Krönika

Två olika världar i en

Davids krönika. Som barn, eller snarare som tonåring, lärde jag mig avsky poesi, teater och allt vad kultur heter. Vid den tiden, då jag var tretton år, min bror elva och syrran sju, hade mina föräldrar av någon anledning bestämt sig för att vi barn var stora nog att klara oss själva.

Farsan hade jag i och för sig mest sett sovande med en kudde över huvudet. Han jobbade natt som redaktör på Svenska Dagbladet och den enda lilla kontakt vi hade var att han uppmuntrade mig då jag skrev uppsatser.

Nu hade han plötsligt blivit väldigt social. Fast inte mot oss barn, utan mot alla som hade något med kultur att göra. Morsan var inte sämre utan söp och började umgås med tv-folk och artister. Kreti och pleti vällde in genom dörren till vårt lilla radhus och till slut blev det som i filmen Tillsammans.

Alltifrån poeter med grandiosa egon till skådespelare som spelade ut hela sina register, kom och gick. Och även om en del var ok, kändes andra som om de förbrukade allt syre i rummet.

Att jag började må dåligt och att skolan gick åt skogen är inte så konstigt och till slut bestämde jag mig för en sak: Att lämna huset och familjen.

Så när jag var femton lånade jag en lägenhet på Söder och började jobba på en brädgård. Där fanns det jag tidigare saknat. Gubbarna där blev som pappor för mig och lärde mig allt om jobbet, facket och att hålla ihop. Nordströms Trä blev mitt första universitet.

När jag ändå till slut tröttnade och sa upp mig, började jag resa runt i Europa och arbetade som alltifrån fruktplockare till dödgrävare och diskare.

Då jag till slut slog mig ner med fru och barn, kunde jag skriva chaufför på visitkortet (om jag haft något). Då hampade det sig inte bättre än att jag, som alltså hatade poesi, ändå började skriva dikter i lastbilshytten! Dikter som jag nogsamt låste in i lådan på motorhuven.

Texterna blev allt längre och till slut tog jag ett sabbatsår och gick på en skrivarkurs. Nu har jag skrivit sju böcker, de flesta utgivna på Ordfront förlag.

Den senaste, Den fredlösa, är snart ute i handeln. Den handlar om ung kille (lastbilschaufför) som är tillsammans med en tjej, som i självförsvar mördat en man och sedan är på flykt för att försöka starta ett nytt liv.

Men den handlar också om just de jag en gång inte tålde: superegona, de som alltid ville ha allt ljus på sig. Kanske för att de ändå för utvecklingen framåt på något sätt och ger inspiration till andra i all sin egensinnighet. För det var i alla fall min egotrippade pappa som en gång lärde mig skriva texter…

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    1 februari, 2022

    Ännu en bok att glädjas åt 😊👍

  2. Anneli M Fluhr:
    29 januari, 2022

    Väldigt bra artikel! Välformulerad och intressant!

  3. Barbro Nyberg@Ajaxon:
    29 januari, 2022

    Jag blir nyfiken och kommer att läsa boken.

Lästips:

Är du en som skjuter upp eller sätter i gång? Foto: Justina Öster

Skjuter du upp trista saker?

Prokrastinering. Nu måste jag verkligen städa ur förrådet. Jag hittar ju ingenting! Först måste jag bara ut med hunden, tvätta bilen, ringa mamma och köpa mjölk. Men oj, vad sent det blev! Brukar du prokrastinera?

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Rösta på Miljöpartiet, någon?

Davids krönika. Miljöpartiet är, eller snarare var ett så kallat gräsrotsparti, sprunget ur rörelser som Alternativ Stad i Stockholm och många utomparlamentariska aktioner. Som almstriden där almarna i Kungsträdgården räddades och ockupationerna av kvarteren Mullvaden och Järnet.

Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Vi i facket är La Résistance

Krönika. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Rösta på Miljöpartiet, någon?

