Davids krönika. Vilken är den viktigaste komponenten i en lastbil? Hjulen, flaket/vändskivan? Eller motorn, växellådan och hytten? Javisst, de är viktiga annars lär inte bilen funka. Men det allra viktigaste? Jo så klart förarstolen!
Den första dragbil jag körde, ägde jag själv. Det var en tvåaxlig Volvo G88 av 1971 års modell. Framaxeln var framflyttad och man fick klättra på hjulbultarna för att komma in i hytten.
Fjädringen sjönk ihop så att fjäderpaketet lade sig på några små gummikuddar fästa i ramen när jag hade lastat. Det gjorde att varenda grop och potthål fick bilen att hoppa och skutta som en hare. Då jag körde över järnvägsövergångar studsade den så att jag fick fånga väckarklocka, block och pennor i luften!
Motorn på 260 hästar ska vi inte tala om, eller alla 16 växlarna som fick användas hela tiden upp och ner i registret.
Ändå var det just den usla, eller snarare obefintliga, komforten som på sätt och vis räddade mig. Jag var helt enkelt tvungen göra någonting åt den, och byta ut förarstolen mot en ”dragbilsstol” för att klara evighetspassen åt Wilson spedition i Värtan.
Den svindyra stolen, som kostade minst lika mycket som halva bilen, hade egenskapen att den inte bara gungade i höjdled utan också åkte fram och tillbaka på en skena med en stötdämpare. Detta är viktigt i en dragbil där, som många vet, trailern ger slag i längdriktningen.
Armstöd fixade jag och en luftkudde att blåsa upp i ryggstödets svank. På så sätt skaffade jag mig, trots min fattigdom som ung åkare, lyxen att än i dag ha en hyfsat bra rygg, med ryggskott bara någon gång om året.
Senare som anställd har jag däremot varit med om det mesta i stolväg. Men ett, och kanske det enda, argument som kan bita på en gniden åkare är:
”Om du inte fixar den där stumma stoljäveln till i morgon så är det färdigkört!”
”Va! Du kan väl inte bara sluta?”
”Ska vi slå vad?”
Nu för tiden är stolarna betydligt bättre på nyare bilar. Där gick väl Volvo först. FH-bilarnas komfort kändes som en ren kärleksförklaring från fabriken till chaufförerna. Sedan följde Scania efter …
Fabriksinställningarna på stolarna tycker jag oftast är bäst, men inställningsmöjligheterna brukar också vara oändliga.
Utvecklingen har gått framåt och ryggont är inte längre en oundviklig chaufförsåkomma. Men mycket borde hänt tidigare. Kanske var det tur för mig att arbetslösheten tvingade mig att bli åkare med den usla bilen. Som ung anställd chaufför hade jag nog aldrig vågat bråka om stolen …
