Krönika

Which side are you on?

Davids krönika. Jag var på väg hem från Eskilstuna en sen fredagseftermiddag för många år sedan. Det var på den tiden jag drog löstrailers som enbilsåkare och jag hade haft en usel vecka. Nu såg jag fram mot att åtminstone få komma hem till middag och lite fredagsmys. Då ringde dragbilsförmedlaren.

”Jag behöver sex bilar nu i kväll. Ni ska lasta på Vaplans mekaniska verkstad norr om Östersund. Sen ner som ett skott och stå i Göteborg till på måndag morgon!”

Det var mer en order än en fråga och han kände ju till min dåliga vecka.

I Västberga kopplade jag en tomtrailer, mötte upp de andra fem och körde norrut. Regnet som fallit hela dagen gick över i ett tätt snöfall och vinden drog upp stora drivor på vägen.

Det rullade ändå på och vi stannade och fikade och snackade bort en timme i Harmånger. Men alla hade nog redan jobbat sina lagliga timmar och senare syntes det på spåren i snön att någon varit över på fel sida av vägen flera gånger.

I Vaplan var vi var tvungna att montera ner trailerkapellen. Vi fick stå på hala truckgafflar och slå loss de fastrostade ställningarna med slägga tills flaken var rena som skateboards.

Alla hjälptes åt att lasta de stora välvda stålplåtarna och på lördagskvällen körde vi söderut. När vi tröskade oss genom landet, mestadels i snöstorm, hade vi varit i gång i mer än ett dygn.

Till sist, sent på söndagskvällen, kunde vi ställa av trailrarna i Göteborgs hamn.

Chefen ringde och berömde och var jag stolt över att ha klarat uppdraget och tjänat några kronor.

I dag är jag inte det. Vilka risker utsatte vi oss inte för genom att bryta mot allt vad arbetstidsregler och arbetarskydd heter?

Nu är de svenska enbilsåkarna med dragbilar nästan borta. Speditörer, dragbilsförmedlare och inte minst industrin tjänade stora pengar. Medan de flesta av oss gick i konkurs trots allt vårt slit.

I stället har utländska åkerier tagit över och många av dem bryter mot alla lagar och regler. Ofta med chaufförer som bara får betalt när bilen rullar – och de kan bli stående i veckor på en parkering.

Så vad har mitt tidigare dragbilsliv gemensamt med dagens utländska, lika olönsamma, dragare?

Bristen på organisering.

Tänk på det du som tycker att du inte har råd att vara med i facket. ”Marknaden” har ingen ”självläkande kraft”, vilket många tror. Utan organisering är vi ingenting. Eller som Pete Seeger sjunger: ”Which side are you on boys, which side are you on?”

 

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Peter Jansson:
    28 mars, 2023

    Detta var väldigt vanligt på den "gamla goda tiden".För egen del som dragbilsåkare såg jag till att tjäna väldigt mycket pengar genom att nischa in mig på att köra sjöcontainers mellan Hamn, containerdeåper och en terminal i Göteborg under väldigt många år och kunde pensionera mig redan när jag var 52 år.Visserligen gick även mitt åkeri i konkurs när jag var 49 år och de goda åren var förbi, men jag är väldigt glad att jag sparade väldigt mycket pengar och inte bara spenderade alla pengarna under de goda åren som även innehöll god mat, dryck, resor och en ny personbil varje eller varannat år.

  2. Carola Sandelius:
    6 februari, 2023

    Ja du David, de va en resa man minns, dyngsur ända in på skinnet av att stå ute och rigga av hela trailern i detta snöfall usch ! Sen bara sätta sej å köra och torka kläderna på kroppen, inte va de väl så bra för hälsan kanske, men de va så de va då !
    De va några såna resor man minns väl än idag, som Sandviken-resan tur de är preskriberat idag med arbetstider och sånt ! Man körde med livet som insats ibland då man behövde pengarna.
    Så sant som du skriver David, jag måste ta och läsa om böckerna jag köpte av dej och återuppleva lite av de man va med om ! Vinna eller försvinna, så va de då !

