Thorwaldsson slutar som LO:s ordförande
Facket. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson lämnar över klubban i juni nästa år. Jättetråkigt, kommenterar Transports Tommy Wreeth.
LO:s styrelse fick beskedet i går, måndag, så Tommy Wreeth har känt till avhoppet ett dygn. Karl-Petter Thorwaldsson, som fyller 55 år i december, har meddelat valberedningen att han inte ställer upp en tredje period på ordförandeposten. Hans efterträdare kommer att väljas på LO:s kongress.
– Det är tuffare för mig att komma ut medialt än det var från början, säger Karl-Petter Thorwaldsson, som en av flera förklaringar, till TT.
Han tror också att han skulle han bli lite av en ”lame duck” om han satt kvar under en period till. Det vill säga att LO skulle tappa tempo om alla skulle veta att hans tid var räknad.
Karl-Petter Thorwaldsson medger också för nyhetsbyrån att han har tröttnat lite på sig själv och sin egen roll. Enligt LO:s pressavdelning ger han inga fler intervjuer i dag, därför citerar vi från Transports kongress 2007:
– Transport är nog LO:s uppkäftigaste förbund, sa han då, som inbjuden talare.
– Det är inte alltid enkelt att jobba med Transport. Det är en blandad kompott och Lasse (Lindgren, reds anm) och jag hade våra handgemäng, men han har ändå arbetarrörelsens kanske största hjärta. Och Transport, det måste jag säga, backar aldrig i en förhandling, fortsatte Karl-Petter Thorwaldsson.
I dag kommenterar Transports ordförande Tommy Wreeth beskedet om hans avgång:
– Jag är förvånad. Han har gjort ett väldigt bra jobb och borde under alla omständigheter ha kunnat sitta en full period till.
– Han har synts bra, tycker jag, och har flyttat fram LO:s position i opinionen.
Tommy Wreeth konstaterar att det inte går att hitta en ny ordförande som liknar Karl-Petter Thorwaldsson, och att valberedningen får ett tufft jobb.
– Transport träffar valberedningen om ett par veckor, men rent personligt tycker jag att den ska leta i de mindre förbunden. En LO-ordförande behöver inte komma från IF Metall eller Kommunal.
Karl-Petter Thorwaldsson ger i intervjun med TT ingen hint om vad han ska göra efter kongressen i juni. Han berättar att han vill avsluta andra fackliga roller, som vice ordförandeposten i världsfacket IFS. Och på nyhetsbyråns fråga om en eventuell politisk karriär blir svaret:
– Nej, något politiskt uppdrag lockar inte, det är ingen önskan jag har.
