Gästkrönika

Att kramas eller inte kramas post-covid

Gästkrönika. För inte så länge sen fick vi höra den goda nyheten och gissningen att vi kan släppa restriktionerna och börja återgå till det normala. Och det innebär en stor omställning för de flesta av oss.

Vi kommer att gå på konserter, besöka restauranger, gå på krogen sent och hälsa på vänner utan att vara rädda för att smitta varandra.

Men vad är då det normala? Eller ska vi säga det nya normala? Hur lätt kommer det vara att återvända till våra vanor som fanns där innan?

Redan när vi var små har vi fått med oss att ta människor vi möter i handen. För det är lite så vi känner vilken sorts person de är. Eller för att kunna klämma lite extra hårt för att visa vår pondus och styrka.

För vem vill ta i hand med den där som klämmer för hårt eller den som inte klämmer alls?

Jag har inga problem att bara säga hej och börja med det vi ska utan att ta i handen då jag själv är den där svettiga handen-typen. Så det enda jag tänker på är om de känner att handen är svettig eller inte. Och vad gör man om den andra svettig? Torkar man av sin hand eller är det otrevligt?

Det är lite likadant när det kommer till kramar. Det ska kramas vid alla möjliga tillfällen. När vi ses på stan, på släktträff eller på fiket. Och vilka ska man krama? Till med på den där utbildningen med personer man sett en gång innan.

Och det är här jag får problem… Jag vill inte kramas alls. Eller ja, med mina nära och kära. Men jag vågar nog påstå att jag inte är särskilt kramig där heller.

Det kan låta banalt att oroa sig över dessa småsaker, men det är något som bekymrar mig. Och det har varit otroligt skönt att slippa dessa små och ibland obetydliga handlingar.

Och det här med att hålla avstånd i folksamlingar till exempel i affären eller i någon slags kö är helt fantastiskt tycker jag. För det värsta jag vet är när man känner att någon är lite för nära. Nästan så man kan känna andedräkten i nacken.  Och detta var även innan pandemin.

Men för en del andra så är det här inga konstigheter. Och att vara okej med att kramas, ta i hand eller nåt annat är väl bra för dem. Men för en del av oss är det oviktigt och nästintill jobbigt.

Det som är intressant är att innan pandemin så ansågs man vara lite konstig eller annorlunda om man inte var en kramig person. För mig var det en lättnad att man inte fick längre.

Stod i badrummet i går kväll och borstade tänderna när jag insåg nästa skrämmande grej. Snart kan man besöka vänner vi inte har träffat på nästan två år. Höll på att sätta tandkrämen i halsen nästan. Hur man gör man nu? Det är som att man glömt bort hur och vad man ska packa ner i resväskan.

Gemene person har ju blivit rätt bekväm med att gå hemma i sina mjukisbyxor och oborstade hår. Betyder detta att vi måste ta på oss obekväma kläder för att så ordentliga ut och ett mer vårdat yttre än det i alla fall jag har haft de senaste två åren? Eller kan jag fortsätta med mina bekväma kläder och bara slänga upp håret i en rufsig tofs?

Oavsett så är detta väldigt små problem i vår värld då många har blivit sjuka och tyvärr lämnat oss. Vi ser ljuset i tunneln och förhoppningsvis så är vi på väg ur pandemin. Jag trodde nog aldrig att vi skulle få uppleva något liknande. Hoppas vi får vara friska och att vi får slippa mer restriktioner nu. Och jag slipper gärna kramar.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

FK: Taxiförare ofta sjukskrivna under pandemin

Covid-19. Taxiförare är ett av de yrken som oftast drabbades av sjukskrivningar under pandemin, visar en ny rapport från Försäkringskassan.

Ludwig Eriksson, Viktor Andersson och Rasmus Grahm tar tillsammans med ett par andra transportare fram ett nytt material för skolinformation. Foto: John Antonsson

Nytt material ska locka unga till facket

Transport. Efter två år av pandemi kraftsamlar Transport för att komma ut på skolorna och informera ungdomar om facket. En grupp är i full gång med att ta fram ett nytt material för skolbesöken.

1945 invigdes Riksväg 6, ”Rikssexan” i folkmun, och 1962 bytte vägen namn till E3:an. Först 1992 blev det E20. Foto: Pernilla Ahlsén

E20 – en resa bland rövare och kungar

Örebro–Skara Genom de djupa skogarna i Tiveden och vidare ut på den öppna Västgötaslätten, förbi tusenåriga rastplatser och klassiska motell från bilismens guldålder. Med sitt strategiska läge är det här ett av landets viktigaste godsstråk och har varit det länge, även långt innan det blev motorväg. Följ med på en resa längs E20 – från Örebro till Skara.

