Krönika

Which side are you on?

Davids krönika. Jag var på väg hem från Eskilstuna en sen fredagseftermiddag för många år sedan. Det var på den tiden jag drog löstrailers som enbilsåkare och jag hade haft en usel vecka. Nu såg jag fram mot att åtminstone få komma hem till middag och lite fredagsmys. Då ringde dragbilsförmedlaren.

”Jag behöver sex bilar nu i kväll. Ni ska lasta på Vaplans mekaniska verkstad norr om Östersund. Sen ner som ett skott och stå i Göteborg till på måndag morgon!”

Det var mer en order än en fråga och han kände ju till min dåliga vecka.

I Västberga kopplade jag en tomtrailer, mötte upp de andra fem och körde norrut. Regnet som fallit hela dagen gick över i ett tätt snöfall och vinden drog upp stora drivor på vägen.

Det rullade ändå på och vi stannade och fikade och snackade bort en timme i Harmånger. Men alla hade nog redan jobbat sina lagliga timmar och senare syntes det på spåren i snön att någon varit över på fel sida av vägen flera gånger.

I Vaplan var vi var tvungna att montera ner trailerkapellen. Vi fick stå på hala truckgafflar och slå loss de fastrostade ställningarna med slägga tills flaken var rena som skateboards.

Alla hjälptes åt att lasta de stora välvda stålplåtarna och på lördagskvällen körde vi söderut. När vi tröskade oss genom landet, mestadels i snöstorm, hade vi varit i gång i mer än ett dygn.

Till sist, sent på söndagskvällen, kunde vi ställa av trailrarna i Göteborgs hamn.

Chefen ringde och berömde och var jag stolt över att ha klarat uppdraget och tjänat några kronor.

I dag är jag inte det. Vilka risker utsatte vi oss inte för genom att bryta mot allt vad arbetstidsregler och arbetarskydd heter?

Nu är de svenska enbilsåkarna med dragbilar nästan borta. Speditörer, dragbilsförmedlare och inte minst industrin tjänade stora pengar. Medan de flesta av oss gick i konkurs trots allt vårt slit.

I stället har utländska åkerier tagit över och många av dem bryter mot alla lagar och regler. Ofta med chaufförer som bara får betalt när bilen rullar – och de kan bli stående i veckor på en parkering.

Så vad har mitt tidigare dragbilsliv gemensamt med dagens utländska, lika olönsamma, dragare?

Bristen på organisering.

Tänk på det du som tycker att du inte har råd att vara med i facket. ”Marknaden” har ingen ”självläkande kraft”, vilket många tror. Utan organisering är vi ingenting. Eller som Pete Seeger sjunger: ”Which side are you on boys, which side are you on?”

 

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Peter Jansson:
    28 mars, 2023

    Detta var väldigt vanligt på den "gamla goda tiden".För egen del som dragbilsåkare såg jag till att tjäna väldigt mycket pengar genom att nischa in mig på att köra sjöcontainers mellan Hamn, containerdeåper och en terminal i Göteborg under väldigt många år och kunde pensionera mig redan när jag var 52 år.Visserligen gick även mitt åkeri i konkurs när jag var 49 år och de goda åren var förbi, men jag är väldigt glad att jag sparade väldigt mycket pengar och inte bara spenderade alla pengarna under de goda åren som även innehöll god mat, dryck, resor och en ny personbil varje eller varannat år.

  2. Carola Sandelius:
    6 februari, 2023

    Ja du David, de va en resa man minns, dyngsur ända in på skinnet av att stå ute och rigga av hela trailern i detta snöfall usch ! Sen bara sätta sej å köra och torka kläderna på kroppen, inte va de väl så bra för hälsan kanske, men de va så de va då !
    De va några såna resor man minns väl än idag, som Sandviken-resan tur de är preskriberat idag med arbetstider och sånt ! Man körde med livet som insats ibland då man behövde pengarna.
    Så sant som du skriver David, jag måste ta och läsa om böckerna jag köpte av dej och återuppleva lite av de man va med om ! Vinna eller försvinna, så va de då !

  3. Micke Evhammar:
    16 januari, 2023

    Så sant som det är sagt!

