Riff, risker och rättvisa
Mötet. Från kängpunk och dödsmetall till skyddsombud på KGA logistiks dryckesterminal i Örebro – Einar Magnusson har gått från manglande i replokaler till att kämpa för en bättre arbetsmiljö.
Einar Magnusson började spela gitarr i den kommunala musikskolan i Örebro. Då tog det inte lång tid innan hans pappa köpte honom en elgitarr.
1990-talets Örebro var Sveriges centrum för punk och hårdare musik. Där växte Einar upp, mitt bland replokaler och scener fulla av band att se upp till.
– Jag var med i kanten i början men fastnade direkt. Jag tror att jag var tolv år när jag började lyssna på punk på allvar.
I tonåren startade Einar och hans kompisar band, mest på kul.
– Sedan blev det kängpunk och lite råare grejer. Jag gled över mot metal, men har alltid haft fötterna kvar i punken.
10–15 band
Einar gissar att han varit med och startat någonstans mellan tio och femton band.
– Det är lätt hänt, man repar lite med kompisar och sedan blir det ett nytt band.
I dag spelar han inte lika mycket som förr. När metalbandet All Hell lade ner blev det först ett tioårigt uppehåll.
– Nu är jag med i ett nytt projekt med gamla vänner. Vi testar något nytt – mer åt doom-hållet. Det är kul att skapa igen.
En grubblare
Einar beskriver sig själv som något av en grubblare. Och då hjälper musiken honom att stänga av en del av tankarna som dyker upp.
– Musiken blir ett sätt att få utlopp för det inre mörkret och få bearbeta känslor och tankar. Det är också ett sätt att stänga av den inre dialogen och bara underhållas av någonting annat.
Det var egentligen inte meningen att Einar skulle hamna på terminal eller lager. Han utbildade sig till kock på gymnasiet och hann med några olika kök. Till slut hamnade han i en personalmatsal, och därifrån fick han kontakter som tog honom till det första lagerjobbet.
– Jag trivdes faktiskt. Det var skönt att byta miljö och få röra sig mer.
Arbetslös i nästan ett år
Snart hamnade han på ett jobb med elåtervinning. Men 2009 kom finanskrisen, och han blev av med jobbet och kastades ut i en stendöd arbetsmarknad.
– Ja, det var jättesvårt att få jobb då. Jag var arbetslös i nästan ett år. Vissa månader sökte jag upp mot hundra jobb över hela Sverige – utan att få ett enda svar.
Samma år, 2011, fick Einar en praktikplats på Kulturhuset i Örebro, och det var då han fick upp ögonen för filmredigering och filmproduktion. Det passade bra ihop med det intresse han haft för filmer och tv-serier sedan barnsben.
Filmutbildning i USA
Han gjorde en vild chansning och sökte sig till en filmutbildning i Santa Barbara, USA. Där blev han kvar länge och försökte få jobb i Kaliforniens filmindustri.
Men det var svårt att hitta något – och omöjligt att försörja sig, eftersom arbetstillståndet bara gällde för specifika arbetsuppgifter kopplade till hans utbildning.
– Jag fick lära mig mycket. Jag lärde mig att klara mig själv i en ny miljö och fick vänner från hela världen. Även om jag inte jobbar i filmbranschen professionellt så använder jag kunskaperna hela tiden. Jag filmar konserter, hjälper kompisar att filma och redigera videor.
Flyttade hem igen
I slutet av vistelsen, efter ungefär fyra år, bodde han hemma hos en kompis. Utan jobb och med sinande kassa bestämde han sig för att flytta hem – och började än en gång jobba på lager.
Där fick han testa att jobba på några arbetsplatser han inte riktigt trivdes på. En av dem hade ett pick by voice-system – en robotröst som hela tiden talade i hans öra och berättade vad han skulle göra.
– Vi fick inte ha med telefon på lagret. Så när man skulle fråga vad klockan var frågade man i mikrofonen. Jag hade den där rösten med mig hela tiden. Jag kunde halvsova på bussen på väg hem och fråga rakt ut vad klockan var. Folk måste ha trott att jag var galen.
Dryckeslager
2022 hade han haft ytterligare en rad lagerjobb och sökte sig till KGA logistik AB, den arbetsplats han har än i dag. Där hanteras olika drycker – mest alkohol – som skickas till och från restauranger och Systembolag.
– Mitt fackliga engagemang började när jag kom hit. På tidigare arbetsplatser har jag jobbat under ganska tuffa villkor. Chefer som inte lyssnat, dålig kommunikation och en arbetsmiljö som inte varit särskilt bra.
När han kom till KGA märkte han snabbt en skillnad mot tidigare arbetsplatser.
– Här lyssnade man på folk. Man fick vara med och påverka, och det fanns en öppenhet som jag inte var van vid. Det gjorde att jag ville engagera mig – försöka bidra till att hålla kvar det som är bra och att göra det lite bättre.
Skyddsombud
Einar blev skyddsombud i början av 2023. En av de första frågor han började driva var sorteringen av tompallar.
– När jag började här stod det enorma staplar – trettio, ibland fyrtio pallar högt – mitt i gångarna. Det var rasrisk och såg inte bra ut alls. Så det var det första jag började driva, att vi skulle få bättre rutiner där. Det tog lite tid. Nu är det mycket bättre ordning.
Vad tycker du är det bästa med att vara skyddsombud?
– Att kunna påverka arbetsmiljön konkret. Det känns bra när man ser att saker faktiskt blir bättre – att något man lyft leder till förändring.
Han har som skyddsombud ett rum nära fikarummet, dit kollegor kan komma och dryfta frågor om arbetsmiljön. Men om någon vill något kommer de i regel inte dit.
– Är det frågor så brukar de oftast hugga tag i mig när jag går på golvet.
Luftrenare
Inne i terminalen finns en nedsänkning där lastbilar kan komma in för lastning och lossning. ”Slussen” är nära ytorna där terminalarbetarna jobbar. Einar pekar mot taket och visar de rektangulära luftrenarna i plåt som hänger ner från taket.
– Det var en av de första sakerna vi tog tag i tillsammans med ledningen. Där vi står kommer det in en hel del damm från lastbilarna som kör genom byggnaden. Lastbilarna kör förbi och virvlar upp mycket damm som hamnar hos oss.
Det påverkar er arbetsmiljö?
– Ja, både vi och kollegorna på avdelningen bredvid. Folk sa att de fick ta tops för att få bort dammet från näsan. Och kunderna märkte det också, för dammet lade sig på pallar och fat. Så vi såg över var problemet var som störst och kom fram till att sätta luftrenare precis där de kunde göra störst skillnad.
Och det gjorde ni tillsammans med ledningen?
– Ja, det var ett gemensamt initiativ. Jag lyfte frågan, men vi löste det i samverkan. Ledningen var lyhörd, och det uppskattade jag.
Kreativitet viktig
Gutturalt skrik i hård musik och samarbete med arbetsgivare för bättre arbetsmiljö kan låta som helt olika världar.
– De samspelar på det sättet att man får känna sig kreativ, det är det som är det viktiga, tror jag. Man får hålla i gång kreativiteten och utvecklas.
– Som skyddsombud, eftersom vi har så bra samverkan här, handlar det om problemlösning – att hitta förbättringar och tänka utvecklande. Vi vill ju det bästa för arbetsplatsen.
