Två vägledande domar om sjukas rätt till sjukpenning

Sjukförsäkring. (UPPDATERAD) I dag föll två tunga domar i Högsta förvaltningsdomstolen, som väntas få betydelse för sjukas rätt till sjukpenning. Fackens juridiska byrå ser domarna som en seger för en mer verklighetsanpassad, rättssäker bedömning av sjukskrivnas arbetsförmåga. Försäkringskassan förutspår däremot inte så stora förändringar.

En Coop-anställd kvinna som arbetat i butik i 40 år, och bland annat lider av artros i händerna, fick rätt mot Försäkringskassan och kammarrätten. Hon ska beviljas sjukpenning eftersom de ”allra flesta arbeten torde ställa krav på att händerna kan användas”, fastslog Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Med andra ord har hon svårt att hitta en ny arbetsgivare.

För en man som arbetat 25 procent med kontorsarbete på en bildemontering, och också hade artros, övervikt och smärtproblem, gick det sämre.

Där gick HFD på Försäkringskassans och kammarrättens linje och mannen blir utan ersättning. Båda rättsfallen har pågått sedan 2015.

Robert Sjunnebo har drivit butiksanställda Ing-Britt Vikströms sak på fackens juridiska byrå, LO-TCO Rättsskydd.

– För de enskilda personerna är det självklart viktigast om de får ja eller nej till sjukpenning. Men vi ser domarna som principiellt viktiga och är mycket nöjda.

– I bägge två framgår det att mer verklighetsanpassade bedömningar av sjukas arbetsförmåga ska göras. Försäkringskassan måste också ta hänsyn till en faktisk arbetsmarknad som förändras över tid, säger han.

Att mannen inte får sjukpenning förklarar Robert Sjunnebo med att läkarintygen inte var tillräckligt tydliga. Annars var resonemangen liktydiga i bägge domarna, menar han.

Robert Sjunnebo hoppas att domarna ska leda till ett bättre samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, så att sjuka ska slippa hamna mellan stolarna som ”för sjuk för att arbeta och för frisk för att få sjukpenning”.

Ytterst handlar frågan om hur sjukas eller arbetsskadades arbetsförmåga ska bedömas. Det gäller hur kassan tillämpar den regel som innebär att den som blivit sjuk inte längre ska ha rätt till ersättning efter sex månader – om hen bedöms klara av ett ”normalt förekommande arbete” på den öppna arbetsmarknaden.

Tvistefrågan är vad som ska betecknas som ”normalt förekommande” jobb. LO-TCO Rättsskydd har anklagat kassan för att föreslå ”hitte-på-jobb”, som inte finns på arbetsmarknaden, när de nekar personer ersättning.

Robert Sjunnebo beskriver dagens domar som bra och välskrivna och lutar sig mot flera resonemang, bland annat:

• Det är enbart personer som helt klart har en arbetsförmåga som kan utnyttjas på den öppna arbetsmarknaden, som inte ska få sjukpenning. Vid oklarhet eller tveksamhet ska personen alltså anses sakna en sådan arbetsförmåga.
• Om en person inte kan jobba heltid ska hen med sin kvarvarande arbetsförmåga kunna leva upp till de krav och förväntningar som arbetsgivare har beträffande exempelvis arbetsprestationer och arbetstakt.

I domarna konstateras att arbetsmarknaden förändrats mycket under senare decennier, vilket lett till betydligt högre krav på anställda. Domstolen skriver också att ”acceptansnivån för att en arbetstagare inte kan prestera fullt ut är mycket begränsad.”

När det gäller vad som ska räknas som normalt förekommande arbeten lutar sig domstolen mot en tidigare dom, som innebär att en person ska klara av jobbet med liten eller ingen anpassning till funktionshinder eller sjukdom. Däremot ska anställningar som på ”något sätt bekostas av det allmänna” inte ingå i begreppet. Försäkringskassan kan alltså inte hänvisa till ett jobb på Samhall.

Fackens juridiska byrå har hävdat att Försäkringskassan ska föreslå konkreta jobb, som utförsäkrade bedöms klara av, exempelvis busschaufför. Men där gick HFD på kassans linje. Myndigheten behöver inte ange specifika typer av arbeten. I dag kan en rörelsehindrad person exempelvis hänvisas till ett jobb där man bara sitter och svarar i telefon.

Robert Sjunnebo tolkar domen:

– Personer som helt klart har arbetsförmåga ska arbeta. Resten ska faktiskt ha sjukpenning. Det är en ganska stor skillnad mot kassans nuvarande tillämpning av reglerna.

Rättschef Eva Nordqvist på Försäkringskassan förklarar att myndigheten nu analyserar domarna, och är nöjd med att man inte behöver ”peka på konkreta jobb” till försäkrade.

– Det vi kan se direkt är att domarna ligger i linje med den tillämpning av reglerna vi har i dag.

Kommer ni att ändra något i er praxis?

– Vi behöver analysera domarna ytterligare för att kunna svara på det. Som vi ser det nu pekar domen inte på någon stor förändring.

LO-TCO Rättsskydd anser att ni gör för stränga bedömningar i dag?

– Det får stå för dem, jag kan inte kommentera det. Vår tillämpning stämmer överens med det resonemang som Högsta förvaltningsdomstolen för.