Ordförandeord. Om det är något jag lärt mig efter 37 år som medlem i Svenska Transportarbetareförbundet och 27 år i förbundets tjänst, varav snart åtta som ordförande, så är det vikten av kontakt med verkligheten. Oavsett var du befinner dig i vårt förbund.
I tider som dessa, med årsmöten och stämmor, får jag en ytterst behaglig påminnelse om just detta.
Jag är i skrivande stund ute på någon slags ”årsmötesturné” och för mig är den här tiden oerhört viktig. För det är just nu jag får närkontakten med själva urkraften i vårt stolta förbund, det vill säga medlemmarna och verkligheten vi lever i och jobbar för.
Jag får också en påminnelse om hur olika förutsättningar det finns inom våra landavdelningar, flyget och hamnarna. Dessutom får jag en chans att förklara varför vi fattat vissa beslut och svara på frågor om bakgrunden till dessa.
Aldrig upphör jag att imponeras av kraften och engagemanget som finns ute i våra avdelningar och på våra arbetsplatser runt om i landet.
För mig är det också enormt viktigt att behålla den så kallade markkontakten med medlemmarna i Transport och verkligheten i vårt förbund. Jag har alltid förespråkat en platt och medlemsnära organisation. Ingen i Transport är större än förbundet, ingen är oersättlig och förbundet och medlemmarnas intressen går alltid först.
Jag gläds också över engagemanget som finns runt kommande avtalsrörelse. Vi är mitt i en utvärdering av arbetet och resultatet från förra avtalsrörelsen, samtidigt som vi förbereder oss på den kommande.
Även om vi gjorde mycket bra och rätt i senaste avtalsrörelsen så finns det alltid detaljer som går att förbättra och det ser vi över för fullt. Då pratar vi om processen från ax till limpa.
Hur får vi en bra förankringsprocess i förbundet, hur förbereder vi oss för en eventuell konflikt och hur kommunicerar vi både processen och resultatet till förbundets medlemmar?
Jag vill även passa på att återigen uppmana er alla att gå och rösta i kommande EU-val.
Vi har inte råd att sitta hemma och vara förbannade på EU. Vi är med i EU och vi har demokrati, så gå och rösta som du brukar göra i riksdagsvalet.
Att sitta hemma i protest gör ingen skillnad.
Avslutningsvis vill jag påminna om att jag alltid kommer att tycka och stå för att Transport är den bästa och starkaste fackföreningen i Sverige.
Förmodligen tycker alla ni medlemmar som läser denna krönika det också! Det är också till er jag riktar mig och det är er jag företräder.
