”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn.

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Arbetet är både hårt och komplicerat. Maskinkörning, lossning på hög höjd, hantering av gods i snöstorm. För Helén Olsson blev omställningen brutal, men hon säger själv att hon länge klarat att hålla sig flytande.

– Jag har gjort det jag har blivit satt att göra. Bitit ihop och jobbat. Men det har varit mycket tårar.

– Mest är det att jag inte får jobben förklarade, eller vad som gäller sådant som riskbedömningar och arbetsbeskrivningar. Hade jag varit 25 år yngre kanske det hade varit en annan sak …

Helén Olsson började arbeta i hamnen 1998. Först anställd av kommunen, sedan över 20 år direkt av Karlshamns hamn. Fungerat som allt i allo; städat, skött inköp, hållit i projekt och fixat frukost.

– I dag fick jag veta att jag blivit satt att kroka pappersmassa. Det är svårt, handlar om ett antal kilo. Jag har sagt till att det inte går, mina handleder klarar det inte, säger Helén Olsson.

Jobb på fastighetssidan

När Transportarbetaren träffar henne är det vår igen, ett år efter att hamnbolaget flaggade för förändringar. I samband med att städet skulle läggas ut på entreprenad fick Helén frågan om hon var intresserad av att jobba på fastighetssidan.

– Det kändes jättebra, var något nytt som jag tänkte skulle passa mig, säger hon.

Innan Helén gick på semester förra sommaren stämde hon av, och allt framstod som klart. Hamnbolaget hade då upphandlat städet, och för egen del fick Helén veta att man skulle köra på som sagt med start i slutet av augusti.

Tillbaka på jobbet fick Helén gå parallellt med en fastighetsskötare under några dagar. Men mycket var oklart:

– Folk undrade ”vad gör hon där?”. Det var en väldigt konstig känsla.

Helén Olsson bad hamnledningen informera samtliga avdelningar om hennes nya arbete. Men någon information kom aldrig ut. I stället fick hon veta att en tjänst på underhåll skulle bort.

– Det var inte svårt att räkna ut att det handlade om min tjänst när det skulle sparas.

”Klump i magen”

Helén med sina många anställningsår skulle i stället placeras på sjösidan, ute i verksamheten. Något hon inte alls var bekväm med och saknade erfarenhet av.

– Jag fick en stor klump i magen. I samma veva la hamnen ett varsel, och det blev som en dubbel börda. Här ska de skicka hem sex, sju stycken – flera maskinförare – och så kommer jag, det fick mig att känna mig som en belastning. Det blir jobbigt för hela kollektivet.

I mitten av december förra året hade Helén Olsson ett möte med sin blivande chef. Med på mötet var också HR, liksom Transport. Både regionala skyddsombudet Roger Jönsson och Lars-Göran ”Lasse” Olsson från klubben. Lasse som Helén är gift med.

– Hade jag inte haft honom hade jag inte varit här i dag. Min nya chef bara pratade om behovet av maskinförare. Hela bemötandet var så konstigt, man fick inget förklarat för sig.

Ett annat förslag, att Helén skulle arbeta halvtid på fastighetssidan och halvtid med städning på sjöterminalen, sa hamnbolagets ledning blankt nej till.

Sjukskriven

Helen mådde dåligt och var sjukskriven under december. I januari började hon åter arbetet, först på deltid. Nu tillbaka på heltid.

– Men det är tufft! Fast jag har tagit truckkort i alla fall.

Också i det har hon haft hjälp av maken.

– Jag kunde övningsköra med honom, annars hade det inte gått. Det var mycket vånda.

Att maken är förtroendevald för Transport har inte varit okontroversiellt. Konflikterna mellan de två hamnfacken satte under flera år sin prägel på arbetsplatsen. I fikarummet hälsade inte längre gamla kamrater som Helén under lång tid lärt känna, och delat även mycket privat med. Men att det skulle spelat in nu, i det hon råkat ut för, tror inte Helén.

– Nä, det är bara så dumt. Jag förstår faktiskt inte. Ibland känns det som att de vill bli av med mig, det gör det. Kanske är jag obekväm?

Helén vet vad som gäller vid exempelvis riskbedömningar. Tack vare hennes agerande tillkallades en gång skyddsombud som stoppade arbetet.

– Många yngre kanske inte vågar ifrågasätta eller ställa krav på samma vis, resonerar hon.

”Brist på empati”

Helén Olsson tycker att hon haft stöd av facket under processen, ”de har gjort vad de kunnat”, men konstaterar att arbetsgivaren leder och fördelar arbetet.

Maken Lasse Olsson instämmer:

– Det behöver heller inte vara illa ment. Det känns bara som att det är en sådan total brist på empati.