Krönika

Räddad av världens uslaste lastbil

Davids krönika. Vilken är den viktigaste komponenten i en lastbil? Hjulen, flaket/vändskivan? Eller motorn, växellådan och hytten? Javisst, de är viktiga annars lär inte bilen funka. Men det allra viktigaste? Jo så klart förarstolen!

Den första dragbil jag körde, ägde jag själv. Det var en tvåaxlig Volvo G88 av 1971 års modell. Framaxeln var framflyttad och man fick klättra på hjulbultarna för att komma in i hytten.

Fjädringen sjönk ihop så att fjäderpaketet lade sig på några små gummikuddar fästa i ramen när jag hade lastat. Det gjorde att varenda grop och potthål fick bilen att hoppa och skutta som en hare. Då jag körde över järnvägsövergångar studsade den så att jag fick fånga väckarklocka, block och pennor i luften!

Motorn på 260 hästar ska vi inte tala om, eller alla 16 växlarna som fick användas hela tiden upp och ner i registret.

Ändå var det just den usla, eller snarare obefintliga, komforten som på sätt och vis räddade mig. Jag var helt enkelt tvungen göra någonting åt den, och byta ut förarstolen mot en ”dragbilsstol” för att klara evighetspassen åt Wilson spedition i Värtan.

Den svindyra stolen, som kostade minst lika mycket som halva bilen, hade egenskapen att den inte bara gungade i höjdled utan också åkte fram och tillbaka på en skena med en stötdämpare. Detta är viktigt i en dragbil där, som många vet, trailern ger slag i längdriktningen.

Armstöd fixade jag och en luftkudde att blåsa upp i ryggstödets svank. På så sätt skaffade jag mig, trots min fattigdom som ung åkare, lyxen att än i dag ha en hyfsat bra rygg, med ryggskott bara någon gång om året.

Senare som anställd har jag däremot varit med om det mesta i stolväg. Men ett, och kanske det enda, argument som kan bita på en gniden åkare är:

”Om du inte fixar den där stumma stoljäveln till i morgon så är det färdigkört!”

”Va! Du kan väl inte bara sluta?”

”Ska vi slå vad?”

Nu för tiden är stolarna betydligt bättre på nyare bilar. Där gick väl Volvo först. FH-bilarnas komfort kändes som en ren kärleksförklaring från fabriken till chaufförerna. Sedan följde Scania efter …

Fabriksinställningarna på stolarna tycker jag oftast är bäst, men inställningsmöjligheterna brukar också vara oändliga.

Utvecklingen har gått framåt och ryggont är inte längre en oundviklig chaufförsåkomma. Men mycket borde hänt tidigare. Kanske var det tur för mig att arbetslösheten tvingade mig att bli åkare med den usla bilen. Som ung anställd chaufför hade jag nog aldrig vågat bråka om stolen  …

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Hans Erikssons:
    9 oktober, 2021

    Det har gått framåt på komfortsidan med stormsteg vilket är bra. Jag har det hyfsat bra. Men höften är det värre med, vissa dagar så fick man växla upp till 800 gånger, så automatlådan har blivit en lyckad framgång.

  2. Thomas Laursen:
    9 oktober, 2021

    Alltid välkommet att få läsa Davids skrifter.

  3. Lars Johansson:
    3 oktober, 2021

    Ja så var det, glömmer aldrig när jag trött som fan glömde av krigsbron mellan Halden och Sarpsborg i en F89.... var i Lillehammer innan allt fallit på plats. Sista åren i Volvo och Scania var ett himmelrike jämfört hur det var då. Från L76 till R520 NXT är en lång resa, glad att jag gjort den med en pension, som tack vare att jag alltid arbetat för företag som skött sig, går mer än väl att leva på.

Lästips:

Övervakad rastplats i Jönköping.

Det skulle bli lika lön – blev 32 avgifter

Åkeri. Mer än ett år har gått sedan EU-reglerna som skulle sätta stopp för lönedumpning på vägarna infördes. Facit: 32 sanktionsavgifter för transportföretag som saknat utstationeringspapper och facket saknar alltjämt verktyg att granska företagen som kör tillfälligt i landet.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

34,5 meter lastbilar tillåtna

Åkeri. Från den 31 augusti är maxlängden på lastbilar förlängd till 34,5 meter. Det gäller på vissa utpekade vägar. Målet är bland annat att gynna klimatet.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

AI – himmel eller helvete?

Davids krönika. Vi som har den, numera rätt tveksamma, förmånen att köra nya lastbilar – av alla märken, vet redan en del om artificiell intelligens, AI. Konstruktörer och ingenjörer grubblar ikapp om att bygga ”smarta” lastbilar. Men med mycket varierande resultat.

