Krönika

Att läsa med öronen!

Davids krönika. När jag och en kamrat kom in på en dansk pizzeria utanför Köpenhamn, påpekade pizzabagaren förskräckt att vi måste ha ansiktsmask. Kollegan hade redan en medan jag raskt fick en tilldelad.

– Det vil koste 1 500 kroner hvis man icke har enn, förklarade pizzabagaren.

Jag undrade hur jag skulle kunna äta med masken på.

– Haer, sa han, pekade på ena örat.

Vi skrattade men tyckte att det inte var en så bra idé.

Men med böcker är det annorlunda. Där kan man använda öronen då man läser/lyssnar. Och det är en skön sysselsättning oavsett om man diskar, städar – eller kör lastbil.

Transport och Hotell– och restaurangfackens vägkrogsbibliotek blev början på en trend, en vana som snabbt spred sig från chaufförerna till övriga samhället. Ljudböckerna i de fjorton biblioteken på vägkrogarna var i stort sett alltid utlånade. Men nya kom in, bland annat från dagstidningarna som skickade sina använda recensionsex. Nu är det nedladdningsstationer från nätet som gäller.

Jag ser det som en otrolig förmån att köra långa sträckor så att jag hinner lyssna på ljudböcker. Och på allt dessutom. Böcker som jag aldrig skulle lagt ner tid på annars och ”måste”-böcker som jag ”borde” läsa i mitt andra yrke, som författare.

Men det mesta är det ett rent nöje att lyssna till. Alltifrån krimdokumentärer om rånare och maffiabossar till tidiga arbetarförfattare från förrförra sekelskiftet. Som Vägen till Klockrike av Harry Martinsson eller lite senare Jan Fridegårds Lars Hård. Eller varför inte Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson om den vackra statarflickan Marta som lämnar sin älskade, kommer till Stockholm och blir prostituerad. Ett vanligt öde på trettiotalet.

Enormt gripande berättelser. Bara hur de tog sig fram med hästskjutsar och höskrindor samtidigt som den nya tiden bröt in med ”automobiler”. Och så slitet, våra förfäders och mödrars arbete från fyra på morgonen till sent på kvällen.

Jag lyssnar, kör och njuter bland annat av att höra hur kärleken och längtan ändå fanns då och var minst lika stark som i dag.

Det slår mig att mina egna böcker också är inlästa och egenkär som jag är söker jag fram min senaste Döden är inte nog i Storytels bibliotek. Och upptäcker att det är samma längtan och samma sorts tragedi i hippien Annie och lastbilschauffören Svens vingliga relation, som man kan hitta hos alltifrån Moa och Harry Martinsson till Ivar Lo-Johansson.

Och där ute någonstans på vägen konstaterar jag att mina verk är en fortsättning på en berättar … nej på våran, berättartradition!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Gay Glans:
    1 november, 2020

    Håller med. Lyssnar själv når jag är ute med hunden, motionerar eller håller på med hushållsarbete. För mig fungerar omläsning, eller snarare omlyssning av böcker bäst som jag läst för länge sedan. Har en god förförståelse när jag lyssnar och upptäcker nytt under lyssningen. Jag lyssnar också görna på våra gamla arbetarförfattare.

  2. Per Thomson:
    31 oktober, 2020

    Mycket fin motivering att läsa med örat när man har monotont övervakningsarbete. Bra hjälp att hålla sig vaken.

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Follow the money

Davids krönika. Jag är varken jurist eller psykolog, sannerligen inte. Men jag kan se en poäng med strängare straff för grov kriminalitet.

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Davids krönika. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Vi riskerar att få en hård käftsmäll

Ordförandeord. Transportare, vi riskerar att ha en käftsmäll på Sveriges arbetare på ingång. Jag pratar så klart om den nya arbetsrätten, försämringarna i LAS med mera.

Fel bygga lönepolitik på orättvisor

Debatt. I år firar jag 60 år med Transportarbetareförbundet. För att vara lite internationell, det har runnit rätt mycket vatten under broarna över Seine.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Follow the money

Kriminalitet. Jag är varken jurist eller psykolog, sannerligen inte. Men jag kan se en poäng med strängare straff för grov kriminalitet.

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Afghanistan – vilja och vanmakt

Ledare. Bilderna från Kabuls flygplats träffar som slag mot hjärtat. Desperata människor som klamrar sig fast utanpå plan som lyfter, de sista dödsdömda försöken ut från ett land i talibaners makt. Bilderna påminner om fiktion i film.

Ett helsike för den som ska kontrollera

Ordförandeord. Efter en lång skön sommar känns det spännande att öppna datorn och friska upp minnet med vad som är på gång i höst. Det blir mycket att ta tag i.

Fortsatt instabilt politiskt läge

Debatt. Vi kan inte motivera våra medlemmar att vare sig rösta eller bli medlemmar i ett parti som inte värnar den svenska modellen, skriver ombudsmännen från Transports avdelning 6 Värmland.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.