”Tillsammans är vi starka”
Mötet. Malin Sundberg är besatt av historia. Av berättelser om förgången tid och hur vi tagit oss dit där vi är i dag. I juni kliver hon upp i Transports talarstol, på sin första kongress.
Det känns stort och ansvarsfullt. På kongressen kan man ju verkligen påverka, säger Malin Sundberg när vi ses utanför jobbet på DHL i Västra Frölunda.
Där jobbar Malin som inhyrd för bemanningsbolaget Tranpenad. Stolt är hon också. Att bli vald till kongressombud av kompisarna i Göteborgsavdelningen betyder att de uppskattar hennes fackliga arbete.
– Det är många personer jag representerar, så jag hoppas kunna göra ett bra jobb för deras skull.
Solen strålar och vinden grabbar mörka testar i Malins långa hår. Den senaste tiden har varit intensiv. Först var hon med och arrangerade årets ungdomsforum för yngre transportare. Helgen därpå körde Malin till regionens kongressutbildning på Viskadalens folkhögskola för hårdgnuggning i mötesteknik, motionsläsning. Och test av talarstolen.
– Jag har hört att folk svimmat där, men det gick rätt bra. Fast det var förstås inte över 200 ombud, som på kongressen.
Malin ler och lugnar sig med att hon kommer att vara bland kamrater. ”De som är organisationen.” 16 ombud är från Göteborg. Och ett kongressombud från Skåne är hennes pojkvän. Kärlek uppstod på en facklig kurs.
– Nu vet jag hur kongressen går till. Det gäller att ha sina anteckningar redo och hänga med hela tiden. Dagarna blir långa.
Malin har en del frågor hon ska försvara, men vill inte avslöja vilka. Inte heller vem hon tänker rösta på som ny förbundsordförande. Klart är att hon stödjer alla förslag, motioner, från avdelning 3.
Malins väg in i facket gick via Transports organiserare Pablo Vergara. Han sökte upp henne och kollegorna på det bemanningsbolag som hon jobbade på. Den fackliga grundkursen, Startpunkten, gav en inblick i favoritämnet: historia. Fackets ledord etsade sig fast:
– Tillsammans är vi starka. Det är en så häftig idé! Tänk att vi gått från något som var så dåligt till något som är så bra genom den.
– Det gick upp för mig att facket inte är en myndighet, som man kan ringa till. Facket är medlemmarna. Alla vi. Vi kan göra så mycket, om vi går ihop. Kämpar tillsammans.
Malin kände att hon inte hängde med i det fackliga språket, och gick fler kurser. Självförtroendet växte och i dag öppnar hon mun.
Med organiserarens hjälp startade Malin och fyra kollegor en klubb på uthyrningsföretaget. Det fanns mycket att ta tag i, arbetskläder och skor, att inte sitta hela dagen och vänta på att bli inringd för jobb. Eller att tvingas ringa varje dag och sjukskriva sig, i stället för första och sista dagen.
Ledningen bjöd motstånd och svarade med repressalier, men Malin gav sig inte. När företaget la ner verksamheten blev hon headhuntad till uthyrningsbolaget Tranpenad.
– De ville ha en facklig representant, någon som redan gått utbildningar. Här funkar allt väldigt bra. Jag får ta facklig tid varannan fredag och har en bra dialog med ledningen. De tar upp frågor innan de hinner bli problem och frågar innan de gör förändringar.
Inom kort räknar Malin Sundberg och skyddsombudet med att kunna starta en ny klubbstyrelse på Tranpenad. Hon planerar också att väcka nytt liv i Göteborgsavdelningens ungdomskommitté. Att träffa andra unga på Transports ungdomsforum var en euforisk känsla.
– Jag är inte ensam! Vi behöver fler unga aktiva i förbundet som har nya idéer, men också ta hjälp av de äldre med lång erfarenhet.
