Arbetskläder, klippdockor

Vem betalar dina kläder?

Arbetskläder. Det finns företag som struntar i avtalen. Och det finns arbetsgivare som är generösa när det gäller personalens kläder och skor. För att hitta två goda exempel åkte vi till Luleå.

Rättvisa är inte ett ord som kan användas om arbetskläder.

I vissa branscher är chefen bunden av avtal som tvingar hen att förse de anställda med kläder och/eller skor. I andra yrken är det upp till arbetsgivarens goda vilja. Och på en hel del arbetsplatser får arbetarna själva stå för alla sina kläder och tvätten av desamma.

– Min grundtes är att arbetsgivaren ska tillhandahålla kläder om det är ett smutsigt jobb. Annars ska de anställda få ersättning för kläder som de köper själva, säger Martin Miljeteig, Transports centrala arbetsmiljöombudsman.

Hans linje får stöd i flera av Transports kollektivavtal.

Skiljer mycket

Men en digital rundfråga bland transportarbetare i olika yrken ger bilden av att det i första hand är arbetsgivarens intresse eller policy som avgör. Svaren strömmade in via Facebook, mejl och telefon.

I en kommentar vittnar den gravida renhållningsarbetaren om sin arbetsgivare som betalar en skräddare för att sy om varselbyxorna så att de passar hennes stora mage. Men där finns också lastbilschaufförer som tvingas handla egna kläder eftersom åkeriet bara köper in herrmodeller i herrstorlek.

En ytterlighet är lastbilschauffören som bara köper sina kalsonger själv. Och i andra änden lastbilsföraren som under 16 år på olika åkerier bara har fått en eller annan jacka med företagslogga. Skyddsskor, handskar, varselväst, byxor och tröjor har hon handlat själv.

Kollektivavtalet ger inte Transports största yrkesgrupp – lastbilschaufförerna – rätt till betalda arbetskläder, med eller utan arbetsgivarens logga.

– Det har varit uppe till diskussion i avtalsförhandlingarna, men inte kommit vidare, säger Magnus Thelander, central ombudsman.

Det finns tidningsbud som aldrig fått ett klädesplagg. Medan anställda på andra utdelningsföretag förses med t-shirt, pikétröja, fleecetröja, jacka, byxor, skor, handskar och mössor. Bud som går eller cyklar har rätt att få ett par skor efter 900 timmar, enligt avtalet.

Tvist om skor

När detta skrivs pågår fortfarande en segdragen tvist mellan Transport och ett distributionsföretag i Uppsala. Det handlar om vem som ska bestämma skomodell – budet eller bolaget – och hur mycket de får kosta.

Taxi är också en bransch för sig. Vissa förare går och hämtar allt de behöver i en arbetsklädesbutik. Andra får skjorta, jacka och slips med taxiföretagets logga. Enligt kollektivavtalet ska chaufförerna få en slant till uniformen utifrån antalet körda pass.

Lennart Sköld är central ombudsman inom taxi, och den som kan historien kring beklädnadsersättningen.

– När jag började köra 1985 krävde bolagen skjorta, slips, byxor och jacka av rätt modell. Men det fick jag köpa själv på Uniformsexperten, och sen kom pengarna långt i efterhand. Med beklädnadsersättningen hade man tjänat in sina första inköp efter fyra, fem år.

Ersättningen finns alltså kvar i avtalet. Men enligt Lennart Sköld är praxis numera att arbetsgivaren ekiperar förarna om de ska ha enhetlig klädsel.

Hamnarbetarna är en historiskt sett stark yrkesgrupp. Men i kollektivavtalet står inte en rad om kläder eller skor. Hur kommer det sig, frågar vi arbetsgivarnas Joakim Ärlund, vd på Sveriges Hamnar.

– Det behövs inte, blir svaret. Hamnarna tillhandahåller kläder ändå, för de anställda ska naturligtvis ha arbetskläder.

Flera förhandlingar

Tillbaka till arbetsmiljöombudsman Martin Miljeteig. Han hävdar att det är god sed på arbetsmarknaden att arbetsgivare står för tvätt och lagning av arbetskläder som de anställda förses med. Att alla arbetsgivare inte har samma hållning bevisas av att Transport haft flera centrala förhandlingar på temat. De flesta har slutat i oenighet, enligt Martin Miljeteig.

– Arbetsgivare kan verkligen mena att en anställd ska tvätta företagets egendom i sin privata maskin, på sin lediga tid!

Vår Facebookundersökning ger besked om att det ser mycket olika ut. En del dumpar smutsen i en tvättsäck. Andra tvättar själva på jobbet. Men många tar hem tvätten och står för både tid och tvättmedel.

