Med facket på förändrad spelplan
Taxi. När Uber kom till Linköping blev det först en mjukstart för förarna. I dag en inkomst ofta svår att leva på trots orimliga arbetstider. Nu har plattformsföretagets chaufförer gått samman. Och de har stöd av facket.
– Det blev inte som jag trodde. Jag jobbar sju dagar i veckan, tar ingen semester, har ingen trygghet, ingenting… Det är en ständig oro, säger en av taxiförarna som kör för Uber i Linköping.
Han är den 15 juni tillsammans med fyra kollegor på Transports avdelningskontor i Östergötland. Ett par är egenföretagare, de andra anställda hos mindre åkerier. Alla arbetar på villkor i hög grad fastställda av amerikanska Uber.
Det är ombudsman Mats Andersson och Viktor Petrov, regional samordnare taxibranschen, som tagit initiativ till mötet efter att ha blivit kontaktade av en företrädare för den växande gruppen chaufförer i Linköping beroende av arbete för Uber, som på kort tid blivit helt dominerande på marknaden.
Båda Mats Andersson och Viktor Petrov har egen erfarenhet som förare och har också under flera år drivit fackligt arbete på ett avtalsområde som redan före plattformsbolagens prispress var drabbat av överetablering.
Inbjuden för dagen är riksdagsledamoten Kadir Kasirga (S), som bland annat är ledamot i trafikutskottet och den inom Socialdemokraterna med ansvar för yrkestrafiken. Han har kommit för att tala om vad partiet vill göra om de får makten. Först, att tillsätta en utredning för att genomföra en ordentlig översyn av taxibranschen.
Kadir har många gånger tidigare debatterat taxibranschens problem och förarnas utsatthet: Talat med dem som kör, med facket, med bransch- och arbetsgivarorganisationer.
– Digitaliseringen har revolutionerat branschen. Ur ett annat perspektiv har arbetsmarknadens spelregler satts ur spel. De som kör betalar priset. Men de ska inte utnyttjas utan måste kunna leva under drägliga förhållanden, säger han.
– Från politiskt håll handlar det om att förstå vilken kostnad det innebär. I slutändan kommer det att betyda att samhället får ta ansvar för sjukskrivningar och fattigpensionärer.
Och, vänd till de fem förarna, frågar Kadir Kasirga: Är något särskilt ni vill trycka på som jag ska ta med mig? Och ett svar: Jämför priserna mellan vanlig taxi och Uber!
I dag ligger är priset för en resa med Uber på mellan 55 och 75 procent av vad traditionell taxi kostar, enligt chaufförerna.
Priserna pressas
Konkurrens mellan andra plattformsbolag, som Bolt, gör att Uber också sänker sina priser för kunder som använder bolagets rese-app.
Först – när Uber etablerade sig i staden – var lägsta pris för en kortare resa 119 kronor, sedan sänktes det först till 109 kronor och i dag ligger det på 85 kronor.
Samtidigt har den procentuella avgiften, förmedlingsavgiften, som åkeriet betalar till bolaget höjts. De som är egenföretagare måste också skatta och betala drivmedel, fordonsskötsel och reparationer.
– Förra månaden hade jag en inkomst på 22 000 kronor på hela månaden och från det ta till bil, bränsle, allt, säger en av egenföretagarna.
Männen runt bordet i sammanträdesrummet understryker att de inte ”vill bråka” med Uber.
– Och vi vet att det inte bara är här i Linköping det är problem. Det finns fördelar, det är en bra intäktskälla, säger en annan av förarna.
Men för den som önskar byta arbetsgivare som taxichaufför är det inte bara att vända sig till ett annat bolag. I Linköping beräknas Uber ha omkring 80 procent av marknaden för privatkörningar.
– Det kan ju bli billigare än med färdtjänst för vissa, och jag har hjälpt äldre med rullstol. För ett sällskap på fyra är det billigare än att ta bussen, säger en i ”Ubergruppen” som i dagsläget har 66 förare listade.
Transports regionala samordnare konstaterar att Uber troligen knäckt marknaden för svarttaxi i staden.
Alla förarna skulle egentligen önska att de kunde organisera sig enligt den svenska modellen, kunna gå med i sitt förbund.
Problemet är att det inte finns en motpart. Antingen är de som kör för Uber egna åkare eller så arbetar de för små åkerier som måste rätta sig efter det multinationella bolaget. Vilket, med Viktor Petrovs ord, gör dem till ”arbetare utan rättigheter”.
Lång väg
Transports ombudsman Mats Andersson tror att fackföreningsrörelsen framöver behöver se över modellen för lönebildning, och att det då kan bli möjligt att också organisera exempelvis enskilda företagare. Det som ett sätt att möta verkligheten med plattformsföretag.
– Men där är vi inte än. I dag krävs det en hel del lagar och reglering, säger han.
– Det ligger i våra medlemmars intresse att det blir ordning och reda i branschen där det hela tiden talas om brist på taxichaufförer men det är fel – det finns och kan vara världens roligaste jobb, men det är brist på folk som vill köra på grund av villkoren.
Från fackets sida finns också oro att plattformsföretagens upplägg på taxiområdet kan ”smitta”, konkurrera ut andra bolag vid till exempel upphandling av kollektivtrafik eller färdtjänst. Eller än bredare, bre ut sig inom arbetsmarknaden i stor. ”Uberiseras” för att använda Europafacket ETUC:s begrepp när det gäller nya anställningsformer.
Kadir Kasirga var samtidigt tydlig med att understryka att Socialdemokraterna inte har något emot egenföretagande. Kritiken gäller ett upplägg som innebär att många inom branscher som taxi tvingas bli ”sina egna” utan reella möjligheter till lönsamhet för företaget eller den trygghet en anställning innebär.
Någon återgång till den reglering av taxibranschen som fanns före 1990 vill varken S eller facket se. Däremot en viss reglering och bättre myndighetskontroll.
Kasirga talade också om en rättvis prismodell och en dansk modell, där taxameter uppkopplad till Skatteverket och sätessensorer – som fungerar som ett slags färdskrivare – kan visa en taxiresas verkliga längd. Det förhindrar även att manipulera priserna.
– Förut kunde jag jobba 8 timmar om dagen, det går inte längre. Nu är det sju dagar i veckan, tretton timmar, 30 dagar i månaden. Man får inte vara sjuk och får ut 24 000 – 25 000 i månaden, säger en förare, som tidigare kört servicetrafik.
– Det håller inte i längden och det är också psykiskt påfrestande. Jag tycker att det är bra att kunden har rätt att välja taxi, men för mig kan det i slutänden innebära att jag får 70 kronor för en körning.
För ett fackförbund finns inget givet vis att agera när det inte går att organisera på traditionellt vis, eller ens att agera.
– Men samtidigt ser vi att det här håller på att förstöra hela branschen och vi kan inte bara låta det vara, säger Transports Viktor Petrov, som ser mötet i Linköping som en öppning och start på en väg framåt.
