Det var intensiva dagar när Alen Štefanac och Dennis Eliszewski gick från idé till att lämna en fullastad lastbil i Lublin, Polen, på mindre än en vecka.

Solidaritet. Två vänner med lastbilskort bestämde sig tidigt för att göra något för människorna som flyr i krigets Ukraina. På mindre än en vecka organiserade de en hjälpsändning till den polska staden Lublin, åtta mil från krigets Ukraina. Så här gick det till.

Söndag kväll. Kriget i Ukraina hade pågått i knappt en vecka. Kompisarna Alen Štefanac och Dennis Eliszewski kände att de ville göra något för att hjälpa till. Alen Štefanac har ett litet åkeri med ett par lastbilar och kör mest hjullastare själv. Dennis Eliszewski jobbar med påbyggnader på lastbilar. Vännerna skulle inte köra lastbil den veckan, vilket innebar att förarkorten var tomma.

Så de bestämde sig helt enkelt för att fylla upp lastbilen med förnödenheter och köra en hjälpsändning till gränsen till Ukraina.

Samma kväll delade de ett inlägg på Facebook och snart strömmade pengarna in. Redan på måndagen hade Alen Štefanac öppnat upp släpet och undrade hur mycket som skulle komma första dagen.

Det visade sig att det bara lämnats ett par kartonger när han kom hem efter en dag i hjullastaren. Men plötsligt.

Människor drog i gång egna insamlingar och på tisdagen hade det börjat fyllas upp.

– Det blev totalt kaos. Vi fick mycket grejer vi inte kunde ta med oss. Kläder var inte så efterfrågat. Men människor var engagerade och levererade det viktigaste. Blöjor, torrmjölk, sanitetsprodukter och vatten, säger Alen Štefanac.

Sjukvårdsmaterial

Dennis Eliszewski och Alen Štefanac kom i kontakt med personer som verkade vid gränsen mellan Polen och Ukraina. Det visade sig att det behövdes sjukvårdsmaterial. Ambulansen och sjukhusen runt Varberg och Kungsbacka ställde upp.

– Vi kom i kontakt med en tjej som kommer från Kiev men jobbar i Polen. Hon har ett stort kontaktnät och ordnade fram en lagerlokal där vi skulle få lämna allting.

Torsdag, direkt efter jobbet satte de sig i lastbilen. Dennis Eliszewski tog det första körpasset. Men färjorna från Karlskrona var fulla och de fick köra ner till Ystad och ta färjan över Östersjön till Swinoujscie i Polen.

De gick i land vid sextiden på morgonen. Vädret var fint, ibland föll lite snö. Vägarna var snustorra och saltade hela vägen.

Bilen gick mot Warszawa och trafiken var lugn. När de närmade sig den polska huvudstaden började det dyka upp militärfordon och stora kolonner på vägarna.

Mot Lublin

Lastbilen rundade Warszawa och la kurs mot Lublin. Längs vägen mötte de många bussar, fullpackade med flyende på resa norrut, vissa sannolikt till Sverige.

Killarna gasade på. I fönstret hade de en ukrainsk flagga och ett rött kors. De susade förbi många bilar. När de passerade ryska och belarusiska förare saktade lastbilarna in och släppte förbi dem varje gång. En tyst chaufförsgest som sa ganska mycket.

– De är ändå chaufförer som jobbar i Europa. De ser något helt annat än de som är kvar hemma i Ryssland och Belarus. Det verkar som att de är mer medvetna om vad som händer, säger Alen Štefanac.

Just innan Lublin stannade de för att tanka. Vid personbilspumparna var det sex, sju bilar i kö till varje pump och ett par, tre tunga bilar vid varje lastbilspump. En skylt sa att ingen fick tanka mer än 500 liter.

Lagerlokal

Lublin låg stilla när de halv åtta rullade in vid lagerlokalen. 20 man stod redo och lastade över hjälpsändningen till mindre fordon. Därifrån skulle de ta hjälpsändningen vidare, in i Ukraina. Någon av dem skulle försöka köra hela den farliga vägen till Kiev.

I Lublin fanns inga boenden att boka. Trots att det var tomt på gatan var alla boenden överbokade. Många flyende satt redan på tågen på väg västerut, till Warzawa och vidare.

Alen Štefanac och Dennis Eliszewski tog vilan vid Warszawa. Sedan vidare till Gdynia och färjan till Karlskrona.

Hemma vid lunch på söndag, en vecka efter idén dykt upp.

De jobbade till torsdag och körde då till Polen igen. Två kombi fullpackade med barnmat, blöjor och hygienartiklar.

Med sig hem hade de två familjer utan pappor. Två mödrar lämnade sitt hörn i Europa för tryggheten i Sverige. Två familjer som inte vet om de ses igen.

– I min bil åkte mormor, mamma och en 18-månaders bebis med till Sverige. I den andra mamma och två barn just under tonåren. De har fått boende i Göteborgsområdet.

– Vi har blivit kontaktade av flera som vill dela med sig av boende. Vi har redan förmedlat boende till elva familjer, säger Alen Štefanac.