  3. Micke Evhammar:
    16 januari, 2023

    Så sant som det är sagt!

  4. Per Thomson:
    9 januari, 2023

    Alltid suveränt bra det David skriver. Känner väl till hur skruplösa speditörer kunde arbeta. Det är väl fortfarande så nu men med skruplösa åkare som slavdriver förarna vilket David förklarar i slutet på texten.
    Per.

  5. Teddie Fredrikasson:
    8 januari, 2023

    Sossarna har förstört allt! Sverige är ett gangsterland och det som krävs för att lösa det är så radikalt att ingen vågar prata om det

  6. Anders Viklund:
    8 januari, 2023

    Sven-Åke Pettersson : Sveriges poliskår : "Spaningsuppslag saknas, ärendet läggs ner"

  7. Jan Andersson:
    3 januari, 2023

    David skriver fantastiskt bra jag har läst om hans chaufförsliv tidigare

  8. Torbjörn öberg:
    30 december, 2022

    Bra och tänkvärd krönika.

  9. Sven-Åke Pettersson:
    30 december, 2022

    *Ge polisen nödresurser, så att de har en blank check för övervakning, spaning, utrustning, fordon m.m.
    *Etablera gränskontroller igen, inför någon form av undantagstillstånd vid våra gränspassager (tåg, broar, färjelägen och landsvägen mot Norge, Finland, Danmark.) Räcker inte poliserna och tullarna till, så sheriffa in hemvärnsmän eller övriga militärpersonal som får begränsade polisiära befogenheter att bistå i det kritiska arbetat mot illegala vapen och sprängmedel, narkotika m.m.
    *Resurser till polisen att återerbjuda anställning till f.d poliser som lämnat för privata näringslivet. Engångsersättning utbetalning på låt säga 30.000 kr, och 10-15.000kr påslag på tidigare lön för att komma tillbaka i uniform.
    *Tillfällig löneökning till nuvarande uniformerade och civilanställda på 5000-15000 kr/månad för att få kåren att orka med i denna enorma kraftansträngning som behövs göras.
    *Använd ordningsvaktskåren på ett mer effektivt och utstuderat sätt för att etablera kontroll i utvalda områden.
    *Skapa en tydligare samordning med övriga myndigheter, åklagare, skatteverket, kronofogden, tullen m.m. för att slå hårt och återkommande mot de kriminiella nätverken och trötta ut dem.
    *Beslagta fordon, tillhörigheter och tillgångar hellre än gång för mycket än en gång för lite för att störa näringskedjorna.
    *Stop & frisk (NY-style) med mera. Utöka lagstiftningen (tillfälligt?) för att få mer befogenheter och kontroll på folk so m rör sig.
    *Utöka den inre utlänningskontrollen och återstarta REVA
    m.m.....
    Vad väntar vi på? Första dödsfallet av en totalt oskyldig förbipasserande? Första skjutna polisen?
    /tisdagsfunderaren

    David Ericsson
    Bra skrivet men jag tycker omedelbar utvisning vid första allvarligare brott för de som inte har medborgarskap. I Danmark, som jag ofta åker igenom är det militärer som kollar passen och jag lovar: inte en katt kan smita igenom där!

Lästips:

Åsa Alvetjärn. Foto: Privat

Klar… men nu då?

Blogg. Åsa är en snart 50-årig journalist som börjat ratta tunga fordon. Hon går en yrkesutbildning för att bli lastbilschaufför. Det här är den femte och sista delen av hennes berättelse.

”Jag märker att det tar längre tid att återhämta sig och bli människa igen”, säger lastbilschauffören Tobias Olausson. Foto: Pernilla Ahlsén

”De mörka timmarna är jobbigast”

Skiftjobbaren. Kaffe, en bensträckare eller en kort tupplur. Det är knep som lastbils­chauffören Tobias Olausson tar till för att klara nattpassen. Men ju äldre han blir desto svårare är det att återhämta sig.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Rösta på Miljöpartiet, någon?