  4. Per Thomson:
    9 januari, 2023

    Alltid suveränt bra det David skriver. Känner väl till hur skruplösa speditörer kunde arbeta. Det är väl fortfarande så nu men med skruplösa åkare som slavdriver förarna vilket David förklarar i slutet på texten.
    Per.

  5. Teddie Fredrikasson:
    8 januari, 2023

    Sossarna har förstört allt! Sverige är ett gangsterland och det som krävs för att lösa det är så radikalt att ingen vågar prata om det

  6. Anders Viklund:
    8 januari, 2023

    Sven-Åke Pettersson : Sveriges poliskår : "Spaningsuppslag saknas, ärendet läggs ner"

  7. Jan Andersson:
    3 januari, 2023

    David skriver fantastiskt bra jag har läst om hans chaufförsliv tidigare

  8. Torbjörn öberg:
    30 december, 2022

    Bra och tänkvärd krönika.

  9. Sven-Åke Pettersson:
    30 december, 2022

    *Ge polisen nödresurser, så att de har en blank check för övervakning, spaning, utrustning, fordon m.m.
    *Etablera gränskontroller igen, inför någon form av undantagstillstånd vid våra gränspassager (tåg, broar, färjelägen och landsvägen mot Norge, Finland, Danmark.) Räcker inte poliserna och tullarna till, så sheriffa in hemvärnsmän eller övriga militärpersonal som får begränsade polisiära befogenheter att bistå i det kritiska arbetat mot illegala vapen och sprängmedel, narkotika m.m.
    *Resurser till polisen att återerbjuda anställning till f.d poliser som lämnat för privata näringslivet. Engångsersättning utbetalning på låt säga 30.000 kr, och 10-15.000kr påslag på tidigare lön för att komma tillbaka i uniform.
    *Tillfällig löneökning till nuvarande uniformerade och civilanställda på 5000-15000 kr/månad för att få kåren att orka med i denna enorma kraftansträngning som behövs göras.
    *Använd ordningsvaktskåren på ett mer effektivt och utstuderat sätt för att etablera kontroll i utvalda områden.
    *Skapa en tydligare samordning med övriga myndigheter, åklagare, skatteverket, kronofogden, tullen m.m. för att slå hårt och återkommande mot de kriminiella nätverken och trötta ut dem.
    *Beslagta fordon, tillhörigheter och tillgångar hellre än gång för mycket än en gång för lite för att störa näringskedjorna.
    *Stop & frisk (NY-style) med mera. Utöka lagstiftningen (tillfälligt?) för att få mer befogenheter och kontroll på folk so m rör sig.
    *Utöka den inre utlänningskontrollen och återstarta REVA
    m.m.....
    Vad väntar vi på? Första dödsfallet av en totalt oskyldig förbipasserande? Första skjutna polisen?
    /tisdagsfunderaren

    David Ericsson
    Bra skrivet men jag tycker omedelbar utvisning vid första allvarligare brott för de som inte har medborgarskap. I Danmark, som jag ofta åker igenom är det militärer som kollar passen och jag lovar: inte en katt kan smita igenom där!

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Enda kvinnan ombord

Davids krönika. Bokläsandet minskar. Förlagen går back. Deras eviga strategimöten hjälper föga och de drar ner på personal och sparkar författare. Ljudböcker går lite bättre men där är avanserna så små att de knappt täcker sina kostnader.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Åkerier varnar: För få p-platser

Åkeri. Det finns för få parkerings- och omkopplingsplatser för den tunga godstrafiken. Det anser 93 procent av de företag som svarat på en enkätundersökning från Sveriges Åkeriföretag.

Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Locket på är inte lösningen

Krönika. Inom varje bransch finns det rötägg och bevakningsbranschen är inget undantag. Att använda ett eller ett par rötägg för att döma ut en hel yrkeskår är både lättvindigt och respektlöst. Men om det inte rör sig om några rötägg, utan hela avdelningar, kanske hela företag, kan vi inte sopa det under mattan.

