Thord får upprättelse – men priset blev högt
I höstas fick skyddsombudet Thord Backman sparken efter 36 år som sopgubbe. Nu är en uppgörelse undertecknad och han har fått in pengarna på sitt konto. Avskedet kostade Luleås kommunala renhållningsbolag 370 000 kronor. Plus sociala avgifter och advokatarvode.
– Kom upp till Luleå när allt det här är klart. Då ska du få höra min historia, sa Thord Backman till Transportarbetaren i september när historien om hans avsked löpte genom Sveriges medier.
Sms:et som betydde att vi var välkomna kom på julafton:
”Hej och God jul. Luleå kommun har fått plikta i form av skadestånd, styrelse utbytt, vd har sagt upp sig, slutar i mars.”
Och i januari fick Thord Backman sin ersättning från Luleå kommun och renhållningsbolaget: 370 000 kronor. Jobbet får han dock inte tillbaka med den överenskommelsen.
– Humöret går upp och ner, säger han. Jag är sjukskriven för depression, doktorn skriver att jag varit utsatt för långvarig psykisk stress på jobbet.
– I allt det här har familjen också farit illa, fast jag inte har förstått hur illa. Om priset för att driva arbetsmiljöfrågor för sina arbetskamrater blir att jag förlorar både jobbet och familjen … så vet jag inte hur jag skulle jag gjort.
Men historien skulle ju berättas från början. Thord Backman har samlat hela pappershögen på matbordet hemma i villan i Alvik, en by utanför Luleå. Han kokar kaffe, brer äggmackor och bläddrar i handlingarna. Snart knackar det på dörren, skyddsombudskompisen Jan Karlsson sluter upp. Strax därpå kommer Carola Lidén, tjänsteman på renhållningsbolaget som just blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.
Den 6 juni 1978 börjar Thord Backman köra sopbil i Luleå. 34 år och flera chefer senare får det kommunala renhållningsbolaget en ny vd.
Skyddsombuden Thord Backman och Jan Karlsson har synpunkter på arbetsmiljön. Det blir möten med ledningen.
– Vi mötte motstånd, säger Jan Karlsson. Det kändes som om de sökte kryphål när vi visade vad lagen säger.
Skyddsombudens kritik var konkret: En del anställda hanterade tunga kärl. De som körde sopbil hade för stora distrikt och för mycket arbetsuppgifter för sin arbetstid. Deras psykosociala arbetsmiljö var dålig eftersom de inte hann med vad de skulle under arbetsdagen. Skyddsombuden ville att arbetsgivaren skulle göra riskbedömningar och en handlingsplan med åtgärder mot bristerna.
Den 30 maj 2013 visade Thord Backman skyddsombudens 6:6a-anmälan för ledningen. De hade inte skickat in den till Arbetsmiljöverket, som efter en sådan ska pröva om arbetet är farligt och behöver stoppas. Resultatet blev att vd:n var rasande, skrek och kallade skyddsombuden för sina ”bittra fiender”. Uppträdandet fortsatte bland övrig personal i lunchrummet.
– Vi var alla i chock, minns tjänstemannen Carola Lidén.
Sedan finns händelse efter händelse nedtecknad som visar att vd:ns humörsutbrott drabbade både skyddsombud och annan personal under sommar och höst. Bolagets styrelse och kommunens revisorer informerades av skyddsombuden. Transport i Luleå kopplades in. Namnlistor – för och emot skyddsombuden – cirkulerade. Märkligt nog hade tio anställda skrivit på båda, och fackets stickkontroll visade att flera på motlistan inte medvetet hade satt sina namn under den.
Den 10 december 2013 hölls en central förhandling med Transport och arbetsgivarorganisationen KFO. Grunden var hindrande av skyddsombud, kränkande särbehandling och föreningsrättskränkning. Det slutade med en uppgörelse om ersättning till skyddsombuden och Transport, arbetsmiljöutbildning på bolaget – och en ursäkt från både företagsledningen och skyddsombuden.
Arbetsmiljöutbildningarna rullade på under våren därpå.
– Allt var frid och fröjd, säger Jan Karlsson.
Den 17 september 2014 sägs Thord Backman upp. Grunden är ”indirekta hot, kränkande beteende och illojalitet”. Företagets vd skriver att det är skyddsombudet som ”har lagt grunden till en dålig psykosocial arbetsmiljö”.
Han bygger avskedet på utbrutna citat från hemliga inspelningar som arbetskamrater gjort i lunchrummet. Thord Backman hade suttit och pratat om vad han, efter allt som har hänt, egentligen tycker om vd och chefer.
Transport i Luleå går omedelbart in och begär att avskedet ska ogiltigförklaras. Ärendet kommer upp till central nivå. Men Thord Backman tycker att det tog för lång tid att hitta tider för central förhandling. Han vänder sig till advokaten Michael Fischbein, med specialiteten arbetsrätt och mobbning på jobbet.
– Han frågade mig vad jag ville ha, berättar Thord Backman. Jag sa ”upprättelse”. Han sa att det inte fanns ”saklig grund för avsked” och att det var ”ett av de värsta fallen som jag har drivit”.
Den 5 december 2014 möter Thord Backmans advokat kommunens personalchef och renhållningsbolagets vd. Platsen är Luleå stadshus. Själv sitter Thord Backman strax intill i ett annat rum.
Resultatet blir den överenskommelse som ger Thord Backman 370 000 kronor. Arbetsgivaren, det vill säga skattebetalarna i Luleå, ska också betala sociala avgifter på den summan samt advokatens arvode.
– Jag hade nog vunnit en rättegång, men det hade kunnat bli dyrt, säger Thord Backman. Då hade jag ju inte fått lön sedan september, och jag fick inte börja stämpla förrän efter 45 dagar.
– Nu blir det grundvärderingsutbildning på jobbet, säger Jan Karlsson som är kvar som skyddsombud.
Chefen däremot gör sin sista arbetsdag i början av mars. Han går till nytt jobb på ett caterpilar-företag i Boden.
– Vilken julklapp det blev! Vi var kanske 40 anställda i rummet och ingen sa någonting, säger Jan Karlsson när han berättar om det hastigt ihopsamlade mötet strax före jul då vd:n avslöjade sina nya planer.
Hemma i Alvik håller Thord Backman undan snön från gårdsplanen. Han har mycket tid att fundera på det som har varit. Och han försöker blicka framåt, hoppas på en kompletterande utbildning så att han kan köra buss framöver. Han skickar ett sms efter vårt möte:
”Ytterligare en konsekvens av detta är att man drömmer mycket om det som hänt, plus att man har sömnstörningar, det vill säga somnar sittande i soffan av utmattning och vaknar med ett ryck efter en timme eller så. När man sen går och lägger sig, ligger man och stirrar ut i mörkret, för att kliva upp igen efter en halvtimme eller så och slå på tv:n igen, typ kl två på natten.”
