Tuff arbetsmiljö för sophämtare på Västkusten
Renhållning. I 20 år har skyddsombudet Åke Olsen jobbat för bättre arbetsmiljö i Bohusläns små kustsamhällen. På turistmetropolen Smögen är säckarna och kärlen borta ur gränderna. Invånarna får själva bära sitt avfall till särskilda sopstationer, som nås med lastbil.
– Men i Hovenäset och Bovall är det fortfarande stora problem, säger Åke som hoppas mycket på det nya bolag, Rambo, som snart tar över sophämtningen.
Måndag morgon. Klockan är fem i sex och marken ännu våt av dagg.
Åke Olsen startar sopbilen. Han har fått förhållningsorder från arbetsgivaren, Suez. Ingen utomstående får åka med i lastbilen. För då gäller inte försäkringen.
Så Åke åker sopbil. Jag redaktionsvolvo.
Han styr mot Hovenäset. Det är ett av alla de små samhällen med charmiga trähus och sjöbodar som klänger sig fast längs de klippiga stränderna.
En dröm för norrmän och rika göteborgare. Inte för miljöarbetare.
Framme i Hovenäset parkerar vi vid ett litet torg. Det är kollegor till Åke som sköter insamlingen här.
– På vissa ställen får de bära säckarna flera hundra meter. Det är många miljöarbetare som slitit ut sig genom åren. Knän och axlar, där träffar det styggast.
Han tar täten in bland kåkarna. Det är stentrappor, prång och knagglig gatsten. Och så trångt mellan husen att det känns som att kliva genom folks vardagsrum.
Åke pekar på gator som är någon decimeter bredare än sopbilen. Här ska renhållarna backa in.
– Här skulle man behöva små, anpassade sopbilar. I stället har entreprenörerna köpt större och större fordon, säger han och kliver fram till en säckhållare som står på en sluttande granithäll.
– När frosten kommer är det lätt att halka. Det är illa att det fortfarande finns sådana här hämtställen.
Åke Olsen har kört sopor i 44 år. Han är själv lite förundrad över att kroppen håller.
– Det är de stora bredaxlade pojkarna som går sönder först, säger han allvarligt.
I slutet på 1990-talet tog Åke Olsen, motvilligt, på sig uppdraget som skyddsombud. Vid den tiden fanns en driftig chef på tekniska förvaltningen i Sotenäs kommun – där Smögen och Hovenäset ingår.
– Bertil Bäckman, säger Åke lite andäktigt. Tyvärr gick han bort tidigt.
Enligt Åke Olsen tog den tekniska chefen strid med de politiker och kommuntjänstemän som ansåg att det var omöjligt att flytta sopsäckar och tunnor från kundernas bakgårdar, och i stället bygga särskilda kärlgårdar dit sopbilen kunde köra.
I samma veva kopplades Arbetsmiljöverket in.
– Inspektörerna kom ut och rödmärkte 2 000 tunnor, säger Åke Olsen.
Han hoppar in i sopbilen och vi kör ut på Smögen. En populär ö som i praktiken är en enda stor granitklippa.
Han bjuder på ny guidad snabbtur bland tätt, tätt liggande hus och ner mot den berömda långa bryggan. Sopbehållarna och kärlen är borta och kommunen har byggt skåp – kärlgårdar – ditt invånarna bär sina sopor.
Förändringen kom redan 2004. Efter det avstannade arbetsmiljöarbetet, enligt Åke Olsen:
– Det är ett omfattande arbete att åtgärda bristerna. Att bygga nya kärlgårdar tar tid och motståndet bland de boende är starkt. Det har varit väldigt mycket bråk.
Åke beskriver hur miljöarbetarna fått ta emot glåpord. Knytnävar har förekommit och Åke Olsen återger målande vad som hände när en uppretad kvinna smög sig på honom bakifrån.
– Hon tog tag i mina öron och vred om. Det gjorde ont som tusan och jag dansade runt som en fyraåring i hennes grepp. Det är tråkigt att förståelsen är så liten för arbetande människor.
Åke startar sopbilen och påbörjar insamlingsrundan på Smögen. På många ställen står stora 660-liters kärl. Vid ett hotell måste han baxa de fulla kärlen över en tröskel. Han använder hela kroppstyngden för att lyckas och det ser inte ut som en övning Arbetsmiljöverket skulle gilla.
