Krönika

Två olika världar i en

Davids krönika. Som barn, eller snarare som tonåring, lärde jag mig avsky poesi, teater och allt vad kultur heter. Vid den tiden, då jag var tretton år, min bror elva och syrran sju, hade mina föräldrar av någon anledning bestämt sig för att vi barn var stora nog att klara oss själva.

Farsan hade jag i och för sig mest sett sovande med en kudde över huvudet. Han jobbade natt som redaktör på Svenska Dagbladet och den enda lilla kontakt vi hade var att han uppmuntrade mig då jag skrev uppsatser.

Nu hade han plötsligt blivit väldigt social. Fast inte mot oss barn, utan mot alla som hade något med kultur att göra. Morsan var inte sämre utan söp och började umgås med tv-folk och artister. Kreti och pleti vällde in genom dörren till vårt lilla radhus och till slut blev det som i filmen Tillsammans.

Alltifrån poeter med grandiosa egon till skådespelare som spelade ut hela sina register, kom och gick. Och även om en del var ok, kändes andra som om de förbrukade allt syre i rummet.

Att jag började må dåligt och att skolan gick åt skogen är inte så konstigt och till slut bestämde jag mig för en sak: Att lämna huset och familjen.

Så när jag var femton lånade jag en lägenhet på Söder och började jobba på en brädgård. Där fanns det jag tidigare saknat. Gubbarna där blev som pappor för mig och lärde mig allt om jobbet, facket och att hålla ihop. Nordströms Trä blev mitt första universitet.

När jag ändå till slut tröttnade och sa upp mig, började jag resa runt i Europa och arbetade som alltifrån fruktplockare till dödgrävare och diskare.

Då jag till slut slog mig ner med fru och barn, kunde jag skriva chaufför på visitkortet (om jag haft något). Då hampade det sig inte bättre än att jag, som alltså hatade poesi, ändå började skriva dikter i lastbilshytten! Dikter som jag nogsamt låste in i lådan på motorhuven.

Texterna blev allt längre och till slut tog jag ett sabbatsår och gick på en skrivarkurs. Nu har jag skrivit sju böcker, de flesta utgivna på Ordfront förlag.

Den senaste, Den fredlösa, är snart ute i handeln. Den handlar om ung kille (lastbilschaufför) som är tillsammans med en tjej, som i självförsvar mördat en man och sedan är på flykt för att försöka starta ett nytt liv.

Men den handlar också om just de jag en gång inte tålde: superegona, de som alltid ville ha allt ljus på sig. Kanske för att de ändå för utvecklingen framåt på något sätt och ger inspiration till andra i all sin egensinnighet. För det var i alla fall min egotrippade pappa som en gång lärde mig skriva texter…

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    1 februari, 2022

    Ännu en bok att glädjas åt 😊👍

  2. Anneli M Fluhr:
    29 januari, 2022

    Väldigt bra artikel! Välformulerad och intressant!

  3. Barbro Nyberg@Ajaxon:
    29 januari, 2022

    Jag blir nyfiken och kommer att läsa boken.

Lästips:

Dimmornas bro (Waterloo Bridge) med Vivien Leigh och Robert Taylor från 1940. Foto: Mary Evans/AF Archive / TT Nyhetsbyrån

Det våras för nostalgin

Trendig känsla. Från medicinsk diagnos till varma känslor inför anblicken av försvunna glassar på GB:s karta eller Putins dödliga fantasier om ett förlorat imperium. Nostalgi tar sig många uttryck. Under långa perioder ett hånat känslouttryck. Men det verkar våras för nostalgin igen.

Alexandra Einerstam. Foto: Kamilla Kvarntorp

När krisen kommer

Förberedd. För två år sedan förvandlades min kompis till prepper. Hon kastade ut böcker och andra ”onödiga” saker och fyllde skåp och hyllor med konserver och torkad mat. Checklistan som finns i broschyren "Om krisen eller kriget kommer", utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), har hon följt slaviskt.

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Också ett slags krig

Davids krönika. Min pappa ville egentligen bli poet. Men med fru, tre barn och ett radhus var det inte så lätt att försörja sig med de små stencilhäften han skrev. Så han fick nöja sig med att bli journalist på Svenska Dagbladet (fyrtio förlorade år med dagspressen, som han sa).

Inget smittskydd i taxibilarna längre

Insändare. Jag hoppas att alla är väl medvetna om att de flesta taxibolagen, åtminstone i Stockholm, nu har plockat bort barriärskyddet och skippat alla andra skyddsåtgärder. Nu är det ”business as usual”.

