Olika bild av Zalandos omskrivna lager
Terminal. Klädjätten Zalandos logistikcenter norr om Stockholm har åter hamnat i fokus. Men många anställda känner inte igen sig i de beskrivningar av katastrofal arbetsmiljö som målats upp i riksmedia.
Transportarbetaren har haft möjlighet att komma in på Ingram Micros stora lager i Brunna i Upplands-Bro, en av Stockholms kranskommuner, och tala med anställda på golvet. Om arbetsmiljön, men också om facklig organisering, och påstådda trakasserier från arbetsledning – och från arbetskamrater, som också medvetet sägs sabotera arbetet som ett led i sin aktivism.
För ett par år sedan var det stora problem som Transports medlemstidning tidigare skrivit om: Personalen slog larm om hot från chefer, smygfilmning och minutövervakning. Transports arbetsmiljöombudsman, Martin Miljeteig, talade om att arbetsförhållandena var ”som att kastas tillbaka till 30-talet”. Stockholmsavdelningen var redan då engagerad och har fortsatt arbetet för bättre arbetsmiljö, men också för facklig utbildning. Sedan dess är ledningen för företaget utbytt och för både Ingramanställda och bemanningsanställda gäller Transports kollektivavtal. Men ingen påstår att allt är perfekt.
Stort genomslag
I början av juli i år fick Expressens artikel En dag vågade arbetarna säga ifrån, ( 210703 ) stort genomslag i debatten. I kvällstidningen vittnade arbetarna om ”modernt slaveri”, och e-handelns baksida ”som Amazonarbetare i USA och Tyskland larmade om”. De anställda vid lagret i Brunna berättade också om sina krav, bland annat på att få ha sina privata mobiltelefoner med sig in på jobbet.
Andra reagerade också. Anställda på lagret. De menar att bilden var djupt osann och kränkande för dem. Några av dem Transportarbetaren talar med känner sig utnyttjade, använda som exempel i ett fackligt utspel.
Inne på lagret är det snart dags för morgonskiftet att gå av. En grupp män sitter tillsammans och pratar, utmed en vägg i den fyra våningar höga lagerlokalen. Golvytan motsvarar tre fotbollsplaner.
Temperaturen är behagligt sval. Fläktsystemet är på dygnet runt. Salahdine El Ghorfi, som plockat varor, ser glad ut och byter några ord med en kamrat.
– Det är lite tråkigt ibland. Men det har blivit bättre, med arbetsmiljön, säger han.
Hårt vinklade
För den som talar med folk på plats i Brunna framstår det snabbt som att sommarens skriverier varit hårt vinklade.
– Det är klockrena lögner, jag blir så förbannad. Det är några, max tio, som sprider dem, säger en yngre man på väg in på jobbet.
Han vill vara anonym. Det vill också två tjejer, som just parkerat och är på väg över den stora p-platsen. De jobbar kvällsskift och ska strax gå på.
– Jag tycker att det är bra här. Bättre än på andra arbetsplatser jag varit på. Jag vill inte ha konflikter, men företaget är det minsta problemet, säger den ena av tjejerna.
Hennes kamrat håller med, tycker att arbetsmiljön i stort är bra. Ingen av dem är med i något fack. De tycker dock att syndikalisternas beskrivning, som flera tidningar återgett, inte stämmer.
–Nej, jag upplever det inte så alls. Alltså, jag respekterar verkligen att folk har en annan åsikt, och förstår att man är orolig att inte kunna bli nådd. Men det kan man ju, fast man inte får ha med sin egen mobil in.
”Många reaktioner”
Transports Stockholmsavdelning fick också ta del av många reaktioner, från arbetare som anser att beskrivningen – inte arbetsförhållandena – är upprörande.
En man skriver om hur en liten grupp trakasserar dem som inte vill gå ”det bråkiga fackets” (SAC:s) ärenden. För att inte själv råka illa ut vill han inte säga sitt namn, men ger exempel hur man kan råka ut. Som att påstås ha talat nedlåtande om någon arbetskamrats ursprung, nationalitet. Sedan skickas några, ofta nyanställda, fram till arbetsledare som ”vittnen” till de påhittade sakerna.
En annan skriver om hur det är syndikalisterna som utnyttjar okunniga, nyanlända för sina syften: bråk och uppmärksamhet, inte stolar eller mobiltelefoner.
”Samverkan fungerar”
Transports Stockholmsavdelning har i flera år arbetat för att förbättra arbetsmiljön på Ingram Micro i Brunna. ”Sedan de satte i spaden i jorden”, enligt Kim Råneby, regionalt skyddsombud (RSO) på Transports Stockholmsavdelning.
– I dag fungerar samverkan med cheferna, något annat kan jag inte säga.
Kim Råneby har tidigare, före pandemin, gjort en så kallad 6:6a-anmälan; en begäran om åtgärder och svar som arbetsgivaren enligt arbetsmiljölagens paragraf är skyldig att svara på. En person som under den perioden var intresserad av uppdraget som lokalt skyddsombud fick sin provanställning avbruten. Han uppmanar också anställda att höra av sig om eventuella missförhållanden.