Politik. Miljöpartiet är, eller snarare var ett så kallat gräsrotsparti, sprunget ur rörelser som Alternativ Stad i Stockholm och många utomparlamentariska aktioner. Som almstriden där almarna i Kungsträdgården räddades och ockupationerna av kvarteren Mullvaden och Järnet.

De små stegens förbannelse

Arbetsvillkor. Då åkerier söker chaufförer på Facebook som är ”stresståliga, erfarna, socialt kompetenta och har alla behörigheter”, brukar ett skämt i kommentarsfältet vara: ”Kan man jobba hemifrån?”

Tjuvheder?

Fattiga & rika. ”Det är så jävla dumt att man har lust att skära sig i handlederna!” brukar min kollega Jonny säga på oefterhärmligt Västmanlandsmål. Ja så kan det kännas ibland när man till exempel tänker på att högsta mode bland unga tjejer i dag verkar vara att ”skönhetsoperera” sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Vi i facket är La Résistance

Facklig utbildning. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.

Kärt barn har många namn

Ordkunskap. Året är 2015 och mina barn är tre respektive ett år. Det är också året då sången Snoppen och snippan ser dagens ljus. Den blir en formidabel hit. Barnen älskar den mer än Babblarnas första låt. Jag kommer på mig själv att sjunga med: ”Snoppen och snippan, vilket härligt gäng. Snippan och snoppen, sjunger vår refräng…”

Karensdagen – ett gissel som måste bort

Sjukt. Jag har en vän som har kört slut på sin axel. Varje dag går hon till jobbet och har ont. Jag tjatar på henne att hon ska gå till läkaren och hon svarar: ”men då blir jag ju sjukskriven i minst åtta veckor”. Hon säger att hon inte kan vara sjukskriven så länge, att hon sviker sina kollegor och när hon kommer tillbaka till jobbet är det ännu mer att göra.

Rätt eller fel – bra eller dåligt?

Ordförandeord. Under mina 36 år som medlem i förbundet, och snart lika lång tid som fackligt aktiv, har jag ganska ofta funderat på frågan om vad som är en bra, en hyfsad eller en dålig uppgörelse eller förhandling, och vem som avgör eller graderar det egentligen?

Pengar, pengar, pengar…

Ledare. Pengar. Det är det som får världen att snurra om man ska tro den gamla musikdängan Liza Minelli sjöng. Och visst styr pengar det mesta. Till exempel styr det arbetskraftsinvandringen, om man får stanna i landet eller inte.

Måste vi ha skinn på näsan för att hänga med i lönen?

Debatt. Jag läst en undersökning om att kvinnor drar sig för att söka välbetalda jobb av rädsla för att bli sexuellt trakasserade och att trakasserierna sticker ut på arbetsplatser där det ena könet dominerar.

Styrkan finns när den behövs

Ordförandeord. Det börjar blåsa upp på allvar i avtalsrörelsen. Med viss förvåning noterar jag att det verkar viktigt för många att Transports medlemmar inte under några omständigheter ska få mer än andra i avtalsrörelsen.

Märket, pensionsålder och hållbart arbetsliv

Ledare. I Frankrike protesterade facken mot höjd pensionsålder när regeringen Macron vill höja från 62 år till 64 år. Det fick landets hamnarbetare, lastbilsförare, tågarbetare, bussförare, lärare, anställda vid kärnkraftverk, oljeraffinaderier och kommunal sophämtning med flera andra att strejka.

DEBATT / PLATTFORMSJOBB

Lön från arbete ska gå att leva på

Debatt. Det verkar pågå en trend bland liberaler att testa på ”vanliga” jobb i ett försök att bygga upp förtroende – för att sedan tala om hur arbetsmarknaden och tryggheten ska avregleras och bli mer flexibel för att fler ska komma i arbete. Ett väldigt tafatt försök att låtsas bry sig om arbetare.

Skyddsombuden finns för din hälsa

Debatt. År 2022 har övergått till 2023 och när vi summerar antalet döda i arbetet för föregående år landar det på 49 personer totalt sett, enligt Arbetsmiljöverket. Räknar vi enbart svenska olyckor i arbetslivet blir det 41 personer som inte kommit hem från sina arbeten.