Ta tag i det som plågar taxi

Debatt. Taxibranschen har en viktig funktion när det gäller att erbjuda säkra och pålitliga transporter till människor. Trots denna viktiga roll har branschen ställts inför djupgående strukturella utmaningar som har haft negativa konsekvenser både för förare och taxibolag.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

AI – himmel eller helvete?

Ny teknik. Vi som har den, numera rätt tveksamma, förmånen att köra nya lastbilar – av alla märken, vet redan en del om artificiell intelligens, AI. Konstruktörer och ingenjörer grubblar ikapp om att bygga ”smarta” lastbilar. Men med mycket varierande resultat.

När längden faktiskt har betydelse…

Långa ekipage. Det här blir en krönika med många tekniska detaljer. Det kan inte bli annat då det bokstavligt talat handlar om stora och rätt knepiga saker. Buden är många: första juli (inte troligt), augusti, september 2023 eller mitten av 2024. En dag kommer det hur som helst att ske: att vi får upp till 34,5 meter långa ekipage på våra vägar!

Rösta på Miljöpartiet, någon?

Politik. Miljöpartiet är, eller snarare var ett så kallat gräsrotsparti, sprunget ur rörelser som Alternativ Stad i Stockholm och många utomparlamentariska aktioner. Som almstriden där almarna i Kungsträdgården räddades och ockupationerna av kvarteren Mullvaden och Järnet.

Jäkligt tuffa tider för våra medlemmar

Ordförandeord. När dessa rader skrivs, har vi precis landat taxiavtalet. Jag brukar vara återhållsam men för en gångs skull kan jag säga att avtalet är ganska bra, både för branschen och våra medlemmar.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Jag fick en vacker turkos cykel i stället

Pengar. Jag är uppvuxen i en by i Västmanland. Min tyska mamma var ensamstående och min biologiska far satte plikttroget in underhållet på hennes konto varje månad. Än i dag förstår jag inte hur hon fick ihop det jo… hon var ett ekonomiskt geni! Hon vände och vred på varenda krona. Hennes tid och ork gick åt för att få allt att funka.

Strejkar vi för lite i Sverige?

Avtalsrörelsen. Mitt svar är ett rungande ja! I skrivandets stund vet jag inte hur det har gått för bevakningsavtalet. Jag vet bara att jag och många med mig är redo att sätta på oss strejkvästarna och ställa oss på barrikaderna.

Vi medlemmar i Transport är La Résistance

Facklig utbildning. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.

Jobbigt leva i dyra tider

Ledare. Dödsiffran är den högsta sedan 2011. Till sista juli år hade 28 personer mist sina liv när de har utfört sina arbetsuppgifter. En trend som absolut inte ska peka uppåt.

Inte konstigt att det råder taxiförarbrist

Insändare. ”Svårt att få tag på taxi en lördagskväll”, ”Lång väntan på sjuktaxi”, ”Färdtjänstresan försenad”. Vi har alla sett rubrikerna den senaste tiden och bristen på taxiförare är ingen nyhet.

Stoppa alla dödliga olyckor på jobben

Debatt. I år har 28 personer åkt till sina arbeten för att aldrig komma hem igen. Antalet dödsfall på arbetet i år är det högsta för perioden januari till och med juli sen 2011.

Ett dystopiskt gigsamhälle är inte alls långt bort

Debatt. En framtid där allt fler arbetare måste ta gigjobb är inte svårt att föreställa sig. Det skriver Sirin Celik, statsvetare och utredare på Transportarbetareförbundet, som deltagit i det EU-finansierade projektet "Dont GIG Up, Never!". Celik har för Transport genomfört fallstudier på tre svenska plattformsföretag – ett arbete hon nyligen presenterade vid den avslutande konferensen i Rom.

Transports avtalsrörelse är demokrati på arbetsplatsen

Debatt. ”Då kommer bilen inom en kvart och kör er hem. Varsågod, hejdå!” Jag lägger på och tittar på klockan. Jag slutade för länge sedan men samtalet drog ut på tiden, det har ringt mycket i dag och flera kollegor har inte tagit sina pauser.

Vi måste prata om hur vi arbetar

Ordförandeord. Avtalsrörelsen rullar vidare. Flera avtal är klara men vi har många kvar. Det kanske inte är alla som vet att Transport förhandlar 27 kollektivavtal i den här avtalsrörelsen. Det är ganska många för ett förbund i vår storlek. Ungefär hälften är i hamn.

Se till att det finns lärare till yrkesutbildningarna

Ledare. 327 473 personer var i april inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Uttryckt i procent blir det 6,3 procent. Öppet arbetslösa i Transports a-kassa samma period var 3 515 stycken och ytterligare 4 057 personer ingick i något program. Jämfört med hur det såg ut i april förra året så syns en viss ökning. Detta samtidigt som marknaden skriker efter chaufförer.