– Jag har mandat, och det vet Ingram Micro. De lyssnar.
Rotationsarbete har införts, inomhusklimatet har åtgärdats och facket har också lyckats förhandla fram stolar för att de anställda ska kunna variera arbetsställning vid sin station. Företaget har anlitat en ergonom har varit med ute på arbetsplatsen vid utprovningen.
– Vi har alla testat stolar. Det är tre olika modeller som man provat vilken som är bäst för en, berättar en kvinna på returavdelningen.
Vid stationen intill jobbar två män med returer av skor, som är mer tidskrävande än textil.
– Det är bra att vi börjat rotera mellan olika uppgifter, det är rättvist, säger Ilkay Yaziciouglu.
Han är sedan två är anställd av Ingram och medlem i Transport.
– Jag vet en del som känner sig utsatta av dem från det andra facket, men så känner inte jag.
Andra saboterar
Liksom kamraterna intill har han upplevt att andra saboterar verksamheten.
– En dag använde de nödlinjen 14 gånger så allt stoppades, och det tar tid från oss, säger en kille.
En annan kille säger att man självklart kan gå på toaletten under arbetstid utan att ledningen skriker.
– Men 20 gånger på en timme? Ja, då fattar man ju att ”de” reagerar.
Varken Ilkay Yaziciouglu eller hans närmaste arbetskamrat har haft problem med arbetsledarna. De känner sig inte bevakade, utan tycker att det är bra att kunna fråga om vad som gäller för nya varor eller om man undrar om något i lönen.
– Det behöver inte alltid vara problem, säger Ilkay Yaziciouglu.
Liksom arbetskamraten från bemanningsbolaget Lernia jobbar han alltid morgonskiftet.
– Vi har samma villkor, säger Ilkay.
Men enligt de utdelade flygbladen från Zads säger Transport bara att allt är bra med arbetsmiljön och samarbetet med företaget.
Inte sant
Men det är inte sant, framhåller Transport.
– Det finns problem och vi jobbar hela tiden för bättre arbetsmiljö. Hårt, säger Nina Broman från Stockholmsavdelningen.
På anslagstavlan, i en korridor på väg till lunchmatsalen, sitter hennes kontaktuppgifter och bild, liksom Kim Rånebys, regionalt skyddsombud på avdelningen. En våning upp, i ett öppet fikarum där HR-avdelningen har öppna veckomöten för anställda, ligger broschyrer från bland annat Transport. Fackliga utbildningar på betald arbetstid hålls regelbundet. Det startade efter att ett skadestånd användes just till ändamålet.
– Vi har hittills utbildat över 150 medarbetare här på Ingram, om hur man gör för att påverka sin arbetsmiljö och hur gången är när det gäller skyddsfrågor, säger Nina Broman.
Hon understryker att Transport självklart respekterar föreningsfriheten, att syndikalisterna har all rätt i världen att organisera sig. Men att det å andra sidan går att kräva respekt – också från företagets sida – för det avtal som finns. Och det är ett avtal som Transport äger.
Träffade anställda
Transportarbetaren träffade i början av augusti anställda både inne på lagret och utanför, i samband med skiftbyte. En del var medlemmar i Transport, andra i Handels eller Kommunal, och många var inte med i facket alls. Men ingen organiserad i Zads.
Först via Simon Hedelin, studieansvarig i SAC Syndikalisterna centralt, kom vi i kontakt med en medarbetare på Ingram i Brunna.
Här har Simon Hedelin själv svarat på ett antal frågor från Transportarbetaren skriftligt:
Är det något du vill framhålla i sammanhanget?
”När ett LO-förbund tar strid för kollektivavtal brukar arbetsgivarna utmåla protesterna som ett arbetsmiljöproblem. Samma hållning intar Transport gentemot de anställda på Ingram Micro, som valt att organisera sig och ta strid för ett eget kollektivavtal.”
På vilket sätt motarbetar Transport anställda vid lagret i Brunna?
”Transport har opponerat sig mot varje steg de anställda själva har tagit. Man har agerat mot exponeringen i media, man framställde protesten som ett arbetsmiljöproblem, man har opponerat sig mot rätten att teckna kollektivavtal.”
Har det eller har det inte lagts ett strejkvarsel från Zads?
”Sektionen la ett varsel den 27 maj i syfte att uppnå kollektivavtal med bolaget. Varslet specificerade inte explicit vilka typer av stridsåtgärder som skulle vara aktuella.”
Vad betyder det i praktiken att sektionen själv bestämmer hur stridsåtgärder ska genomföras?
”I andra fackföreningar måste beslut om stridsåtgärder och strejk fattas högre upp i den fackliga hierarkin. I vår förening är det de anställda själva som fattar sådana beslut.”