Samhällets problem blir folkrörelsernas utmaningar

Folkrörelser. Det är märkligt tyst. Tyst kring att folkbildningen är under attack. Den rörelse som byggt Sverige. Det Sverige vi varit så stolta över. Jag säger varit, för jag är inte så stolt nu när snus och plastpåsar blivit viktigare än folkbildning.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Enda kvinnan ombord

Jämställdhet. Bokläsandet minskar. Förlagen går back. Deras eviga strategimöten hjälper föga och de drar ner på personal och sparkar författare. Ljudböcker går lite bättre men där är avanserna så små att de knappt täcker sina kostnader.

Kollektivavtal eller slaveri

Den svenska modellen. På fackliga grundkurser är kursledarens första fråga så gott som alltid: – Vilken är lägstalönen i Sverige? Händerna som far upp i luften är många, liksom buden: Trettontusen, tjugosjutusen!

Ur led är tiden

Livet. ”Ur led är tiden”, vad menas egentligen med de orden? Från början myntade av William Shakespeare. Tiden är vad den är och går inte att ändra på vad vi än gör. Kanske är de där orden bara ett sätt att markera att något gått åt helvete och blivit en ”utmaning”.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Locket på är inte lösningen

Bevakning. Inom varje bransch finns det rötägg och bevakningsbranschen är inget undantag. Att använda ett eller ett par rötägg för att döma ut en hel yrkeskår är både lättvindigt och respektlöst. Men om det inte rör sig om några rötägg, utan hela avdelningar, kanske hela företag, kan vi inte sopa det under mattan.

Var lite snäll mot dig själv!

Självmedkänsla. De flesta av oss hyser medkänsla – att känna för någon utan att dela dennas känsla. Medkänsla ska inte förväxlas med empati som är förmågan att känna med andra (och kan vara slitsamt och inte alltid så konstruktivt).

Egon tar över i de offentliga rummen

Spaning. Känner ni till radioprogrammet Spanarna? En programledare och tre så kallade spanare försöker avläsa trender i vår vardag och kommer med visioner för framtiden. Här kommer min spaning.

Nytt år och nya insatser

Ordförandeord. Visst är det så att uttrycket ”nytt år och nya insatser” är ett ganska vanligt uttryck. Till viss del kanske det stämmer även om det fackliga arbetet oftast består av envetet och målinriktat arbete.

Arbetaren ingen förbrukningsvara

Debatt. I skrivandes stund har, enligt Arbetsmiljöverket, 65 arbetare dött i sitt arbete. Arbetare som gått till arbetet i vanlig ordning men som inte kommer hem igen. Familjer som väntar förgäves på att de ska sitta som en hel familj vid middagsbordet.

Dödligaste året på över ett decennium

Ledare. Året började kallt och med rejäla snösmockor i hela vårt avlånga land. Det ställde till det ordentligt på stora som små vägar. Vägsträckor där trafiken stått stilla i upp till ett dygn och där personer i närområdet kommit till undsättning med mat och varma filtar.

Stå upp mot högerns angrepp på arbetarrörelsen

Debatt. Den samlade högern med Tidöpartierna, SD och Timbro i spetsen angriper arbetarrörelsen på bred front för att rasera det arbetare, med gemensamma krafter, byggt upp under mer än hundra år. Hela arbetarrörelsen, politiken, fackföreningarna och folkbildningen måste enas i motståndet mot angreppet på vår framtid.

Var lite snäll mot dig själv!

Krönika. De flesta av oss hyser medkänsla – att känna för någon utan att dela dennas känsla. Medkänsla ska inte förväxlas med empati som är förmågan att känna med andra (och kan vara slitsamt och inte alltid så konstruktivt).

Den här kampen kan vi inte förlora!

Ledare. Under den senaste tiden har det fackliga fokuset nästan uteslutande hamnat på IF Metalls kamp mot TM Sweden (Tesla Sverige) angående ett kollektivavtal. Vi var först ut i LO-familjen med sympativarsel. Vi stängde ner de svenska hamnarna för lossning och lastning av Teslor.

Schysta villkor åt alla!

Ledare. Året är snart slut och mycket har handlat om kollektivavtalsförhandlingar. Nästan alla har fått nya avtal och med det löneökningar och andra ersättningar. I de allra flesta fall har förhandlingarna avlöpt utan större gupp.