Gästkrönika

Att kramas eller inte kramas post-covid

Gästkrönika. För inte så länge sen fick vi höra den goda nyheten och gissningen att vi kan släppa restriktionerna och börja återgå till det normala. Och det innebär en stor omställning för de flesta av oss.

Vi kommer att gå på konserter, besöka restauranger, gå på krogen sent och hälsa på vänner utan att vara rädda för att smitta varandra.

Men vad är då det normala? Eller ska vi säga det nya normala? Hur lätt kommer det vara att återvända till våra vanor som fanns där innan?

Redan när vi var små har vi fått med oss att ta människor vi möter i handen. För det är lite så vi känner vilken sorts person de är. Eller för att kunna klämma lite extra hårt för att visa vår pondus och styrka.

För vem vill ta i hand med den där som klämmer för hårt eller den som inte klämmer alls?

Jag har inga problem att bara säga hej och börja med det vi ska utan att ta i handen då jag själv är den där svettiga handen-typen. Så det enda jag tänker på är om de känner att handen är svettig eller inte. Och vad gör man om den andra svettig? Torkar man av sin hand eller är det otrevligt?

Det är lite likadant när det kommer till kramar. Det ska kramas vid alla möjliga tillfällen. När vi ses på stan, på släktträff eller på fiket. Och vilka ska man krama? Till med på den där utbildningen med personer man sett en gång innan.

Och det är här jag får problem… Jag vill inte kramas alls. Eller ja, med mina nära och kära. Men jag vågar nog påstå att jag inte är särskilt kramig där heller.

Det kan låta banalt att oroa sig över dessa småsaker, men det är något som bekymrar mig. Och det har varit otroligt skönt att slippa dessa små och ibland obetydliga handlingar.

Och det här med att hålla avstånd i folksamlingar till exempel i affären eller i någon slags kö är helt fantastiskt tycker jag. För det värsta jag vet är när man känner att någon är lite för nära. Nästan så man kan känna andedräkten i nacken.  Och detta var även innan pandemin.

Men för en del andra så är det här inga konstigheter. Och att vara okej med att kramas, ta i hand eller nåt annat är väl bra för dem. Men för en del av oss är det oviktigt och nästintill jobbigt.

Det som är intressant är att innan pandemin så ansågs man vara lite konstig eller annorlunda om man inte var en kramig person. För mig var det en lättnad att man inte fick längre.

Stod i badrummet i går kväll och borstade tänderna när jag insåg nästa skrämmande grej. Snart kan man besöka vänner vi inte har träffat på nästan två år. Höll på att sätta tandkrämen i halsen nästan. Hur man gör man nu? Det är som att man glömt bort hur och vad man ska packa ner i resväskan.

Gemene person har ju blivit rätt bekväm med att gå hemma i sina mjukisbyxor och oborstade hår. Betyder detta att vi måste ta på oss obekväma kläder för att så ordentliga ut och ett mer vårdat yttre än det i alla fall jag har haft de senaste två åren? Eller kan jag fortsätta med mina bekväma kläder och bara slänga upp håret i en rufsig tofs?

Oavsett så är detta väldigt små problem i vår värld då många har blivit sjuka och tyvärr lämnat oss. Vi ser ljuset i tunneln och förhoppningsvis så är vi på väg ur pandemin. Jag trodde nog aldrig att vi skulle få uppleva något liknande. Hoppas vi får vara friska och att vi får slippa mer restriktioner nu. Och jag slipper gärna kramar.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Anita Johnsson är studieorganisatör i Transports hamnavdelning i Syd- och Västsverige. Foto: Privat

Anita Johnsson

…från Transports hamnavdelning i Syd- och Västsverige, som har bjudit in kvinnliga hamnarbetare från hela landet till en två dagars nätverksträff i Trelleborg.

Mikael Wahlberg, regionalt skyddsombud på Transport i Örebro. Foto: Privat

Den politiska debatten – för en chaufför

Debatt. Vi löntagare säljer vår tid, vi äger inget åkeri eller bevakningsföretag, vi är i direkt beroendeställning till chefen och chefens kunder. Chefen och kunderna slutar aldrig att hitta nya sätt att tjäna en krona mer, och vi löntagare måste hela tiden anpassa oss.

Lars Mikaelsson och Petr Lövkvist.

Så blir Transports nya topp

Kongressen. På lördagsförmiddagen utsågs de som tillsammans med ordförande Tommy Wreeth ska leda Transport under kommande kongressperiod. Lars Mikaelsson får förtroende som förbundssekreterare i fem år till. Till ny förbundskassör valdes Peter Lövkvist.

