Krönika

Att läsa med öronen!

Davids krönika. När jag och en kamrat kom in på en dansk pizzeria utanför Köpenhamn, påpekade pizzabagaren förskräckt att vi måste ha ansiktsmask. Kollegan hade redan en medan jag raskt fick en tilldelad.

– Det vil koste 1 500 kroner hvis man icke har enn, förklarade pizzabagaren.

Jag undrade hur jag skulle kunna äta med masken på.

– Haer, sa han, pekade på ena örat.

Vi skrattade men tyckte att det inte var en så bra idé.

Men med böcker är det annorlunda. Där kan man använda öronen då man läser/lyssnar. Och det är en skön sysselsättning oavsett om man diskar, städar – eller kör lastbil.

Transport och Hotell– och restaurangfackens vägkrogsbibliotek blev början på en trend, en vana som snabbt spred sig från chaufförerna till övriga samhället. Ljudböckerna i de fjorton biblioteken på vägkrogarna var i stort sett alltid utlånade. Men nya kom in, bland annat från dagstidningarna som skickade sina använda recensionsex. Nu är det nedladdningsstationer från nätet som gäller.

Jag ser det som en otrolig förmån att köra långa sträckor så att jag hinner lyssna på ljudböcker. Och på allt dessutom. Böcker som jag aldrig skulle lagt ner tid på annars och ”måste”-böcker som jag ”borde” läsa i mitt andra yrke, som författare.

Men det mesta är det ett rent nöje att lyssna till. Alltifrån krimdokumentärer om rånare och maffiabossar till tidiga arbetarförfattare från förrförra sekelskiftet. Som Vägen till Klockrike av Harry Martinsson eller lite senare Jan Fridegårds Lars Hård. Eller varför inte Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson om den vackra statarflickan Marta som lämnar sin älskade, kommer till Stockholm och blir prostituerad. Ett vanligt öde på trettiotalet.

Enormt gripande berättelser. Bara hur de tog sig fram med hästskjutsar och höskrindor samtidigt som den nya tiden bröt in med ”automobiler”. Och så slitet, våra förfäders och mödrars arbete från fyra på morgonen till sent på kvällen.

Jag lyssnar, kör och njuter bland annat av att höra hur kärleken och längtan ändå fanns då och var minst lika stark som i dag.

Det slår mig att mina egna böcker också är inlästa och egenkär som jag är söker jag fram min senaste Döden är inte nog i Storytels bibliotek. Och upptäcker att det är samma längtan och samma sorts tragedi i hippien Annie och lastbilschauffören Svens vingliga relation, som man kan hitta hos alltifrån Moa och Harry Martinsson till Ivar Lo-Johansson.

Och där ute någonstans på vägen konstaterar jag att mina verk är en fortsättning på en berättar … nej på våran, berättartradition!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Gay Glans:
    1 november, 2020

    Håller med. Lyssnar själv når jag är ute med hunden, motionerar eller håller på med hushållsarbete. För mig fungerar omläsning, eller snarare omlyssning av böcker bäst som jag läst för länge sedan. Har en god förförståelse när jag lyssnar och upptäcker nytt under lyssningen. Jag lyssnar också görna på våra gamla arbetarförfattare.

  2. Per Thomson:
    31 oktober, 2020

    Mycket fin motivering att läsa med örat när man har monotont övervakningsarbete. Bra hjälp att hålla sig vaken.

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Att bygga ett hus tillsammans

Davids krönika. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Davids krönika. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Klarna skor sig på fattiga

Skuldfälla. De flesta känner nog till inkasso- och finansbolaget Klarna. Dess historia från några studenter på Handelshögskolan som fick en idé, till ett företag med miljardomsättning är inget annat än en framgångssaga.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.

Ditt liv mäts i pengar

Debatt. Under de första månaderna när coronapandemin bröt ut stannade världen och Sverige upp. Med följden att arbetsplatsolyckorna minskade och antalet människor som dog på sitt arbete minskade kraftigt. 2020 såg ut att bli ett bättre år än på tio år.

Kamp enda vägen ut ur gig-träsket

Ledare. I februari tecknade Transport ett kollektivavtal för Foodoras uppåt 2 200 cykel- och mopedbud. Uppgörelsen kom efter en kampanj där förbundet värvat hundratals bud som medlemmar.

Otroligt mycket står på spel framöver

Ordförandeord. Vi närmar oss så sakta uppstarten på en ny valrörelse, en valrörelse som troligen blir den viktigaste på väldigt länge.