordon, säger han.
Niclas Sandström är ombudsman på Transports Gävleavdelning. Han tycker att det är orimligt att Emil inte kunnat arbeta, och varit helt utan lön, under det att utredningen pågick.
– Både jag och arbetsgivaren tycker egentligen att det är helt åt skogen. Men jag menar att man borde gjort en omplaceringsutredning och att det måste finnas andra arbetsuppgifter, det är ett stort åkeriföretag, säger Niclas Sandström.
– Det är också horribelt att det tar så lång tid. Det är polisen och Transportstyrelsens fel, men det är Emil som får betala priset.
Överläggningarna med åkeriföretaget lokalt har dock inte gett resultat och Niclas Sandström har nu hemställt om central förhandling.
