Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.
Kanske ändå lite synd att det inte pratas lika mycket om att industrin och dess märke till viss del faktiskt bidrar till samma problem eller fenomen?
Men vänta nu, vad menar jag? Jo, att ett procentuellt ökande av löner ju bara späder på orättvisorna och att klyftorna ökar, inte minskar i de delar vi själva genom LO faktiskt kan påverka. Att det sedan sätts in låglönesatsningar och ”knän” i avtalsrörelserna löser ju faktiskt inte problemet ändå.
Och ingen kan väl på allvar påstå att tjänstesektorn med detta system någonsin kan komma åt industrins möjligheter till resultatlöner och bonusar?
Knappast eftersom vi i tjänstesektorn bara säljer vårt arbete, vi producerar inte några maskiner som kan säljas med feta vinster.
Lösningen då? Ja, till att börja med kunde väl LO-samordningen 2027 innebära att alla arbetare fick en löneökning med 5 000 kronor i månaden, oavsett löneläge, på ett ettårigt avtal. Och att normalarbetstiden sänktes via lag från 40 till 36 timmar i veckan för alla, oavsett tidigare förmåner.
De förmånerna får väl sedan anpassas till respektive kollektivavtal? Då pratar vi solidaritet och rättvisa på allvar tycker jag. Undrar vad industrin tycker om detta?
Slutligen några rader om den pågående diskussionen inom LO runt arbetstidsförkortning och hur detta ska implementeras på bästa sätt för alla Sveriges arbetare.
LO:s avtalsråd arbetar för fullt med ett förslag på hur detta ska gå till som ska presenteras för LO:s styrelse och representantskap i februari. I skrivande stund är ingenting helt klart runt detta, men jag uppmanar er alla att hålla ögon och öron öppna.
