Transport kräver avtal för utejobbarna som skiftar däck
Däckarbete. På parkeringsplatser runt om i Sverige står däckarbetare utomhus och byter hjul åt bilister. De jobbar för Däckskiftarna och saknar kollektivavtal och försäkringar. Personalen kommer från länder som Lettland och Vitryssland.
– Vi har krävt kollektivavtal, men företaget vägrar. Däckskiftarnas huvudbolag har faktiskt avtal, men de har inga anställda arbetare. De finns hos olika underentreprenörer, säger Mikael Ladman, ombudsman på Transport i Karlstad.
I Mellansverige har fem Transportavdelningar enats om en gemensam aktion mot Däckskiftarna. Målet är att få fram kollektivavtal och rimliga villkor för personalen, som får påhugg ett par månader höst och vår.
Den här torsdagen är facket ute på de två parkeringar i Karlstad där Däckskiftarna ställt upp sina containrar.
Utanför matjätten Willys köar bilister med vinterdäck i skuffen. En kvinna reagerar kraftigt när hon får flygbladet från Transport. Hon förklarar ilsket att hon jobbar på tjänstemannafacket Unionen och att det inte är hennes sak hur villkoren ser ut för däckarbetarna.
– Snacka med dem! Inte med mig, upprepar hon gång på gång.
Mikael Ladman och avdelningens ordförande, Mikael Persson, skakar på huvudet.
De mörkklädda killarna under presenningstaket vill inte prata med facket eller med tidningen Transportarbetaren. I vart fall inte de utanför Willys.
På parkeringen vid trädgårdsföretaget Plantagen går det bättre. Här är Fjodors platschef. Han kommer från Lettland, liksom hans två arbetskamrater som dock väljer att gå in i en container när facket kommer.
– Hur mycket tjänar du som platschef? undrar Mikael Ladman.
– 150 kronor i timmen, plus provision, säger Fjodors.
– Vad får dina kamrater?
– Det vet jag inte, svarar Fjodors.
Han berättar att däckarbetarna fått anställning i två månader. De bor på ett vandrarhem i närheten och jobbar både vardagar och helger. Han anser att lönen är bra – med lettiska mått.
Fjodors får också frågan om vem som egentligen är arbetsgivare. Han svävar lite på målet.
Ombudsman Ladman har forskat i saken. Han skickade en förhandlingsframställan till huvudbolaget Däckskiftarna och fick till svar att all verksamhet bedrivs genom olika franchiseföretagare.
Flera av stationerna – bland annat de i Karlstad och västra Stockholm – drivs av en och samma entreprenör, Norra Däcksgrabbarna AB.
När Ladman kontaktade Däckskiftarna uppgav bolaget att man inte har något ansvar för arbetsmiljö och arbetsvillkor för däckjobbarna. Han tycker att förklaringen är svårsmält:
– Jag har hittat personkopplingar mellan bolagen. Det är dessutom Däckskiftarna, inte Norra Däcksgrabbarna, som tecknat hyresavtal med Plantagen.
– Jag har varit i kontakt med ansvariga på Plantagen. De blev inte glada när jag berättade om anställningsvillkoren hos deras hyresgäst.
Facket har invändningar när det gäller exempelvis löner och arbetstider. Enligt kollektivavtalet, som andra företag måste rätta sig efter, kan arbetet inte ske på helger. Arbetsmiljön är också en fråga som intresserar facket.
– Vi har noterat att det saknas skyddsanordningar på flera maskiner, säger Transports Mats Ericsson som också deltar i dagens aktion.
Mikael Ladman tycker inte att franchiseupplägget håller. Han anser att det snarare handlar om underentreprenörer. Och i så fall borde Däckskiftarna (som har kollektivavtal) ha förhandlat med Transport innan man tog in sådana.
Transport har sökt ansvariga på huvudbolaget, Däckskiftarna Sverige AB. Utan framgång.
Vladimir Toulyansev är styrelseledamot i Norra Däcksgrabbarna AB, som alltså driver stationerna i Karlstad. Han har fått information om Transports aktion och är inte glad:
– Facket har inte rätt att vara där och dela ut flygblad till våra kunder. Inte på den mark vi hyr.
Hur ställer du dig till fackets krav på kollektivavtal?
– Kollektivavtal är inte obligatoriskt i Sverige, eller hur? Alla grabbarna har bra lön och bra villkor, de är nöjda.
Vilken lön får personalen?
– Det tänker jag inte berätta.
