Transportsektorns klimatmål – en politisk önskedröm?
Klimathotet. Nästa år lägger Postnord ned posttågen till Sundsvall och flyttar över brevsäckarna på lastbil. Det går stick i stäv med Postnords eget miljöprogram och mot politiska mål som säger att mer gods ska gå på järnväg. Beskedet ger näring åt miljöforskaren Per Kågesons slutsats. Att Sverige inte kommer att klara det uppställda klimatmålet för transportsektorn till 2030.
Flera medier rapporterar om Postnords beslut att lägga ner posttåget. Det statliga bolaget försvarar sig med att brevskörden minskar och att det blir billigare med lastbil. Ett argument som också lyfts fram är att merparten av breven fortfarande åker tåg, samtidigt som flygfrakten krympt.
Per Kågeson är miljödebattör och professor vid Kungliga tekniska högskolan (KTH). På försommaren släppte han en rapport som skaver rejält bland de som hoppas att Sverige ska klara målet om 70 procent minskade klimatutsläpp från transportsektorn till år 2030.
Rapporten heter Klimatmål på villovägar. I början av juli fanns Kågeson på plats i Almedalen och presenterade en besk medicin – om Sverige ska ha en chans att nå målet. Det skulle bland annat kräva en snabb utbyggnad av elvägar och en fördubbling av diesel- och bensinpriset på mackarna redan nu.
I rapporten konstaterar Kågeson att vägtrafikens koldioxidutsläpp fram till 2018 minskat med 18 procent. Det mesta återstår alltså att göra. Och i de 18 procenten räknar myndigheterna in arbetsmaskiner som minskat klimatavtrycket genom användning av biodrivmedel.
– Tittar man på vägtrafiken specifikt är siffran bara 15 procents reduktion, förklarade Per Kågeson för Almedalslyssnarna.
Hans analys pekar på att med den väg som Sverige slagit in på kommer vi i bästa fall att nå 30 procents reduktion av klimatutsläppen från trafiken till 2030.
Ytterligare 15 procent är möjliga att nå, anser han. Men det skulle i så fall kräva långtgående åtgärder. Som höjda skatter, en snabb elektrifiering av alla fordonsslag och en rejäl utbyggnad av laddkapaciteten för elbilar.
Per Kågeson går noggrant igenom alla de faktorer som påverkar transporternas utsläpp. Han konstaterar bland annat att:
- antalet lätta fordon (personbilar och lätta lastbilar) fortsätter växa snabbare än befolkningen. Och det sker trots att många av nysvenskarna inte hunnit ta körkort och fått ekonomiska förutsättningar att köpa bil.
- Fler resor med kollektiva färdmedel pekas ut som en nödvändighet. Och kollektivresorna ökar. Fast det är mest på regionaltågen och kostnaden har ökat dubbelt så mycket som själva resandet.
- Bilpooler i stället för privatägd bil anges som en framtida lösning. Här sker en tillväxt, men fortfarande utgör bilarna i poolerna mindre än en halv promille av bilbeståndet.
- Cyklingen ökar, också det något positivt i miljösammanhang. Fast ökningen sker bara i de inre delarna av storstäderna. I landet som helhet har cyklingen minskat med 10 procent sedan år 2000.
- Några stora förändringar är inte att vänta när det gäller godstransporterna. Fördelningen mellan de olika transportslagen (tåg, lastbil, sjöfart, flyg) har varit stabil under lång tid.
För att en minskning på 45 procent ska klaras listar Per Kågeson en rad nödvändiga åtgärder. Som skärpt beskattning, bland annat på förmånsbilar och förmånsparkeringar. Ökad samdistribution av varor och skärpt polisövervakning för att få ner hastigheterna på vägarna.
Men den viktigaste åtgärden är elektrifiering av transporterna. Enligt Kågeson behöver 60 procent av personbilsparken vara batteridriven år 2030. Här förutspår han samtidigt en brist på batterimetaller, främst kobolt.
Tunga lastbilar måste till 20 procent drivas av el och för bussflottan gäller 30 procent. Ska det uppnås anser Kågeson att staten måste gå in med subventioner till tunga el-fordon. Staten måste också ta ansvar för att laddinfrastrukturen byggs ut och bekosta elektrifierade motorvägar, så att de kan tas i bruk senaste år 2025.
Biodrivmedel – och det politiska beslutet att gradvis blanda i mer och mer biobränsle i den vanliga bensinen och dieseln – ser Per Kågeson som bekymmersamt.
En del av de framtida transporterna kan rulla på biodrivmedel, men inte så mycket som många hoppas på. Det skulle kräva att Sverige fortsätter importera stora mängder HVO (biodiesel) och etanol/metanol (biobensin). Bränslen som enligt många bedömare ger upphov till större koldioxidutsläpp än de sparar, vid produktionen.
I rapporten skriver Kågeson:
”Att fortsätta dammsuga Europa och världen på råvaror för framställning av HVO gör inte Sverige till en förebild för andra.”
När elektrifieringen väl slagit igenom med full kraft under 2030-talet kommer våra inhemska råvaror med marginal räckta till för det kvarvarande behovet av biobränsle, anför författaren. Vid seminariet i Almedalen sa han:
– Politikerna har låtit sig vilseledas. Det vore bättre om riksdagen sänkte ribban från 70 till minus 45 procent till 2030.
Enligt KTH-professorn har Sverige i så fall goda möjligheter att uppnå en helt fossilfri transportsektor till år 2040, alltså tio år senare. Detta tack vare elektrifieringen som då slagit igenom på allvar.
I rapporten jämför Kågeson Sverige med Norge. I grannlandet förväntas klimatutsläppen från vägtrafiken minska med 26 procent mellan 2005 och 2030. En ännu mer radikal miljöpolitik än dagens norska bedöms kunna ge en reduktion på högst 40 procent.
I Almedalen tillfrågades Per Kågeson om hur hans rapport mottagits när den kom på försommaren. Han sa:
– Blandat. Andra forskare är positiva, politikerna tysta.
En uppföljande fråga gällde hans syn på Miljöpartiets nya utspel om en helt fossilfri transportsektor redan till 2030.
– Det får man kalla dårskap, svarade Kågeson.
På plats vid seminariet fanns också trafikforskaren Maria Börjesson, på Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI). Hon gav Per Kågesons rapport högsta betyg.
– De politiska målen är önskedrömmar, sa hon. Om man vill minska Sveriges koldioxidutsläpp snabbt är det faktiskt billigare att göra det utanför transportsektorn.
