Krönika

Som vi slet

Davids krönika. Som vi arbetade. Bara den som var med kan föreställa sig slitet som enbilsåkare i dragbilssvängen på åttio- och nittiotalet (och säkert innan dess också). Dag och natt, vardag som helgdag, gick körningarna över hela landet, och Norden. Tills det ibland tog stopp och inget jobb fanns på flera dagar. Sen var det full fart igen!

Kör och vilotider, vad var det?

– När du dragit ner den där trailern från Vikingterminalen i Stockholm till Götet får du koppla nytt i kväll och stå uppe i Stockholm igen i morrn bitti, kunde det låta från vår transportledare ”Broan”, Lasse Broström. Tidigare fotbollsspelare i Djurgården och känd som en av ”järnkaminerna”.

Andra dagar lät det.

– Du kan sova lugnt, det finns inget jobb i morgon.

Var man då några stycken på samma ställe, som på Stig Center i Göteborg, så var kvällen given. Först Systemet, sedan bad i Scandic-hotellets bassäng (vi hade självklart aldrig råd att bo på hotellet). Sedan taxi in till jazzklubbarna runt Järntorget med minst ett halvdussin andra lika strandsatta chaufförer.

Många klagade på Lasse Broström och andra dragbilsförmedlare och kallade dem för procentare då de tog runt 10 procent av inkörda belopp. Själv sa han.

– Vi finns, alltså behövs vi…

Dragbilarna var i varierande stadier av förfall. Som min första som var, liksom stoppad av polismans tecken i sista stund, hindrad från att köras in i Fundias stålugnar i Smedjebacken.

Andra åkare var mer seriösa. Men frågan är om det var så mycket bättre. De leasade halvgamla bilar till räntor på upp till 25 procent. Nya bilar hade förstås ingen råd med utan det blev sådana som redan gått ett varv och hade det mesta av reparationer kvar.

Deras ägare hade heller inte min monumentalt stora verktygslåda med sig, utan fick lämna in bilarna med växellådsras, fodersjunkningar och gud vet allt till verkstäderna.

Visst hade vi mycket roligt ute på vägarna och upplevde ett slags frihet där vi drog tusentals ton stål, papper, virke och livsmedel över landet. Men det hade ett pris och tyvärr gick de flesta jag känner från den tiden i personlig konkurs. Själv klarade jag mig men lärde att den ”fria marknaden” inte har någon som helst självläkande kraft. Efterfrågan på transporter var enorm, ändå fick vi knappt betalt.

Regler behövs för att kunna leva ett hyfsat liv, kunna ta hand om sin familj och ha råd med en biff på lördagen.

Därför gäller nu fast anställning för mig. Och så Transportarbetareförbundet – for ever!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lars Sjöberg:
    5 juni, 2022

    Nostalgin flödar ihop med ens minnen om en svunnen tid.

  2. Gregor Fritjofson:
    5 juni, 2022

    En sann bild av mycket hårt jobb utan de rätta förutsättningarna. Leve facket!

  3. Pelle Johansson:
    5 juni, 2022

    Var själv med från 88 och framåt. Känner igen mig på alla punkter. Saknar det livet på ett sätt men inte på många andra. Minns LBT , ETAB, Soltransport och Transgulfert. Och alla härliga möten på truckstoppen. Ett liv som inte många förstår idag!

  4. Dan:
    5 juni, 2022

    Bra det va sanningen ju 👍😎

  5. Björn Orrmén:
    5 juni, 2022

    Det var tider det på gamla LBT kommer ihåg när du satt som trafikledare när Lasse var borta.

Lästips:

I dag har John Johansson sitt drömjobb. Men han fick kämpa hårt för att komma dit. Foto Suvad Mrkonjic

”Det är kul att vara störst på vägen”

Mötet. När John var liten visade det sig att hans ständiga huvudvärk berodde på en hjärntumör. Efter behandlingen har han levt med hjärntrötthet och inlärningssvårigheter. Men tack vare ett bra stöd från lärarna på Syab Transportgymnasium klarade han utbildningen till sitt drömyrke – och arbetar i dag som lastbilschaufför.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Papporna, sönerna, våldet

Davids krönika. Valrörelsen är tack och lov över. Ett slags mästerskap i floskler från högern och med idéer som ingen någonsin kommer, eller ens vill, genomföra.

Hyllade yrkesförare: Henrik Klefberg, Rikard Wedh, Rolf Eriksson, Björn Gustavsson, Rolf Eriksson och Pontus Isaksson. Foto: Lilly Hallberg

Förarna firas på sin dag

Åkeri. ”Bra att facket är ute och visar upp sig. Och vi är värda det!” sa lastbilschauffören Rikard Wedh som just fått en kaffe i avdelning 6-mugg på Rasta Värmland på Yrkesförarens dag.

Vad var det som gick fel?

Ordförandeord. I dagens samhälle upphör man aldrig att förvånas, svängningarna går ibland så fort att det är mer än svårt att hinna med.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Papporna, sönerna, våldet

Segregation. Valrörelsen är tack och lov över. Ett slags mästerskap i floskler från högern och med idéer som ingen någonsin kommer, eller ens vill, genomföra. Mycket handlade om ”Orten” alltså de ”särskilt utsatta” områdena i Sverige. För dem förespråkade de blåbruna partierna alltifrån språktester för tvååringar till militära insatser mot gängbrottsligheten.

