”Visst är cannabis olagligt. Men det är grymt dåligt att mitt företag bara sparkade mig och vägrade lyssna. Att jag inte fick hjälp”, tycker renhållaren Johnny. (Bilden är arrangerad.)

Arbetsrätt. – Om jag druckit alkohol hade jag fått hjälp och rehabilitering. Men jag rökte cannabis, självmedicinerade mot min depression. Efter ett slumpvis drogtest fick Johnny sparken från jobbet som renhållare.

Det här är Johnnys berättelse.

Han trivdes på jobbet vid ett stort renhållningsbolag i södra Sverige, framför allt med jobbarkompisarna. De var ett tajt gäng. Under de tio år Johnny arbetat hade det aldrig hänt. Men så en måndag när han var ute och körde hushållssopor blev han och några till inkallade för ett slumpvis drogtest, salivprov.

Johnny och Transports ombudsman, som försökte rädda hans jobb efteråt, undrade om det verkligen var slumpartat.

– Vi var några stycken som framfört ganska mycket kritik mot företaget.

På fredagen kom provsvaret. Positivt. Martin gick med på att lämna ett nytt urinprov, efter helgen. När det också gav utslag blev Johnny avstängd från arbetet i två veckor, utan lön.

– Dagen därpå varslade de mig om avsked. Jag fick träffa några personal­ansvariga och den 2 december 2019 fick jag sparken.

Julen närmade sig, Johnny stod utan jobb och försörjning, ångrade sig djupt och dök längre ner i sin depression. Samtidigt led hans flickvän av posttraumatiskt stressyndrom.

– Jag rökte bara ibland, på fredagskvällar. Så på måndagar fanns ju inget av ruset kvar. Aldrig att jag skulle sätta mig i lastbilen och köra påverkad! Men cannabis stannar kvar väldigt länge i kroppen. I tre, fyra veckor eller en månad efter att man rökt. Det vet nog inte alla.

Johnny är 34 år, bor med sin sambo och två barn. Alkohol rör han knappt, tycker inte om det. Några månader före drogprovet prövade han cannabis för första gången, under en semesterresa till Amsterdam, där cannabis är tillåtet.

– Det hjälpte rätt bra mot ­depression­en. Mycket bättre än antidepressiv ­medicin som läkaren skrev ut efter att jag blev arbetslös. Den hjälpte inte alls, gav krypningar i benen och gjorde att jag inte kunde sova.

Johnny rökte aldrig på vid fester eller så att andra såg. Ville inte skylta med den olagliga drogen.

– Jag var inne och försökte prata med dem på HR-avdelningen efter provsvaret. De trodde att jag rökt på morgonen, samma dag. Annars skulle testet inte ha varit positivt, sa de. Jag försökte förklara att drogen sitter i länge, men de trodde att jag rökte varje dag.

Miljöföretaget Johnny jobbade på hade riktlinjer kring alkohol och narkotika, som facket ansåg styrkte ansvaret för rehabilitering. Så Johnny tyckte nästan det var skönt att han ”åkt fast”.

– Äntligen skulle jag få hjälp!

Policyn talade om att verka för tidig upptäckt av narkotikamissbruk och därmed ”möjliggöra tidiga rehabiliterings­insatser”. Riktlinjerna sa vidare att företaget skulle ”medverka till att den som missbrukar alkohol och/eller narkotika kan ha kvar sin anställning, och normala arbetsuppgifter, under förutsättning att medarbetare visar samarbetsvilja och resultat i ett rehabiliteringsprogram”.

– Jag ställde upp på allt, rehabilitering, drogtester, samtal. Bara jag fick ha jobbet kvar. Men det enda jag fick var ett samtal med företagshälsovården, i 20 minuter. Det gav mig inget, kändes mest som om de sökte stöd för företagets avsked.

Vid förhandlingarna med företaget hävdade Transport att det inte fanns någon saklig grund för avsked eftersom ”det åligger företaget att rehabilitera”. Ombudsmannen hänvisade till policyn, gällande kollektivavtal om att arbetsgivaren ”är skyldig att, där så erfordras, göra rehabiliteringsutredning, rehabilitera och/eller omplacera arbetstagare”.

Till stöd anförde Transport också arbets­miljölagens föreskrift (AFS 1994:1),

som tar upp arbetsgivarens skyldighet att ”i samråd med arbetstagarna ta fram ett handlingsprogram på hur olika slag av missbruk ska hanteras”. Hur ”personer med missbruksproblem” ska behandlas och bemötas. Liksom beredskap och rutiner för ”faktiskt omhändertagande i samband med missbruk”.

Men bolaget tog aldrig initiativ till behandling. Arbetsgivaren lyfte i stället fram paragraf 18 i las. Och vidhöll att Johnny, på ett ”grovt sätt åsidosatt sina ålägganden i sin anställning”, när han kört ett tungt fordon i trafik, påverkad av ett narkotikaklassat preparat. Johnny fick gå.

– Droger är mycket vanligare än många tror. Jag ska väl inte gola, men på företagets firmafester användes ganska mycket droger. Inte bara cannabis utan också tyngre saker.

– Glorifiera droger vill jag inte, men det är dags för arbetsgivare att anpassa sig efter dagens verklighet och ta tag i alla droger på jobbet. Inte bara alkohol.

Johnnys sjukskrivning ­försämrade familjens ekonomi, så trots fortsatt depression sökte och fick han nytt arbete som åkerichaufför. Så slog coronan till.

– För mig blev det sist in och först ut. Jag önskar att jag fått stanna kvar på miljö­bolaget, där jag trivdes.

Fotnot. Johnny är ett fingerat namn.