Skyddsombud i skolbänken för säkrare arbetsmiljö
Skyddsombuden inom Transports branscher har det allra tuffast. Häng med när några av dem vässar sina vapen och argument på förbundets kanske hemligaste kurs.
– De som har gått kursen brukar säga att den är väldigt bra, men i övrigt är det mycket hysch-hysch, säger några av skyddsombuden som samlats på Runö kursgård i månadsskiftet november–december.
Drag kallas fortbildningen för skyddsombud som varit verksamma i några år och behöver fylla på kunskapsbanken, träffas, dela erfarenheter och peppa varandra.
Transports regionala skyddsombud Per-Arne Persson och lokal-
ombudsman Per Dufvenberg är kursledare och gläntar på dörren. Deltagarna sitter i grupper kring borden, som arbetskamraternas ombud i tänkta bolag. I näven får de en bunt papper. Sedan är det upp till skyddsombuden att tala sig samman inför det kommande mötet med arbetsgivarna – som inte ska bli så enkelt.
Så som i verkligheten.
Avslöjas kan att eftermiddagen kommer att bjuda på många skratt, gester och hårt rynkade pannor … Det är fritt fram att hjälpa varandra med lagar och föreskrifter. Allt sådant man behöver hålla koll på som skyddsombud, förklarar Per-Arne Persson. Till det ska läggas engagemang, ödmjukhet och empati.
I dag saknas minst 100 000 skyddsombud på landets arbetsplatser och en LO- undersökning visar också att de fått det tuffare. Enligt rapporten hindras ett av tre skyddsombud av arbetsgivaren från att utföra sitt uppdrag. Tolv procent uppger att de utsatts för trakasserier och har fått sämre löneutveckling och arbetsuppgifter.
Inom Transports branscher svarar hela 46 procent av de tillfrågade att de hindras från att utföra sitt skyddsarbete. Det är den högsta andelen inom LO:s förbund.
Oftast handlar det om att skyddsombuden inte får delta när förändringar planeras, inte får information och inte kallas till möten när exempelvis nya fordon och maskiner ska köpas in.
Men Per-Arne Persson vill inte bara tolka rapporten negativt. Den kan också tyda på att Transports skyddsombud är mer aktiva än ombud i andra fackförbund, resonerar han.
Roland Bjuggelius.
Roland Bjuggelius är säkerhetskontrollant och skyddsombud på Sturups flygplats. Ibland får han ”ta skit”, men att starta processer är alltid av godo. Det leder till ökat engagemang, tycker han.
Att jobba i entreprenörsföretag med ständiga upphandlingar försvårar arbetsmiljöarbetet. Entreprenören vill helst inte stöta sig med kunden.
– När det gäller att åtgärda saker som belysning och buller blir det alltid knepigt så fort det handlar om större pengar. Jag kände igen mig i mycket som stod i LO:s rapport, säger Roland Bjuggelius.
Leandro Andrade är skyddsombud och lastare på SAS vid Arlanda. Att så många av Transports skyddsombud hindras i sitt uppdrag är illa, anser han.
– Arbetsgivaren lyssnar på en, till och från, men SAS är ett stort företag så det tar tid innan saker och ting blir gjorda. När samverkan inte fungerar är det tråkigt att statliga institutioner som Arbetsmiljöverket måste kopplas in, för att först då få gehör hos ledningen. Då har det gått väldigt långt.
Underbemanning är ett stort problem inom många av Transports branscher, påpekar Leandro Andrade.
– Det gör att folk går på knäna och sjukskrivningarna ökar. I fjol var den uppe i 20 procent hos oss.
Martin Warfvinge är miljöarbetare och skyddsombud på IL Recycling i Stockholm. Kollegorna sliter med trappsteg och trånga utrymmen
i gamla K-märkta hus. Ett stort problem är att de envisas med att ha så bråttom, påpekar han.
– Man kan ta det lugnt och jobba hela dagen, i stället för att slita ihjäl sig, klämma sig och halka. De senaste tre åren har företaget infört stämpelklocka för att få ner stressen. Gubbarna var arga i början men nu har de accepterat det.