Vi är alla människor

Debatt. För inte så länge sen så råkade ett matbud ut för att personer kastade sten på hen vid Triangeln i Malmö och matbudet fick uppsöka sjukhus för sina skador. När vi träffar matbud i Malmö så berättar de att hot, våld, rån och kränkningar från allmänheten blivit en del av deras arbetsvardag.

Den politiska debatten – för en chaufför

Debatt. Vi löntagare säljer vår tid, vi äger inget åkeri eller bevakningsföretag, vi är i direkt beroendeställning till chefen och chefens kunder. Chefen och kunderna slutar aldrig att hitta nya sätt att tjäna en krona mer, och vi löntagare måste hela tiden anpassa oss.

Sikte på hållbar framtid

Debatt. På VTD pågår för närvarande en omläggning med anledning av vikande tidnings- och paketvolymer i kombination med stigande priser på el och drivmedel. Parallellt med detta görs flera satsningar för att hitta vägar framåt som på sikt kan ersätta den negativa utvecklingen i våra befintliga affärer, och för att satsa på vår viktigaste resurs; personalen.

Att bo är i högsta grad en klassfråga

Krönika Marknadshyror skrämmer skiten ur mig. För vår lilla trea i en förort till Stockholm betalar vi, i skrivande stund, 9 574 svenska riksdaler i månadshyra. När vi flyttade in 2009 var det en så kallad nyproduktion.

Förarbristen

5 tycker till om förarbristen

Enkät. Hur lockar man fler till chaufförsyrket? Transportarbetaren har frågat fem yrkesförare.

Vad var det som gick fel?

Ordförandeord. I dagens samhälle upphör man aldrig att förvånas, svängningarna går ibland så fort att det är mer än svårt att hinna med.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Papporna, sönerna, våldet

Segregation. Valrörelsen är tack och lov över. Ett slags mästerskap i floskler från högern och med idéer som ingen någonsin kommer, eller ens vill, genomföra. Mycket handlade om ”Orten” alltså de ”särskilt utsatta” områdena i Sverige. För dem förespråkade de blåbruna partierna alltifrån språktester för tvååringar till militära insatser mot gängbrottsligheten.

Sommaren är ljuvlig, men…

Längtan. Sommaren och semestern är ljuvlig! Fastän jag tidigare jobbat sextio till åttio timmar i veckan, har jag under alla år tagit ut fem veckors sommarsemester. Att få uppleva ljumma kvällar i solnedgång, göra resor till goda vänner på Gotland och andra ställen i landet, få sova på morgonen och sola på varma klippor.

SD och historien

Politik. Jag har en del kollegor inom åkeribranschen som är Sverigedemokrater. De flesta är bra folk och de ställer upp för mig på jobbet, likväl som jag ställer upp för dem. Utan att vara det minsta SD:are kan jag förstå att man kan ta till sig en del av SD:s budskap: att stoppa gängvåldet och att all invandring inte är helt nödvändig (fast de protesterar aldrig mot arbetskraftsinvandrarnas slavlöner). Men det finns problem som sträcker sig långt bakåt i tiden med SD:s retorik och även med deras världsbild.

Hoppet är det sista som överger

Ledare. Svenska folket har röstat och klart är att det parti som framstår som valets vinnare är Sverigedemokraterna. Framför allt är det utanför storstäderna de har haft stor framgång.

Outsourcing som käftsmäll

Krönika. "jag är också människa / jag behöver mat på bordet / ett jobb att gå till / värdighet / jag är inte osynlig" Ovanstående ord är inledningen på Jenny Wrangborgs dikt "Jag är människa" och det är den jag tänker på när jag läser ett pressmeddelande från mitt bevakningsföretag.

Val 2022
Partiloggor

Vad vill riksdagspartierna?

Partienkät. Den 11 september är det dags att gå och rösta. Är du osäker på vad? Transportarbetaren har tagit pulsen på riksdagspartierna i frågor om till exempel a-kasseersättning, karensavdrag, upphandlingar och marknadshyror.

John Antonsson. Foto: Christina Ahlund

Partienkäten – en kompass som pekar dig i rätt riktning

John Antonsson. För fyra år sedan gjorde Transportarbetaren också en valenkät med liknande frågor. Då varnade vi för att man inte kan ta partiernas svar som ett facit. I dag finns det inga block som varar för evigt…

Vilket samhälle vill du ha?

Ledare. Nu har Transports kongress nyligen avslutats och kongressombuden valt en ny förbundsledning. Det har diskuterats, kompromissats och beslutats om en massa olika motioner. Redaktionen var så klart på plats och du kan läsa mer om kongressen här på webben.

Hektisk höst

Ordförandeord. Sommaren går mot sitt definitiva slut och kvällarna blir allt mörkare och kallare. Är vårt samhälle på väg i samma riktning? Ja, nog finns det fog för viss oro, men samtidigt är det ju i såna lägen som ens kamplust väcks lite extra.