Sedan har vi chauffören som – inte helt enligt samtidsnormen – erkänner att han tar hem tvätten till frun.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Urban Stenhand:
    12 september, 2020

    Vi får inga mössor av företaget fast det är sagt att man ska vara ute. Ibland så mycket som 9,5 h om dagen. Är det rätt verkligen?

  2. Anton:
    8 december, 2018

    Tycker det ska vara arbetsgivarens ansvar att hålla med skyddsskor och varselkläder. Att betala ut en ersättning ska inte finnas som alternativ.

  3. Göran:
    7 december, 2018

    Man kan tycka att det vore självklart att man har arbetskläder och skyddsutrustning betalt av arbetsgivaren.

    Dessutom möjlighet att tvätta på arbetsplatsen om man skulle vilja det.

    Annars ser jag inget problem med att ta hem sina arbetskläder och tvätta dem hemma tillsammans med övrig tvätt. Förutsatt att man inte har ett jobb där kläderna blir hårt smutsade och man alltid byter om på jobbet pga detta faktum. Då är det givetvis självklart att man skall kunna tvätta på jobbet!

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Cabotagefusk blir dyrare

Åkeri. Nyligen friades DHL i hovrätten i en tvist om beställaransvar. Knäckfrågan handlade om hur cabotagetransporter ska definieras. I dag presenterade regeringen flera förslag på lagskärpningar. Bland annat högre böter.

”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn. Foto: Lilly Hallberg

Tuff omplacering efter 20 år i hamnen

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Transports förbundsordförande Tommy Wreeth har haft en hektisk vinter, med avtalsförhandlingar, LAS-strider i LO och en pandemi som försvårat det fackliga arbetet.

Fyra år i hetluften

Kongress 2022. Fyra år har gått sedan Transports kongress i Örebro, då Tommy Wreeth valdes till förbundsordförande. Fyra ovanligt turbulenta år. Om 15 månader är det dags för ny kongress.  – Får jag förtroendet ställer jag gärna upp en period till, säger han.

Jennifer Swens ångrar inte att hon ”visselblåste” om problemen på skolan. ”Jag har mått dåligt psykiskt, men jag har nog blivit starkare som person också.”

”Jag längtar bara efter att skolan ska ta slut”

Sexism i skolan. I höstas var Jennifer Swens en av eleverna som slog larm om grov sexistisk jargong bland lärarna på Karlfeldtgymnasiet i Avesta. Skolledningen utlovade åtgärder. I dag, några dagar innan examen, har inte mycket förändrats, uppger Jennifer.

Vid sidan av vägen
Bensinmack, kafé med butik och onödiga prylar i överflöd som reas ut. Här finns gott om plats för stora ekipage. Mr Li:s övergivna dröm om en handels- och kulturplats med hotell, restaurang och Kung fu-tempel är till stora delar bakom lås och bom. Men idéer finns.

Drakporten till Kina kantad av skandaler

Dragon gate. Säkert har du sett det sticka upp i underligt majestät. Som om en jätte greppat en näve Kina och kastat ut bland barrträden vid E4:an i Älvkarleby. Jätten var miljardären Li Jingchun, Mr Li. Nu har han sålt sin dröm.

Jan Fleischmann, tidningsbud Mariestad

Nattjobb

Tidningsbud. "Vi kommer från Jemen, Sverige, Afghanistan, Irland, Gambia och fler länder. Alla arbetar vi för NWT Direkt med att dela ut tidningar och paket i norra Skaraborg." Jan Fleischmann är tidningsbudet som själv dokumenterat sitt och arbetskamraternas nattliga slit.

Blås inte blåsan på kisspausen
Stressad chaffis köper macka på truckstop i Örebro. Foto: Jan Lindkvist

Kissa i tid!

Hälsa. Fast i köer? Passagerare i bilen? Vårda blåsan som din bästa vän! Bärgaren Tuija Paasila och fjärrbilsföraren Freddy Welle vet vad det kostar – att inte gå på toa i tid.

Medlemmarna på arbetarkooperativet träffas en gång i veckan för ett obligatoriskt möte. Foto: John Antonsson

Cykelbud i Malmö startade eget kooperativ

Cykelbud. Alternativa Kuriren bildades av längtan efter att få vara något annat än en siffra i gigföretagens kalkylark. På det cyklande arbetarkooperativet finns inga chefer och varje arbetare har en röst.

Kultur
Demonstration i Stockholm år 1899. (Fotograf okänd, lån av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.)

Osäker framtid för första maj

Arbetarrörelsen. Internationalen, röda fanor och tal om vägen mot ljuset, inför tusenden på stadens stora torg. Eller streamat genom Facebook? Förstamaj-firandet genomförs i år åter digitalt, på grund av pandemin. Frågan är om det innebär slutet på historien om Rörelsens egen helg.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.