Inget smittskydd i taxibilarna längre

Insändare. Jag hoppas att alla är väl medvetna om att de flesta taxibolagen, åtminstone i Stockholm, nu har plockat bort barriärskyddet och skippat alla andra skyddsåtgärder. Nu är det ”business as usual”.

När krisen kommer

Förberedd. För två år sedan förvandlades min kompis till prepper. Hon kastade ut böcker och andra ”onödiga” saker och fyllde skåp och hyllor med konserver och torkad mat. Checklistan som finns i broschyren "Om krisen eller kriget kommer", utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), har hon följt slaviskt.

Möte med makten
Moderaternas Johan Forssell intervjuas av Transportarbetarens John Antonsson.

”Svensk rättspolitik är väldigt ängslig”

Val 2022. Vilken roll ska ordningsvakterna ha i framtidens brottsbekämpning? På det och mycket annat svarar Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell i Transportarbetarens artikelserie ”Möte med makten.”

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Muf-metoder

Kent Källqvist kommenterar. Min gode vän Hans Tilly, Byggnadsarbetareför­bundets förre ordförande, fick ett avkapat hästhuvud i ett paket till sin arbetsplats. Av­sändare var Johan Forssell, samma man som nu är Moderaternas rättspolitiska talesman. Samme man som i intervjun här intill kräver hårdare tag mot de som hotar och trakasserar.

Första maj i krigets skugga

Ledare. Kriget fortsätter att rasa i Ukraina och Sverige försöker trycka på för att få ett slut. Svenska Transportarbetareförbundet har varslat om blockad av ryska, ryskflaggade och ryskkontrollerade fartyg från den 1 maj 2022 och demonstrationer anordnas utanför ryska ambassader runt om i världen, så också i Stockholm. Många är vi som vill få slut på Putins krig.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Också ett slags krig

Kamp. Min pappa ville egentligen bli poet. Men med fru, tre barn och ett radhus var det inte så lätt att försörja sig med de små stencilhäften han skrev. Så han fick nöja sig med att bli journalist på Svenska Dagbladet (fyrtio förlorade år med dagspressen, som han sa).

Om kriget kommer

Orostider. Fyra ryska stridsflygplan kränkte svenskt luftrum. Sånt händer visserligen ett par gånger om året. Det ovanliga den här gången var att det var jaktplan och att de flög i formation. Annars brukar det vara enstaka spaningsplan som förirrar sig in över landet.

Tänk på vändskivan, vändskivan, VÄNDSKIVAN!

Åkeri. Vändskiva, va fan e de? Undrar den som inte jobbar med lastbilar. Jo det är den där plattan på dragbilen som påhängsvagnen (trailern) och många vanliga släp sitter fast i och vilar på. Den är nästan rund, har ett spår och en koppling i mitten och i den sitter trailern fast med en liten, men rätt stark tapp.

EU:s blockad blir oerhört urvattnad

Ordförandeord. När det pågår ett krig i vår närhet som bröt ut precis när det vi uppfattar som det normala i vår värld efter två års pandemi höll på att bli just det normala, så känner man stor sorg i både sinne och hjärta. Givetvis går ens tankar till Ukrainas folk och på hur man kan hjälpa dem på bästa sätt.

Ojämlikheten sliter sönder vår värld

Krönika. I Sverige tjänar en näringslivstopp mer än 65 arbetare. Vad blir det per år? 25 miljoner? Mitt i pandemin växte inkomstgapet. När arbetare avstod löneökningar gjorde samhällets ekonomiska elit det motsatta.

Möte med makten
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin pratar valår med Transportarbetarens reporter John Antonsson. Foto: Pernilla Ahlsén

”Det har varit en tuff tid”

Val 2022. Den 11 september är det val i Sverige. LO kommer att satsa rekordmycket resurser på en socialdemokratisk valvinst. Men vad gör Socialdemokraterna för att förtjäna stödet? Partisekreterare Tobias Baudin lovar ett parti som visar Sveriges arbetare respekt och försvarar samtidigt svängningen i LAS-frågan.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Upp till bevis (S)

Kent Källqvist kommenterar. Vi är ingenting som parti utan starka förbund”, säger Tobias Baudin, partisekreterare i Socialdemokraterna. Men hur är det då med respekten för facken hos regeringspartiet?

Än en gång visar transportarbetarna hur viktiga de är

Ledare. Kriget i Ukraina har förödande effekter. Det är obeskrivliga lidanden som utspelas. Rysslands invasion fördöms av FN och EU och historiska beslut tas av många regeringar, så även i Sverige som gav direkt stöd till de väpnande styrkorna i Ukraina.

Vi gör vårt yttersta för sänkt bensinpris

Debatt. Vi har blivit kontaktade angående de höga bränslepriserna, av oroliga medlemmar, under en längre tid. Priserna vid pumparna tar all löneförhöjning och mer därtill.