”Machokulturen sårar, skadar, hindrar, förstör, försämrar och dödar. Ju mer vi tillåter den att härja fritt, desto fler drabbas av allvarligare konsekvenser”, skriver Atilla Yoldaș i sin bok om hur vi ”vaccinerar” pojkar mot machokultur.

Machokultur. Självklart finns det biologiska skillnader mellan pojkar och flickor, kvinnor och män. Men överdriv dem inte, uppmanar föreläsaren Atilla Yoldaș. I sin handbok för att hjälpa oss göra pojkar till jämställda män passar han på att avliva myten om testosteron.

Under uppväxten i Norrköping blev Atilla Yoldaș själv mobbad och slagen, kallad fjolla, bög, mes. En liten nörd i en fantasyvärld av Star Wars, Harry Potter och Spindelmannen, säger han själv. Över hans armar och långt upp på halsen slingrar sig blåsvarta tatueringar. Atilla stryker med handen över ett lysande lasersvärd.

– Hela högerarmen är en hyllning till den kille jag en gång var. Jag läste serietidningar och samlade på figurer av hjältar som stod upp för sig själva. Hämtade kraft från den världen, berättar han när vi ses på ett kafé nära hans hem i Stockholm.

I verkliga livet gick Atilla undan. Skämdes och höll tyst, ville inte oroa sina föräldrar. Han hade nära till tårar, oavsett om han blev arg eller glad. Har det än (Lejonkungen är en trigger). Men i omgivningen grät inte män, tårar ”var villkorade” till begravningar och barnafödslar. Idrottsevenemang. 

– Första gången jag såg en man gråta var när IFK Norrköping förlorade en match. Själv funderade jag på om jag hade fel på mina tårkanaler, säger Atilla och skrattar.

I sin nya bok, Typiskt killar! Så gör vi pojkar till jämställda män, beskriver han två känslor som generellt uppmuntras bland män – aggressivitet och glädje. Visst är en förändring på gång. Men machomän, som han drastiskt kallar fiender, dyker hela tiden upp i medierna, påverkar pojkar och män och driver utvecklingen tillbaka, beskriver han.

Därför är förebilder, som visar på en mer empatisk och förstående manlighet och maskulinitet så viktiga, förklarar Atilla. Själv försöker han vara en och uppmanar andra vuxna att tänka på ”vad de sänder ut”, kolla upp killarnas förebilder och ta upp dem i samtal. Liksom att ta det där första jobbiga samtalet om sex, porr och skillnaden. Typ:

– Hur skulle du själv reagera om någon plötsligt tog stryptag på dig i sängen?

Den som nu får en klump i halsen över att ha missat detta och annat lugnar Atilla:

– Alla gör fel. Det är aldrig för sent. Vi lär oss tillsammans.

Det krävs teamwork för att stoppa machokulturen, skriver han i sin bok med personligt tilltal. Han bjuder på skratt, trots all tung statistik som bland annat visar att män är i majoritet när det gäller att utöva våld och sexuella övergrepp. För att klara sig i diskussioner med ”kidsen” behöver man kunna luta sig mot kalla fakta, resonerar Atilla.

Ibland blir han beskylld för att vilja feminisera och göra kvinnor av män, men det slår han ifrån sig. Visst finns det biologiska skillnader, men Atilla hävdar att de inte är så stora som vissa gör gällande. Trycker på att vi i betydligt högre utsträckning formas av normer för hur killar och tjejer ska vara, förväntningar och omgivande miljö.

– Vi måste börja tidigt, redan i för­skolan och säga ifrån vid nedsättande ord om exempelvis tjejer och homosexuella. Sätter vi inte stopp kan ord övergå i handling, där män passerar gränser. ”Typiskt killar” är ett begrepp jag växte upp med. Det användes som ursäkt för pojkar att vara mer buffliga och aggressiva.”

Men ursäkter, som ”han drar dig i håret för att han tycker om dig”, vill Atilla bannlysa.

– Ibland behandlas vi som någon form av djur som inte kan kontrollera vår ilska och sexualitet. Men vi är mycket bättre än så. Jag tror på killar och män, annars hade jag inte skrivit boken.

Kvinnor dominerar statistiken om psykisk ohälsa, blir sjukskrivna och söker oftare vård. Män toppar i stället statistiken över självmord. Atilla skriver öppet om sin egen ångest som han kämpade med så länge och trodde att han måste hantera själv. Ångrar att han inte sökte vård och gick i terapi tidigare. Budskapet är: Våga visa dig sårbar, prata om känslor, ta emot hjälp. 

Atilla ber oss stå upp för pojkar och män, som själva inte kan eller vågar säga ifrån mot kränkningar i machokulturens namn. Men hur var det nu med myterna kring hormonet testosteron och snacket om ”testosteronstinna” hannar? Med stöd av överläkare Stefan Arver vid Karolinska institutet konstaterar Atilla Yoldaș att testosteron inte gör killar och män våldsamma eller ökar deras sexuella drift och förmåga. ”Det är snarare brist på testoste­ron som kan leda till nedstämdhet och ilska”, förklarar Arver.