Politik. Miljöpartiet är, eller snarare var ett så kallat gräsrotsparti, sprunget ur rörelser som Alternativ Stad i Stockholm och många utomparlamentariska aktioner. Som almstriden där almarna i Kungsträdgården räddades och ockupationerna av kvarteren Mullvaden och Järnet.

De små stegens förbannelse

Arbetsvillkor. Då åkerier söker chaufförer på Facebook som är ”stresståliga, erfarna, socialt kompetenta och har alla behörigheter”, brukar ett skämt i kommentarsfältet vara: ”Kan man jobba hemifrån?”

Tjuvheder?

Fattiga & rika. ”Det är så jävla dumt att man har lust att skära sig i handlederna!” brukar min kollega Jonny säga på oefterhärmligt Västmanlandsmål. Ja så kan det kännas ibland när man till exempel tänker på att högsta mode bland unga tjejer i dag verkar vara att ”skönhetsoperera” sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Vi i facket är La Résistance

Facklig utbildning. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.

Kärt barn har många namn

Ordkunskap. Året är 2015 och mina barn är tre respektive ett år. Det är också året då sången Snoppen och snippan ser dagens ljus. Den blir en formidabel hit. Barnen älskar den mer än Babblarnas första låt. Jag kommer på mig själv att sjunga med: ”Snoppen och snippan, vilket härligt gäng. Snippan och snoppen, sjunger vår refräng…”

Karensdagen – ett gissel som måste bort

Sjukt. Jag har en vän som har kört slut på sin axel. Varje dag går hon till jobbet och har ont. Jag tjatar på henne att hon ska gå till läkaren och hon svarar: ”men då blir jag ju sjukskriven i minst åtta veckor”. Hon säger att hon inte kan vara sjukskriven så länge, att hon sviker sina kollegor och när hon kommer tillbaka till jobbet är det ännu mer att göra.

Rätt eller fel – bra eller dåligt?

Ordförandeord. Under mina 36 år som medlem i förbundet, och snart lika lång tid som fackligt aktiv, har jag ganska ofta funderat på frågan om vad som är en bra, en hyfsad eller en dålig uppgörelse eller förhandling, och vem som avgör eller graderar det egentligen?

Pengar, pengar, pengar…

Ledare. Pengar. Det är det som får världen att snurra om man ska tro den gamla musikdängan Liza Minelli sjöng. Och visst styr pengar det mesta. Till exempel styr det arbetskraftsinvandringen, om man får stanna i landet eller inte.

Måste vi ha skinn på näsan för att hänga med i lönen?

Debatt. Jag läst en undersökning om att kvinnor drar sig för att söka välbetalda jobb av rädsla för att bli sexuellt trakasserade och att trakasserierna sticker ut på arbetsplatser där det ena könet dominerar.

Styrkan finns när den behövs

Ordförandeord. Det börjar blåsa upp på allvar i avtalsrörelsen. Med viss förvåning noterar jag att det verkar viktigt för många att Transports medlemmar inte under några omständigheter ska få mer än andra i avtalsrörelsen.

Märket, pensionsålder och hållbart arbetsliv

Ledare. I Frankrike protesterade facken mot höjd pensionsålder när regeringen Macron vill höja från 62 år till 64 år. Det fick landets hamnarbetare, lastbilsförare, tågarbetare, bussförare, lärare, anställda vid kärnkraftverk, oljeraffinaderier och kommunal sophämtning med flera andra att strejka.

DEBATT / PLATTFORMSJOBB

Lön från arbete ska gå att leva på

Debatt. Det verkar pågå en trend bland liberaler att testa på ”vanliga” jobb i ett försök att bygga upp förtroende – för att sedan tala om hur arbetsmarknaden och tryggheten ska avregleras och bli mer flexibel för att fler ska komma i arbete. Ett väldigt tafatt försök att låtsas bry sig om arbetare.

Skyddsombuden finns för din hälsa

Debatt. År 2022 har övergått till 2023 och när vi summerar antalet döda i arbetet för föregående år landar det på 49 personer totalt sett, enligt Arbetsmiljöverket. Räknar vi enbart svenska olyckor i arbetslivet blir det 41 personer som inte kommit hem från sina arbeten.