Krönika

Som vi slet

Davids krönika. Som vi arbetade. Bara den som var med kan föreställa sig slitet som enbilsåkare i dragbilssvängen på åttio- och nittiotalet (och säkert innan dess också). Dag och natt, vardag som helgdag, gick körningarna över hela landet, och Norden. Tills det ibland tog stopp och inget jobb fanns på flera dagar. Sen var det full fart igen!

Kör och vilotider, vad var det?

– När du dragit ner den där trailern från Vikingterminalen i Stockholm till Götet får du koppla nytt i kväll och stå uppe i Stockholm igen i morrn bitti, kunde det låta från vår transportledare ”Broan”, Lasse Broström. Tidigare fotbollsspelare i Djurgården och känd som en av ”järnkaminerna”.

Andra dagar lät det.

– Du kan sova lugnt, det finns inget jobb i morgon.

Var man då några stycken på samma ställe, som på Stig Center i Göteborg, så var kvällen given. Först Systemet, sedan bad i Scandic-hotellets bassäng (vi hade självklart aldrig råd att bo på hotellet). Sedan taxi in till jazzklubbarna runt Järntorget med minst ett halvdussin andra lika strandsatta chaufförer.

Många klagade på Lasse Broström och andra dragbilsförmedlare och kallade dem för procentare då de tog runt 10 procent av inkörda belopp. Själv sa han.

– Vi finns, alltså behövs vi…

Dragbilarna var i varierande stadier av förfall. Som min första som var, liksom stoppad av polismans tecken i sista stund, hindrad från att köras in i Fundias stålugnar i Smedjebacken.

Andra åkare var mer seriösa. Men frågan är om det var så mycket bättre. De leasade halvgamla bilar till räntor på upp till 25 procent. Nya bilar hade förstås ingen råd med utan det blev sådana som redan gått ett varv och hade det mesta av reparationer kvar.

Deras ägare hade heller inte min monumentalt stora verktygslåda med sig, utan fick lämna in bilarna med växellådsras, fodersjunkningar och gud vet allt till verkstäderna.

Visst hade vi mycket roligt ute på vägarna och upplevde ett slags frihet där vi drog tusentals ton stål, papper, virke och livsmedel över landet. Men det hade ett pris och tyvärr gick de flesta jag känner från den tiden i personlig konkurs. Själv klarade jag mig men lärde att den ”fria marknaden” inte har någon som helst självläkande kraft. Efterfrågan på transporter var enorm, ändå fick vi knappt betalt.

Regler behövs för att kunna leva ett hyfsat liv, kunna ta hand om sin familj och ha råd med en biff på lördagen.

Därför gäller nu fast anställning för mig. Och så Transportarbetareförbundet – for ever!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lars Sjöberg:
    5 juni, 2022

    Nostalgin flödar ihop med ens minnen om en svunnen tid.

  2. Gregor Fritjofson:
    5 juni, 2022

    En sann bild av mycket hårt jobb utan de rätta förutsättningarna. Leve facket!

  3. Pelle Johansson:
    5 juni, 2022

    Var själv med från 88 och framåt. Känner igen mig på alla punkter. Saknar det livet på ett sätt men inte på många andra. Minns LBT , ETAB, Soltransport och Transgulfert. Och alla härliga möten på truckstoppen. Ett liv som inte många förstår idag!

  4. Dan:
    5 juni, 2022

    Bra det va sanningen ju 👍😎

  5. Björn Orrmén:
    5 juni, 2022

    Det var tider det på gamla LBT kommer ihåg när du satt som trafikledare när Lasse var borta.

Lästips:

Åsa Alvetjärn. Foto: Privat

Klar… men nu då?

Blogg. Åsa är en snart 50-årig journalist som börjat ratta tunga fordon. Hon går en yrkesutbildning för att bli lastbilschaufför. Det här är den femte och sista delen av hennes berättelse.

”Jag märker att det tar längre tid att återhämta sig och bli människa igen”, säger lastbilschauffören Tobias Olausson. Foto: Pernilla Ahlsén

”De mörka timmarna är jobbigast”

Skiftjobbaren. Kaffe, en bensträckare eller en kort tupplur. Det är knep som lastbils­chauffören Tobias Olausson tar till för att klara nattpassen. Men ju äldre han blir desto svårare är det att återhämta sig.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Rösta på Miljöpartiet, någon?