Sommaren är ljuvlig, men…

Längtan. Sommaren och semestern är ljuvlig! Fastän jag tidigare jobbat sextio till åttio timmar i veckan, har jag under alla år tagit ut fem veckors sommarsemester. Att få uppleva ljumma kvällar i solnedgång, göra resor till goda vänner på Gotland och andra ställen i landet, få sova på morgonen och sola på varma klippor.

SD och historien

Politik. Jag har en del kollegor inom åkeribranschen som är Sverigedemokrater. De flesta är bra folk och de ställer upp för mig på jobbet, likväl som jag ställer upp för dem. Utan att vara det minsta SD:are kan jag förstå att man kan ta till sig en del av SD:s budskap: att stoppa gängvåldet och att all invandring inte är helt nödvändig (fast de protesterar aldrig mot arbetskraftsinvandrarnas slavlöner). Men det finns problem som sträcker sig långt bakåt i tiden med SD:s retorik och även med deras världsbild.

Hoppet är det sista som överger

Ledare. Svenska folket har röstat och klart är att det parti som framstår som valets vinnare är Sverigedemokraterna. Framför allt är det utanför storstäderna de har haft stor framgång.

Outsourcing som käftsmäll

Krönika. "jag är också människa / jag behöver mat på bordet / ett jobb att gå till / värdighet / jag är inte osynlig" Ovanstående ord är inledningen på Jenny Wrangborgs dikt "Jag är människa" och det är den jag tänker på när jag läser ett pressmeddelande från mitt bevakningsföretag.

Val 2022
Partiloggor

Vad vill riksdagspartierna?

Partienkät. Den 11 september är det dags att gå och rösta. Är du osäker på vad? Transportarbetaren har tagit pulsen på riksdagspartierna i frågor om till exempel a-kasseersättning, karensavdrag, upphandlingar och marknadshyror.

John Antonsson. Foto: Christina Ahlund

Partienkäten – en kompass som pekar dig i rätt riktning

John Antonsson. För fyra år sedan gjorde Transportarbetaren också en valenkät med liknande frågor. Då varnade vi för att man inte kan ta partiernas svar som ett facit. I dag finns det inga block som varar för evigt…

Vilket samhälle vill du ha?

Ledare. Nu har Transports kongress nyligen avslutats och kongressombuden valt en ny förbundsledning. Det har diskuterats, kompromissats och beslutats om en massa olika motioner. Redaktionen var så klart på plats och du kan läsa mer om kongressen här på webben.

Hektisk höst

Ordförandeord. Sommaren går mot sitt definitiva slut och kvällarna blir allt mörkare och kallare. Är vårt samhälle på väg i samma riktning? Ja, nog finns det fog för viss oro, men samtidigt är det ju i såna lägen som ens kamplust väcks lite extra.

Aldrig privat – alltid övervakad

Debatt. Det finns tekniska system med förmåga för arbetsgivaren att hålla koll på de anställda, var de är, hur de framför sitt fordon och kameror som övervakar vad de gör eller inte gör, vad de skriver i mejl och sociala medier med mera.

Kongress 2022 / VU-kandidaternas egna inlägg
Transports kongress 2017

De vill leda Transport

VU-kandidater (uppdaterad). Svenska Transportarbetareförbundet utser den högsta ledningen, sitt verkställande utskott (VU), för kommande mandatperiod vid kongressen i augusti.

Petri Perälä

Tillsammans gör vi Transport starkt

Petri Perälä. Jag kandiderar till förbundssekreterare för att jag är övertygad om att Transport kan bli ett starkare förbund. Sedan 2007 har vi tappat ca 20 000 medlemmar och under senaste kongressperioden cirka 4 000. Så här kan det inte fortsätta.

Jörgen Öhman

Transport kan bli ett självspelande piano

Jörgen Öhman. Förbundskassör, är det en börshaj à la Wall Street, en föreningskassör med extra stor kassa, en personalchef, något annat eller kanske lite av varje? Jag vill påstå att rollen som förbundskassör sannolikt varierar med individen, och varje kassör sätter sin egen prägel och metodik på utförandet av uppdraget.

Peter Lövkvist

Enade vi stå, söndrade vi falla!

Peter Lövkvist. Det finns ett antal verkligen viktiga frågor som förbundet behöver ta tag i. Vi behöver öka medlemsantalet och det är det absolut viktigaste. Vi behöver se över våra kostnader och vår personalstrategi. Allt detta hänger ihop för att vi ska kunna stå upp för och förhandla fram nya bra kollektivavtal.

Prioritera inte bort arbetsmiljöfrågorna

Insändare. Stress, dåliga arbetsvillkor och otrygghet är några ord som beskriver vardagen för våra medlemmar i deras arbetsliv. Länge har politiken svikit arbetstagarna med försämringar inom arbetsmiljön.

Vägval i kampen mot arbetslivskriminaliteten

Debatt. Den växande arbetslivskriminaliteten måste bekämpas med samhällets fulla styrka. Socialdemokraterna driver en benhård politik mot fusk och brottslighet i arbetslivet medan de högerkonservativa partierna vill bevara och i värsta fall fördjupa grova systemfel.