Gästkrönika

Att kramas eller inte kramas post-covid

Gästkrönika. För inte så länge sen fick vi höra den goda nyheten och gissningen att vi kan släppa restriktionerna och börja återgå till det normala. Och det innebär en stor omställning för de flesta av oss.

Vi kommer att gå på konserter, besöka restauranger, gå på krogen sent och hälsa på vänner utan att vara rädda för att smitta varandra.

Men vad är då det normala? Eller ska vi säga det nya normala? Hur lätt kommer det vara att återvända till våra vanor som fanns där innan?

Redan när vi var små har vi fått med oss att ta människor vi möter i handen. För det är lite så vi känner vilken sorts person de är. Eller för att kunna klämma lite extra hårt för att visa vår pondus och styrka.

För vem vill ta i hand med den där som klämmer för hårt eller den som inte klämmer alls?

Jag har inga problem att bara säga hej och börja med det vi ska utan att ta i handen då jag själv är den där svettiga handen-typen. Så det enda jag tänker på är om de känner att handen är svettig eller inte. Och vad gör man om den andra svettig? Torkar man av sin hand eller är det otrevligt?

Det är lite likadant när det kommer till kramar. Det ska kramas vid alla möjliga tillfällen. När vi ses på stan, på släktträff eller på fiket. Och vilka ska man krama? Till med på den där utbildningen med personer man sett en gång innan.

Och det är här jag får problem… Jag vill inte kramas alls. Eller ja, med mina nära och kära. Men jag vågar nog påstå att jag inte är särskilt kramig där heller.

Det kan låta banalt att oroa sig över dessa småsaker, men det är något som bekymrar mig. Och det har varit otroligt skönt att slippa dessa små och ibland obetydliga handlingar.

Och det här med att hålla avstånd i folksamlingar till exempel i affären eller i någon slags kö är helt fantastiskt tycker jag. För det värsta jag vet är när man känner att någon är lite för nära. Nästan så man kan känna andedräkten i nacken.  Och detta var även innan pandemin.

Men för en del andra så är det här inga konstigheter. Och att vara okej med att kramas, ta i hand eller nåt annat är väl bra för dem. Men för en del av oss är det oviktigt och nästintill jobbigt.

Det som är intressant är att innan pandemin så ansågs man vara lite konstig eller annorlunda om man inte var en kramig person. För mig var det en lättnad att man inte fick längre.

Stod i badrummet i går kväll och borstade tänderna när jag insåg nästa skrämmande grej. Snart kan man besöka vänner vi inte har träffat på nästan två år. Höll på att sätta tandkrämen i halsen nästan. Hur man gör man nu? Det är som att man glömt bort hur och vad man ska packa ner i resväskan.

Gemene person har ju blivit rätt bekväm med att gå hemma i sina mjukisbyxor och oborstade hår. Betyder detta att vi måste ta på oss obekväma kläder för att så ordentliga ut och ett mer vårdat yttre än det i alla fall jag har haft de senaste två åren? Eller kan jag fortsätta med mina bekväma kläder och bara slänga upp håret i en rufsig tofs?

Oavsett så är detta väldigt små problem i vår värld då många har blivit sjuka och tyvärr lämnat oss. Vi ser ljuset i tunneln och förhoppningsvis så är vi på väg ur pandemin. Jag trodde nog aldrig att vi skulle få uppleva något liknande. Hoppas vi får vara friska och att vi får slippa mer restriktioner nu. Och jag slipper gärna kramar.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transport larmar om mobbning på CSG

Bevakning. Utfrysning, förlöjligande och mobbning från chefer. Oklara rutiner, slarv med nycklar, brist på skyddsutrustning och trasiga personlarm. Transport larmar om en rad brister på bevakningsbolaget CSG i Örebro. Nu har Arbetsmiljöverket gjort en inspektion.

Måste vi ha skinn på näsan för att hänga med i lönen?

Debatt. Jag läst en undersökning om att kvinnor drar sig för att söka välbetalda jobb av rädsla för att bli sexuellt trakasserade och att trakasserierna sticker ut på arbetsplatser där det ena könet dominerar.

Klubb Örat får folk att lyssna

Fackklubb. Facket är till för alla – även döva eller personer med hörselnedsättning. På kongressen föddes idén om anpassning av språk och kommunikation. I dag finns nybildade Klubb Örat i Örebro, unik inte bara inom Transport utan hela LO-familjen.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Rösta på Miljöpartiet, någon?

