Trögt i förhandlingarna om nytt avtal för taxi
Taxiförhandlingarna fortsätter. Transports förbundsstyrelse har beslutat att göra ett försök till. I de segdragna förhandlingarna vill arbetsgivarna inte ens betala de 2,2 procent i löneökningar som andra på arbetsmarknaden fått.
– Förbundsstyrelsen har haft en djupgående diskussion om taxiavtalet och är väl insatt i problematiken. Den har rekommenderat förhandlingsledningen att fortsätta arbetet med att få ett avtal med motparten, säger Lars Lindgren, Transports ordförande.
Taxiavtalet löpte ut den sista juni. Tre månader senare verkar arbetsgivarsidan inte ha någon brådska
i förhandlingarna.
– Förra gången gick vi nio månader över tiden, säger Anders Norberg, förhandlingschef på Biltrafik-
ens arbetsgivareförbund (BA).
Avtalet för taxiförarna är förmodligen ett av de svåraste kollektivavtalen att förhandla om av flera skäl.
Organisationsgraden är låg. BA organiserar en minoritet av företagen i branschen. Detsamma gäller Transports andel av de anställda.
Kollektivavtalets villkor avgör därför inte prisbilden på taximarknaden. Konkurrensen påverkas mer av annat.
Den fria etableringsrätten som infördes för 25 år sedan har lett till en överetablering. Överskottet av taxibilar pressar ner priserna på resor och därmed lönerna.
Lönerna pressas även ner när kommuner och landsting upphandlar färdtjänst, sjuktransporter och skolskjutsar. Då gäller nästan alltid lägsta pris utan hänsyn till kvalitet.
Ytterligare en faktor som trycker ner lönerna är de procentlöner som en stor del av förarna har. Deras lön är en viss procentsats av inkört belopp, vanligtvis mellan 35 och 40 procent.
Procentlön ger vanligtvis låg timpenning som måste kompenseras med långa arbetspass.
– Då räcker inte 40 timmars arbetsvecka för att få mat på bordet, säger Lars Mikaelsson, central ombudsman på Transport.
– Motparten säger att förarna inte skulle producera i samma utsträckning om procentlönerna tas bort, men jag tycker det är konstigt att provisionslöner tillåts i trafiken.
För procentförarna innebär inte en avtalsmässig löneökning på
2,2 procent att de automatiskt får högre lön.
– Nej, åkaren måste antingen höja taxan eller förarens andel av inkört belopp för att lönen ska öka. I annat fall måste förare köra längre arbetspass för att tjäna mer, förklarar Lars Mikaelsson.
På arbetsgivarsidan vill åkarna inte ens höja löner och ersättningar med de 2,2 procent som gäller för övrig arbetsmarknad. De tycker till och med att försäkringarna i avtalet är ett för dyrt inslag.
– Taxiföretagen har en hård ekonomisk situation, säger Anders Norberg, BA.
Förarna skulle kunna säga detsamma om sin privatekonomi och ha det som argument för högre löner.
– Våra löner har inte hängt med övriga branscher. Vi är jävligt förbannade över situationen, säger Saied Tagavi, fackligt aktiv på Taxi Stockholm.