När krisen kommer

Förberedd. För två år sedan förvandlades min kompis till prepper. Hon kastade ut böcker och andra ”onödiga” saker och fyllde skåp och hyllor med konserver och torkad mat. Checklistan som finns i broschyren "Om krisen eller kriget kommer", utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), har hon följt slaviskt.

Möte med makten
Moderaternas Johan Forssell intervjuas av Transportarbetarens John Antonsson.

”Svensk rättspolitik är väldigt ängslig”

Val 2022. Vilken roll ska ordningsvakterna ha i framtidens brottsbekämpning? På det och mycket annat svarar Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell i Transportarbetarens artikelserie ”Möte med makten.”

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Muf-metoder

Kent Källqvist kommenterar. Min gode vän Hans Tilly, Byggnadsarbetareför­bundets förre ordförande, fick ett avkapat hästhuvud i ett paket till sin arbetsplats. Av­sändare var Johan Forssell, samma man som nu är Moderaternas rättspolitiska talesman. Samme man som i intervjun här intill kräver hårdare tag mot de som hotar och trakasserar.

Första maj i krigets skugga

Ledare. Kriget fortsätter att rasa i Ukraina och Sverige försöker trycka på för att få ett slut. Svenska Transportarbetareförbundet har varslat om blockad av ryska, ryskflaggade och ryskkontrollerade fartyg från den 1 maj 2022 och demonstrationer anordnas utanför ryska ambassader runt om i världen, så också i Stockholm. Många är vi som vill få slut på Putins krig.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Också ett slags krig

Kamp. Min pappa ville egentligen bli poet. Men med fru, tre barn och ett radhus var det inte så lätt att försörja sig med de små stencilhäften han skrev. Så han fick nöja sig med att bli journalist på Svenska Dagbladet (fyrtio förlorade år med dagspressen, som han sa).

Om kriget kommer

Orostider. Fyra ryska stridsflygplan kränkte svenskt luftrum. Sånt händer visserligen ett par gånger om året. Det ovanliga den här gången var att det var jaktplan och att de flög i formation. Annars brukar det vara enstaka spaningsplan som förirrar sig in över landet.

Tänk på vändskivan, vändskivan, VÄNDSKIVAN!

Åkeri. Vändskiva, va fan e de? Undrar den som inte jobbar med lastbilar. Jo det är den där plattan på dragbilen som påhängsvagnen (trailern) och många vanliga släp sitter fast i och vilar på. Den är nästan rund, har ett spår och en koppling i mitten och i den sitter trailern fast med en liten, men rätt stark tapp.

EU:s blockad blir oerhört urvattnad

Ordförandeord. När det pågår ett krig i vår närhet som bröt ut precis när det vi uppfattar som det normala i vår värld efter två års pandemi höll på att bli just det normala, så känner man stor sorg i både sinne och hjärta. Givetvis går ens tankar till Ukrainas folk och på hur man kan hjälpa dem på bästa sätt.

Ojämlikheten sliter sönder vår värld

Krönika. I Sverige tjänar en näringslivstopp mer än 65 arbetare. Vad blir det per år? 25 miljoner? Mitt i pandemin växte inkomstgapet. När arbetare avstod löneökningar gjorde samhällets ekonomiska elit det motsatta.

Möte med makten
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin pratar valår med Transportarbetarens reporter John Antonsson. Foto: Pernilla Ahlsén

”Det har varit en tuff tid”

Val 2022. Den 11 september är det val i Sverige. LO kommer att satsa rekordmycket resurser på en socialdemokratisk valvinst. Men vad gör Socialdemokraterna för att förtjäna stödet? Partisekreterare Tobias Baudin lovar ett parti som visar Sveriges arbetare respekt och försvarar samtidigt svängningen i LAS-frågan.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Upp till bevis (S)

Kent Källqvist kommenterar. Vi är ingenting som parti utan starka förbund”, säger Tobias Baudin, partisekreterare i Socialdemokraterna. Men hur är det då med respekten för facken hos regeringspartiet?

Än en gång visar transportarbetarna hur viktiga de är

Ledare. Kriget i Ukraina har förödande effekter. Det är obeskrivliga lidanden som utspelas. Rysslands invasion fördöms av FN och EU och historiska beslut tas av många regeringar, så även i Sverige som gav direkt stöd till de väpnande styrkorna i Ukraina.

Vi gör vårt yttersta för sänkt bensinpris

Debatt. Vi har blivit kontaktade angående de höga bränslepriserna, av oroliga medlemmar, under en längre tid. Priserna vid pumparna tar all löneförhöjning och mer därtill.