Blogg. Åsa är en snart 50-årig journalist som börjat ratta tunga fordon. Hon går en yrkesutbildning för att bli lastbilschaufför. Det här är den femte och sista delen av hennes berättelse.

Klippkort hos Trafikverket, två prov till, ADR grund och ADR explosiv. Ja det är väldigt troligt att jag ska köra en lastbil med explosiva varor i, nåväl, det ser kanske bra ut i cv:t?

Nu är dock alla prov klara, teori C, YKB, uppkörning C, ADR grund och ADR explosiv, truckkort och hjullastare. Så intensivt, men avklarat. Och nu möte med chefen för skolan, för vi skulle fortsätta med E-behörighet.

”Ja, vi vet ju att det är flera av er som är intresserade av att gå vidare med E-behörigheten MEN…

Luften går ur

Klara i skolan. Det har varit extremt intensivt och hektiska dagar. Ångestladdat, men också en spännande resa förstås. Klasskamraterna och jag har umgåtts nära varje dag, och nu är allt klart.

Det känns lite som jag drar ur proppen ur badkaret, vattnet rinner ut och jag står kvar och vet inte riktigt vad jag ska göra. Vi alla som levt intensivt ihop splittras och målet är uppnått. Mycket märklig känsla i kroppen, jag tappar riktningen på min livskompass, och ja nu då?

Okej, inte helt klara

Tre veckors praktik efter alla tester och prov. Min görs på ett byggföretag som kör ut varor till både privatpersoner och företag, riktigt roligt. Kommer på morgonen, lastar alla olika byggvaror med truck, sen ut längst hela kusten och lossar med kran. Roligt att få köra kran. Nu är det kran upp till 18 ton, har inte behörighet för högre ÄN. Bestämmer mig dock för att det vill jag också ha, timmerbil ni vet.

Hoppas så på att få fortsätta på praktikföretaget då jag trivs så bra, men det är lågkonjunktur och flera varslas på företaget. Riktigt tråkigt. Nåja, var väl inte meningen. Dock bra praktik, där jag fick prova på olika slags körningar både med pickup och större lastbil (CE samt C), och känner direkt att CE vill jag verkligen ha. Det är det jag kommer satsa på.

CE, hur?

Chefen på skolan står där framme och berättar att CE kommer de inte kunna lösa för någon av oss. Vi sitter lite som fågelholkar allihop då vi blivit lovade detta, men kontentan är att det blir ingen CE på skolan. Förklaringen uteblir och vi vet inte riktigt varför. Spekulationer uppstår och det är inget jag gillar, så jag tar helt enkelt reda på fakta.

Informationen återfinns hos administratören på skolan. Hon berättar för mig vad det är som skett: Lärarbrist. Det finns helt enkelt inga tung-lärare att tillgå i vår kommun, inte ens i storstaden kommer de kunna erbjuda detta. Lärarna har gått vidare till en konkurrent och CE tas helt bort från skolan.

Läraren med tungutbildning blir utbildare i buss i stället och lämnar helt lastbilsstråket. Han är inte den enda som gör så här, många går åt andra håll och lämnar lastbil. Förklaring uteblir, och vet inte riktigt varför det inte är roligt att utbilda i C/CE längre? Försöker få till intervjuer, men ingen vill ge några förklaringar. Det bara är så, punkt.

Besvikelsen är självklart stor, men vi är inte de enda drabbade. Hela landet skriker efter trafiklärare och flera orter har helt enkelt tagit bort både C och CE utbildning, för det finns helt enkelt inga lärare att tillgå.

Jag funderar ett tag, och bestämmer mig snart för att ta det privat. Men det är inte heller så enkelt för, som sagt, även de privata aktörerna har problem med lärare. Jag finner dock en skola och går in på Trafikverket för att boka prov och uppkörning. Målfokusering är viktigt för mig, något att arbeta mot helt enkelt.

SEPTEMBER är första lediga tiden för uppkörning. Det är maj nu. Pratar med Trafikverket, och även de har stora problem med personal. Ja så vad ska man göra, avvaktar med E-behörigheten och börjar jobba i stället.

Det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig, då får man tänka om. Återigen får jag använda mig av mitt eget ordspråk: ”det enda som är konstant är förändring”. Det är bara att gilla läget och ha tålamod. En dag kommer CE-behörigheten, USA och egen lastbil, det bara dröjer lite längre än jag trodde.

Men nu är jag ändå klar med C och resan tar sitt slut, nåja, åtminstone denna resa. Nu väntar andra äventyr och självklart resan mot E, USA och egen lastbil. Den resan finns kvar, spännande och något att se fram emot. Reflektionen är ändå: svårt, roligt och utmanande. Och om du funderar på att göra min resa, bara kör! Du kommer inte ångra dig, det är riktigt roligt.