– Personligen har jag inte så ont av de stora kärlen. Men ibland är de så tunga att bilens kärllyft inte orkar med. Och den ska klara 700 kilo, säger Åke.
I Sotenäs, Tanum och Munkedals kommuner är det miljöföretaget Suez som kör in hushållssoporna. Fast bara några månader till. De tre kommunerna har tillsammans med Lysekil bildat ett eget kommunalt miljöbolag, Rambo.
Vid senaste upphandlingen ratade kommunerna alla anbud från privata företag och valde Rambo. Alltså egen regi.
I Lysekil har Rambo redan tagit över. De övriga tre kommunerna är på gång. I februari står Sotenäs på tur.
I det nya konceptet ingår kärl med fyra fack. För fyra olika avfallsfraktioner. Åke Olsen är i grunden positiv till Rambo, men han är samtidigt lite fundersam till de nya fyrfacksbilar som kommer på sikt.
– De bli minst en meter längre än den jag kör nu, säger han.
Enligt Åke Olsen är miljöarbetarna ändå över lag positiva till Rambo. Företaget har en mer radikal inställning arbetsmiljö, anser han.
Som exempel tar han den långa smala grusvägen in mot Smögens vandrarhem. Åke tvingas backa kloss intill en lekplats med gungor.
– Den lösningen kommer Rambo aldrig att acceptera. Som det är nu backar jag minst en mil i veckan. Det finns regler som säger att backning inte ska vara ett körsätt, utan bara till för att vända bilen.
– Jag har krigat mycket om vår arbetsmiljö. Det var först när vi började gå hand i hand med Arbetsmiljöverket som det började hända saker.
Åke Olsen konstaterar att olika entreprenörer avlöst varandra genom åren. En av de sämsta ur arbetsmiljösynpunkt var företaget som hade kontraktet före Suez.
– De gjorde ingenting åt arbetsmiljön. Och det är klart, privata företag vill främst tjäna pengar. Vår nuvarande driftschef på Suez, Gunilla Kristensson, har gjort ett bra jobb.
Rundan på Smögen fortsätter. Det är måndag och mycket sopor. Sommartid femdubblas befolkningen, minst, påpekar Åke. Tidigare körde han Smögenrundan själv och det kunde bli mellan 16 och 19 ton avfall på en dag. Sedan förra året har han hjälp på just måndagar. En annan miljöarbetare kommer ut och tar en del av kärlen.
Åke kör längs klippkanten ovanför bryggan. Det är smalt och utsikten hisnande.
Åke bor själv på Smögen och har noterat att det är ovanligt lite turister.
– Det är en gåta för mig. Andra veckan i juli och så lite folk! Det är väl ett bevis på att högkonjunkturen är över. Ungdomarna som brukar festa på Smögen kan väl inte mjölka sina föräldrar på lika mycket pengar som tidigare.
Hur kommer det sig att det fortfarande finns arbetsmiljöproblem i vissa områden i Sotenäs kommun, främst Hovenäset och Bovall?
Frågan går till Jörgen Olsson, avdelningschef på Suez:
– Vem säger att den är bristfällig? Frågade du Åke Olsen hur många avvikelserapporter han lämnat in? Det har lagts väldigt få skyddstopp av skyddsombud under de år som Suez Recycling har haft detta uppdrag.
– Visst finns det garanterat saker som behöver förbättras, men det har också gjorts väldigt mycket gällande arbetsmiljön och säkerheten i dessa områden.
På Rambo är Sofia Agertoft kommunikations- och marknadsansvarig:
– Vi arbetar mycket med att förbättra arbetsmiljön. Den ”formel” vi använder är att få bort enskilda kärl som står illa till och ersätta dem med kärlskåp. Fast det är en omständlig process och många kunder vill köpa sig fria, exempelvis längre dragväg för kärlen.
– Vi accepterar tio meter, inte mer. Ingen ska kunna köpa dålig arbetsmiljö för dem som utför jobbet.
På Smögen är det vanligt med stora 660-liters kärl. Är det bra ur belastningssynpunkt?
– De är tunga och det är en sak vi också får titta på. Arbetsmiljön kan hela tiden förbättras, säger Sofia Agertoft.