Politik. Miljöpartiet är, eller snarare var ett så kallat gräsrotsparti, sprunget ur rörelser som Alternativ Stad i Stockholm och många utomparlamentariska aktioner. Som almstriden där almarna i Kungsträdgården räddades och ockupationerna av kvarteren Mullvaden och Järnet.

De små stegens förbannelse

Arbetsvillkor. Då åkerier söker chaufförer på Facebook som är ”stresståliga, erfarna, socialt kompetenta och har alla behörigheter”, brukar ett skämt i kommentarsfältet vara: ”Kan man jobba hemifrån?”

Tjuvheder?

Fattiga & rika. ”Det är så jävla dumt att man har lust att skära sig i handlederna!” brukar min kollega Jonny säga på oefterhärmligt Västmanlandsmål. Ja så kan det kännas ibland när man till exempel tänker på att högsta mode bland unga tjejer i dag verkar vara att ”skönhetsoperera” sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Vi i facket är La Résistance

Facklig utbildning. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.

Kärt barn har många namn

Ordkunskap. Året är 2015 och mina barn är tre respektive ett år. Det är också året då sången Snoppen och snippan ser dagens ljus. Den blir en formidabel hit. Barnen älskar den mer än Babblarnas första låt. Jag kommer på mig själv att sjunga med: ”Snoppen och snippan, vilket härligt gäng. Snippan och snoppen, sjunger vår refräng…”

Karensdagen – ett gissel som måste bort

Sjukt. Jag har en vän som har kört slut på sin axel. Varje dag går hon till jobbet och har ont. Jag tjatar på henne att hon ska gå till läkaren och hon svarar: ”men då blir jag ju sjukskriven i minst åtta veckor”. Hon säger att hon inte kan vara sjukskriven så länge, att hon sviker sina kollegor och när hon kommer tillbaka till jobbet är det ännu mer att göra.

Rätt eller fel – bra eller dåligt?

Ordförandeord. Under mina 36 år som medlem i förbundet, och snart lika lång tid som fackligt aktiv, har jag ganska ofta funderat på frågan om vad som är en bra, en hyfsad eller en dålig uppgörelse eller förhandling, och vem som avgör eller graderar det egentligen?

Pengar, pengar, pengar…

Ledare. Pengar. Det är det som får världen att snurra om man ska tro den gamla musikdängan Liza Minelli sjöng. Och visst styr pengar det mesta. Till exempel styr det arbetskraftsinvandringen, om man får stanna i landet eller inte.

Måste vi ha skinn på näsan för att hänga med i lönen?

Debatt. Jag läst en undersökning om att kvinnor drar sig för att söka välbetalda jobb av rädsla för att bli sexuellt trakasserade och att trakasserierna sticker ut på arbetsplatser där det ena könet dominerar.

Styrkan finns när den behövs

Ordförandeord. Det börjar blåsa upp på allvar i avtalsrörelsen. Med viss förvåning noterar jag att det verkar viktigt för många att Transports medlemmar inte under några omständigheter ska få mer än andra i avtalsrörelsen.

Märket, pensionsålder och hållbart arbetsliv

Ledare. I Frankrike protesterade facken mot höjd pensionsålder när regeringen Macron vill höja från 62 år till 64 år. Det fick landets hamnarbetare, lastbilsförare, tågarbetare, bussförare, lärare, anställda vid kärnkraftverk, oljeraffinaderier och kommunal sophämtning med flera andra att strejka.

DEBATT / PLATTFORMSJOBB

Lön från arbete ska gå att leva på

Debatt. Det verkar pågå en trend bland liberaler att testa på ”vanliga” jobb i ett försök att bygga upp förtroende – för att sedan tala om hur arbetsmarknaden och tryggheten ska avregleras och bli mer flexibel för att fler ska komma i arbete. Ett väldigt tafatt försök att låtsas bry sig om arbetare.

Skyddsombuden finns för din hälsa

Debatt. År 2022 har övergått till 2023 och när vi summerar antalet döda i arbetet för föregående år landar det på 49 personer totalt sett, enligt Arbetsmiljöverket. Räknar vi enbart svenska olyckor i arbetslivet blir det 41 personer som inte kommit hem från sina arbeten.