Josephine. Facket tog strid för henne, som av arbetsgivaren fick höra att hon måste lära sig att lugna ner sig.

Lager. Bemanningsanställda Josephine slog larm om grova trakasserier och ryktesspridning. Lagerchefen uppmanade henne att själv lösa situationen, utanför jobbet, med kollegan som utsatte henne. Bemanningsföretaget sparkade ut henne. Efter förhandlingar har Transports medlem nu fått rätt till rejäl kränkningsersättning.

Josephine berättar historien lugnt. Hon är nu sjukskriven, på grund av akut stressreaktion. Samma dag som intervjun ska Transport förhandla för henne, mot företaget där hon började jobba i januari i år.

– Det här handlar inte bara om mig, utan om alla unga. Om hur det är i bemanningsbranschen, om att inte ha några alternativ. Jag har redan förlorat jobbet. Nu kan de inte göra så mycket mer, jag vågar prata, säger hon.

Transports ombudsman Clas Hellsing ska sköta förhandlingarna, talar om flera aspekter. Om terminalbolaget som saknar såväl rutiner som handlingsplan och policy för att hantera sextrakasserier, om en arbetsledning som känt till missförhållandena under lång tid utan att ingripa. Om en chef som nedlåtande uppmanat drabbade till att lösa saken på egen hand. Och om bemanningsföretaget, som satt i system att hyra ut personal på halvårsbasis. Som påstår att det inte längre finns jobb för Josephine på något av lagren företaget bemannar, och samtidigt annonserar efter ny arbetskraft.

När Josephine började i januari verkade det bra. Tanken var att hon skulle vara på samma ställe, en terminal i Örebro län. Det skulle vara långsiktigt, och hon skulle bli tillsvidareanställd. Antingen av terminalföretaget direkt eller av bemanningsbolaget.

Josephine blev snabbt uppskattad på terminalen. Av platschefen fick hon höra att hon arbetade bra och var engagerad, och andra – mer avancerade – arbetsuppgifter var aktuella. När coronapandemin slog till tvingades många andra bemanningsanställda gå, men Josephine fick behålla jobbet på lagret.

Men ganska omgående hade också den oönskade uppmärksamheten från en kollega börjat. En av de fast anställda på terminalen började skicka meddelanden på sociala medier till Josephine. Först frågor på messenger, om hon ville träffas och dricka kaffe. Men snart allt mer direkt om sex.

– Det började kännas olustigt att åka till jobbet och träffa honom.

Josephine försökte undvika kontakt i möjligaste mån, undvek att möta mannens blick eller att hälsa på ett sätt som kunde uppfattas som för vänligt. Men hon var beroende av att ha kontakt i arbetet med mannen. Han blev allt mer närgången och hans frågor allt grövre.

Josephine försökte svara avvisande, på ett rakt sätt som ändå skulle göra att de kunde mötas på jobbet, ungefär ”Nej tack, jag vill inte förstöra vår vänskap”.

Hon talade med andra på jobbet och det kom fram att mannen hade rykte om sig att gå på varje ny tjej. En av Josephines arbetskamrater hade försökt svara vänligt, bland annat på frågan om hon ville ha nakenbilder på honom. Då blev det ännu värre för henne.

– Många är rädda att ta upp sådant, man vill inte bli av med jobbet, säger Josephine.

Hon beskriver en kultur där företaget överlag valde att sopa problem under mattan. När en annan kollega höll på att köra på henne med truck skrev hon en tillbudsrapport. Men chefen som kom tillbaka, efter helgen, förklarade att det var utagerat.

– Vi skulle inte tala om det, han som gjort det hade haft det svårt. De vill bara skydda sina egna anställda.

Fick nog

Droppen för Josephines del kom den 17 juni. Vid lunchtid fick hon meddelande från sin jobbarkompis, som frågade om Josephine legat med mannen som utsatt dem båda. ”Han har gått runt och sagt det i lunchrummet.”

– Då ringde jag platschefen direkt. Först fick jag intryck av att de brydde sig lite. Men chefen var på samtal när jag kom in på kvällen.

När Josephine då i stället vände sig till förmannen och frågade vad de gjort fick hon veta att hon ”fick lösa det själv, på egen hand.”

– Jag blev helt ställd. På min matrast fick jag ett sms från platschefen, som skrev att hon förstod att det var jobbigt, men att meddelanden som mannen skickat var för gamla och att jag kunde ta det själv med honom, utanför jobbet. Då bröt jag ihop, sa till förmannen och åkte hem.

Det hade också framgått att lagerchefen kände till ryktena, som mannen spred. Men att företaget ”inte kunde göra något åt rykten”. Nu ringde lagerchefen upp när Josephine var i bilen, på väg hem. Josephine fick veta att hon bara tänkte på sig själv, och att hon krävde för mycket resurser. Hon fick också frågan vad hon ville att företaget skulle göra, för chefen ”orkade inte mer”. Det samtalet är inspelat och Josephine uppfattade chefens ton som nedlåtande, och det gör även Transports avdelningsordförande Emma Brodin.

– I stora drag gick samtalet ut på att jag skulle lugna mig och sova på saken, och att hon skulle ringa i morgon. Då förstod jag att jag skulle bli av med jobbet, säger Josephine.

– Men man kan inte bli behandlad på det viset. Jag vet mina rättigheter.

Besked om jobb

På natten sov Josephine knappt, och dagen efter sjukskrev hon sig. Hon meddelade också chefen att hon inte kunde svara på samtal eftersom hon behövde sömn.

Då hörde bemanningsbolaget av sig till Josephine och uppmanade henne att ringa platschefen på lagret.

– Jag försökte förklara att jag skulle ringa senare, för att jag inte sovit på hela natten, men fick veta att jag skulle ringa direkt, ”så att du vet vad som gäller”.

I följande samtal, med platschefen, fick Josephine veta att hennes arbetsgivare var villiga att ge mannen en varning – om Josephine ville det.

– Jag sa att jag ville det. Hon frågade flera gånger fast jag svarade ja första gången. Chefen var väldigt trevlig då, jag förstod att de talat med facket. Hon bad om ursäkt, men sa också att ”du måste ju ändå lära dig att lugna ner dig.”

Sista juli var Josephines visstidsanställning slut, men hon hade ett par veckor tidigare fått schema som sträckte sig längre. Först skift under några veckor, sedan bara kvällsarbete som tidigare.

Det drog företaget tillbaka. Motivering: Arbetsbrist och anställningsstopp. För Josephine skulle det inte bli mer jobb genom bemanningsbolaget. Samma vecka annonserade bolaget efter lagerpersonal. När hon haft kontakt med gamla jobbarkompisar på terminalen har Josephine fått veta att minst tre nya har börjat där.

Josephine vände sig till Transports skyddsombud.

– Hon reagerade starkt och tog det verkligen på allvar. Det var första gången jag fick stöd under den här tiden, säger Josephine.

Även efter att hon fått rätt till ersättning för kränkning är Josephine kritisk till hur det ser ut på många håll inom bemanningsbranschen.

– Det jobbigaste är att man är så totalt ensam och utsatt, att man hela tiden riskerar att bli ifrågasatt, säger hon.

– Det är en ständig oro, man kan aldrig känna sig trygg på arbetsplatsen. Du måste alltid göra ditt bästa, alltid ställa upp. Kan inte få semester som andra, inte komma in på bostadsmarknaden. Om du hela tiden riskerar att förlora jobbet är det klart att det lätt blir tyst.