Ordförandeord. Vad händer med arbetstidsförkortningen som LO-kongressen 2024 beslutade om att driva som en prioriterad fråga? Ja, den frågan kan man ju två år senare med fog ställa, tycker jag.
När beslutet fattades var det bara Transport och Seko som ville driva frågan via lagstiftning och sedan implementera i kollektivavtalen. Tyvärr ville dock en majoritet av LO-förbunden att man i första hand skulle försöka förhandla med Svenskt Näringsliv under fredsplikt.
Man kunde väl nästan i förväg räkna ut hur detta skulle utvecklas, eller? Det vill säga att Svenskt Näringsliv helt enkelt vägrar att förhandla under fredsplikt.
Nu återstår bara alternativen att ta frågan om arbetstidsförkortning i avtalsrörelsen eller gå direkt på lagstiftningsalternativet. Det sistnämnda har Transport förordat från allra första början.
Kanske är det lika bra att Svenskt Näringsliv just nu vägrar förhandla? Tidigare förhandlingar mellan dem och LO har gått lite sisådär. Milt uttryckt.
Jag syftar på huvudavtalet där en mängd trygghet i anställningen gavs bort, mot i efterhand diffusa regler om studiestöd och trygghet vid inhyrning.
Sedan kan vi alltid fundera över det så kallade huvudavtalet – inom LO är det fler förbund som står utanför än som valt att ansluta sig till det. Och vem var det egentligen som förhandlade fram det, var det LO eller bara vissa förbund?
Oavsett hoppas jag på en kommande fungerande och rättvis lösning. För du som arbetar förtjänar ett mer fungerande arbetsliv och det kommer Transport fortsätta verka för. Nu förtjänar du även en skön sommar.
