Transport förlorade om reklamlöner i domstol
Arbetsrätt. 3 200 sorterade exemplar i timmen är enligt Arbetsdomstolen en normal prestation. Det innebär 53 ibladade reklambilagor i minuten.
– Sammantaget känns det som att vi har ett avtal vi inte kan stå upp för, säger Transports centrala ombudsman Jerker Nilsson.
Transport mötte motparten Almega i Arbetsdomstolen (AD) i november förra året. Men vägen till rättssalen hade varit lång. Den började för flera år seden när några medlemmar i Skåne framförde klagomål till Transports Malmöavdelning.
När domstolen till slut godtog att Almega ska få 640 000 kronor i rättegångskostnader från Transport är det på grund av att rättsprocessen varit lång och att man har haft haft flera muntliga förhandlingar. Arbetsgivarparten har också kritiserat Transport för att ha ändrat yrkanden under tidens gång.
Men nu finns domen och domstolen har sagt sitt.
På arbetsgivarens linje
Den ena delen handlar om ifall bilburna reklamutdelare som fått reklamen körd hem till sig ska få betalt för resan till utdelningsdistriktet. Där går domstolen på arbetsgivarens linje. Två domare meddelade sig skiljaktiga och ville gå på Transports linje och ge utdelarna lön från att de körde hemifrån.
Den andra frågan är lite snårigare. Grunden i kollektivavtalet för reklamutdelare är att den som delar ut och sorterar reklam får ackordslön. Dels för hur många exemplar som sorteras men också för hur många exemplar som delas ut. Den som anser att lönen blir för låg kan kräva tidmätning och garantilön.
Transport anser att det sätt arbetsgivaren mätt är felaktigt. I den mätningen har de kommit fram till att det är en normalprestation att sortera 3 200 exemplar i timmen.
– Det är som att mäta ett 100-meterslopp och sedan multiplicera det med 421 för att få fram hur lång tid det tar att springa ett maraton, säger Transports centrala ombudsman Jerker Nilsson.
Analysera domen
Transports plan är att gå tillbaka och analysera domen. Eter det kommer förbundet eventuellt kalla till sig arbetsgivarorganisationen Almega till samtal.
– Vi ska se om vi kan bättra på avtalet i kommande avtalsförhandlingar, annars får vi se hur vi går till väga, säger han.
Tidigare har reklamutdelarjobbet främst utförts av barn, men det blir allt vanligare att nyanlända har jobbet. Jerker Nilsson berättar att många föräldrar fortfarande hör av sig till facket om avtalet.
– Det är föräldrar som hjälper barnen som sedan får sin första lön. Då kontaktar föräldrarna oss och frågar: hur kan ni ha ett sånt avtal. Det känns kanske som att kollektivavtalen är en stämpel att det är seriöst. Sedan visar det sig att avtalet knappt är värt vatten, då tar de flesta föräldrar barnen därifrån. Kvar jobbar bara de som inte har något annat val.
