Mortezas son dog på jobbet i hamnen
Arbetsmiljö. För snart fem år sedan förlorade Morteza sitt enda barn Nima, 20 år, i en arbetsplatsolycka vid Oxelösunds hamn.
Morteza Hamedi ställer sig upp och går från tvåsitssoffan i vardagsrummets mörka hörn till öppningen mot köket.
– Soffan var här då. Jag hade gjort en förmiddag och när jag är trött så är jag extremt trött. Då är jag tyst. Mitt huvud var här, säger Morteza och visar hur han låg med fötterna inåt rummet. Nima kom fram till mig och tog mitt huvud och sa: Hur känns det att jobba förmiddag? Hur känns det?
Sedan gick Nima ut på sitt nattskift och kom aldrig mer hem.
Nima gick ner för fel lejdare på en kolbåt och hamnade på en plats där syret ätits upp. Hans arbetskamrater försökte rädda honom, men det fanns ingen räddningsutrustning eller någon flyktmask i närheten. Nima hade inte heller någon gasvarnare på sig.
Det var först när räddningstjänsten kommit som hans kropp kunde lyftas upp på däck.
Då hade han varit medvetslös i 15 minuter.
Klockan är nästan midnatt när Morteza får veta att något allvarligt hänt. Han tar sig till sjukhuset i Nyköping och livräddningsförsöken fortsätter sedan på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Kvällen den 18 mars dödförklaras Nima.
Morteza berättar om vad han fick uppleva de dagarna, men minnena är suddiga.
– Upplevelsen är så pass intensiv så det är svårt att ge någon bild. Jag tror jag var borta nästan. Det kändes inte verkligt. Jag hoppades på att det bara var en dröm eller mardröm.
Det är svårt att beskriva hur det kändes och var.
De senaste tio åren har 378 svenska arbetstagare och egenföretagare dött på jobbet. Det är ovanligt med fällande domar i grova arbetsmiljöbrott efter att en arbetare dött på sitt arbete. Men Nyköpings tingsrätt dömde stuverichefen till nio månader villkorlig dom för grovt arbetsmiljöbrott och vållande till annans död. Hamnbolaget till att betala två miljoner kronor i företagsbot. Flera av Nimas kollegor riskerade också att omkomma när de försökte rädda honom. En av dem svimmade och skadade sig vid ett räddningsförsök. Åklagaren yrkade även att stuverichefen skulle straffas för den händelsen. Tingsrätten friade i det fallet.
Hamnen och stuverichefen överklagade domen. Därefter bestämde sig Morteza för att överklaga.
– Jag tycker att hamnen borde ha nöjt sig med domen från Nyköping. Då hade vi haft ett avslutat kapitel. Men eftersom de insisterat på sin oskuld så tycker jag att de har sett Nima som ett objekt de skulle använda och inte som en person och människa som var anställd där.
– Min uppfattning är att de vill känna sig oskyldiga till varje pris för att i slutändan slippa ansvaret.
Vid tingsrättsförhandlingarna deltog Morteza varenda minut under 24 rättegångsdagar. Han har inte deltagit en sekund i de hovrättsförhandlingar som avslutas i slutet av januari 2023.
– Jag vill inte gå igenom det igen. Den första rättegången tog månader av mitt liv. Nu hoppas jag att den biten snart är klar. Rättegångarna har gjort det extra plågsamt för mig.
Tror du att det behövs att chefer och företag hålls ansvariga för att minska dödsfallen på jobbet?
– Utvecklingen måste gå framåt. Det är en princip. Tyvärr händer saker och först därefter vidtas åtgärder. Det är fel. Det förebyggande arbetet är viktigt och ska utföras innan någonting händer.
Han tar upp ett exempel. En väg mellan Oxelösund och Nyköping. Där en korsning gjordes om efter två allvarliga olyckor. Men hade de inte tänkt på riskerna innan? Hade de inte tänkt på vad som behöver göras?
– Det krävs en olycka för att det ska komma en förändring. men jag skulle inte byta hela SSAB mot min son. Jag tror inte att någon far i hela världens skulle göra det.
– Vi sitter här och diskuterar arbetsmiljön och det förebyggande arbetet efter Nimas bortgång. Det här samtalet skulle ha skett innan. Vad mer kan vi göra för att minska riskerna på jobbet?
Nimas rum ligger till vänster om ytterdörren i lägenheten på femte våningen. Från Nimas fönster syns lamporna vid SSAB genom dimman. Morteza pekar och visar var i horisonten hamnen ligger.
En vägg i Nimas rum är fortfarande målad svart och sprayfärgade ord vittnar om det skateboardintresse Nima hade. Ett kollage av fotografier visar Nima genom uppväxten. En liten pojke, blir en större pojke som sitter på ett berg i Norge, blir en ung man som håller om sin flickvän vid studentbalen.
Morteza besöker kyrkogården varje dag. Han har aktivt valt att ha sin son i tankarna regelbundet. Nima var hans enda barn och under flera år var det bara de två som bodde i lägenhetern.
Vad tänker du på när du tänker på din son?
– Jag försöker tänka positivt. Jag försöker föreställa mig att han finns kvar och jag lever med honom. Jag tänker på alla minnen vi har haft tillsammans. Jag tänker på sista året när han växte och började ställa lite svårare frågor om livet. Han frågade mig om vad meningen med livet är. Och jag svarade, det är enkelt. Du ska leta efter den.