Politik. Miljöpartiet är, eller snarare var ett så kallat gräsrotsparti, sprunget ur rörelser som Alternativ Stad i Stockholm och många utomparlamentariska aktioner. Som almstriden där almarna i Kungsträdgården räddades och ockupationerna av kvarteren Mullvaden och Järnet.

De små stegens förbannelse

Arbetsvillkor. Då åkerier söker chaufförer på Facebook som är ”stresståliga, erfarna, socialt kompetenta och har alla behörigheter”, brukar ett skämt i kommentarsfältet vara: ”Kan man jobba hemifrån?”

Tjuvheder?

Fattiga & rika. ”Det är så jävla dumt att man har lust att skära sig i handlederna!” brukar min kollega Jonny säga på oefterhärmligt Västmanlandsmål. Ja så kan det kännas ibland när man till exempel tänker på att högsta mode bland unga tjejer i dag verkar vara att ”skönhetsoperera” sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Vi i facket är La Résistance

Facklig utbildning. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.

Kärt barn har många namn

Ordkunskap. Året är 2015 och mina barn är tre respektive ett år. Det är också året då sången Snoppen och snippan ser dagens ljus. Den blir en formidabel hit. Barnen älskar den mer än Babblarnas första låt. Jag kommer på mig själv att sjunga med: ”Snoppen och snippan, vilket härligt gäng. Snippan och snoppen, sjunger vår refräng…”

Karensdagen – ett gissel som måste bort

Sjukt. Jag har en vän som har kört slut på sin axel. Varje dag går hon till jobbet och har ont. Jag tjatar på henne att hon ska gå till läkaren och hon svarar: ”men då blir jag ju sjukskriven i minst åtta veckor”. Hon säger att hon inte kan vara sjukskriven så länge, att hon sviker sina kollegor och när hon kommer tillbaka till jobbet är det ännu mer att göra.

Rätt eller fel – bra eller dåligt?

Ordförandeord. Under mina 36 år som medlem i förbundet, och snart lika lång tid som fackligt aktiv, har jag ganska ofta funderat på frågan om vad som är en bra, en hyfsad eller en dålig uppgörelse eller förhandling, och vem som avgör eller graderar det egentligen?

Pengar, pengar, pengar…

Ledare. Pengar. Det är det som får världen att snurra om man ska tro den gamla musikdängan Liza Minelli sjöng. Och visst styr pengar det mesta. Till exempel styr det arbetskraftsinvandringen, om man får stanna i landet eller inte.

Måste vi ha skinn på näsan för att hänga med i lönen?

Debatt. Jag läst en undersökning om att kvinnor drar sig för att söka välbetalda jobb av rädsla för att bli sexuellt trakasserade och att trakasserierna sticker ut på arbetsplatser där det ena könet dominerar.

Styrkan finns när den behövs

Ordförandeord. Det börjar blåsa upp på allvar i avtalsrörelsen. Med viss förvåning noterar jag att det verkar viktigt för många att Transports medlemmar inte under några omständigheter ska få mer än andra i avtalsrörelsen.

Märket, pensionsålder och hållbart arbetsliv

Ledare. I Frankrike protesterade facken mot höjd pensionsålder när regeringen Macron vill höja från 62 år till 64 år. Det fick landets hamnarbetare, lastbilsförare, tågarbetare, bussförare, lärare, anställda vid kärnkraftverk, oljeraffinaderier och kommunal sophämtning med flera andra att strejka.

DEBATT / PLATTFORMSJOBB

Lön från arbete ska gå att leva på

Debatt. Det verkar pågå en trend bland liberaler att testa på ”vanliga” jobb i ett försök att bygga upp förtroende – för att sedan tala om hur arbetsmarknaden och tryggheten ska avregleras och bli mer flexibel för att fler ska komma i arbete. Ett väldigt tafatt försök att låtsas bry sig om arbetare.

Skyddsombuden finns för din hälsa

Debatt. År 2022 har övergått till 2023 och när vi summerar antalet döda i arbetet för föregående år landar det på 49 personer totalt sett, enligt Arbetsmiljöverket. Räknar vi enbart svenska olyckor i arbetslivet blir det 41 personer som inte kommit hem från sina arbeten.