Så tycker vi om nya transportavtalet
Åkeri / Lager & terminal / Bärgning. Den 3 april blev Transports största avtal klart. Det gäller för lastbilsförare, lager-, terminal- och bärgningsarbetare samt budbilschaufförer från och med den 1 april 2025. Så här tycker några medlemmar om det nya tvååriga transportavtalet.
(UPPDATERAD 2025-04-07)
Transportavtalet är först ut av 25 kollektivavtal och tecknades med Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA). Det ger en löneökning på totalt 6,8 procent över två år. Första året höjs lönerna med mellan 874 och 1 156 kronor (3,6 procent) och andra avtalsåret med mellan 770 och 1 028 kronor (3,2 procent).
När det gäller lönerna höjs de dels från den 1 april i år, dels från och med den 1 april år 2026. Så ser höjningen ut på respektive område:
- Terminal och lager, år ett: mellan 994 kronor och 1 156 kronor, år två: mellan 876 kronor och 1 028 kronor.
- Bärgning, år ett: 1 058 kronor, år två: 961 kronor.
- Budbil, år ett: mellan 960 kronor och 1 140 kronor, år två: mellan 850 kronor och 1 026 kronor.
- Åkeri, år ett: mellan 874 kronor och 1 124 kronor, år två: mellan 770 kronor och 1 028 kronor.
En efterlängtad förbättring av ob-tillägget finns med. Kvalificerat ob-tillägg kommer från och med den 1 april 2025 att betalas ut från klockan 21 på fredagskvällar. Tidigare har enkelt ob utgått ända fram till att fredagen övergår i lördag, klockan 00.
Ytterligare en förändring är att chaufförer, som tidigare själva fått bekosta läkarundersökningar för att förnya sina behörigheter för alla typer av tunga fordon, nu ska få dem betalda av arbetsgivaren. Om det krävs ska företaget även stå för kostnaden vid besök hos optiker.
Nytt är också att en avsättning på 0,1 procent av löneutrymmet ska göras av arbetsgivare med kollektivavtal från och med andra avtalsåret, 2026. Anställda avstår alltså 0,1 procent av löneutrymmet för att från och med 62 år ha möjlighet att gå ner till 80 procent av arbetstiden inom åkeri och 50 procent inom terminal.
För den som inte vill gå ner i tid överförs pengarna till övrig avtalspension. Tanken är att öka pensionsavsättningen efter hand under kommande avtalsförhandlingar. Här har flygteknikerna gått före, liksom den nya medlemsgruppen kabinpersonal med flygvärdar och flygvärdinnor.
”Vi fick mer än märket”
Kranbilsförare Dick Mattsson från Skultorp satt med i avtalsdelegationen och manglade kraven gentemot arbetsgivarna för sjunde gången.
– Delegationen med 22 personer var suverän med någon femtedel nya. Det behövs ju föryngring. Alla har fått prata och säga vad de tycker och vi har tänkt på hela kollektivet när vi diskuterat, säger han.
Dick Mattson beskriver avtalet som bra.
– Vi fick mer än märket och det var ju det vi ville. Avsättningen till deltidspensionerna är helt suverän. Jag är 57 år så själv kommer jag inte att få så mycket nytta av det, men det är desto viktigare för våra unga.
Med märket menas nivån på löneökningarna som fack och arbetsgivare inom industrin förhandlat fram, vilket ger vägledning för övriga avtal.
Angående deltidspensionen tycker Dick Mattson det är fel att ”löntagarna ska vara försäkringsbolag åt staten”, som han uttrycker det.
– Det är hemskt att vi ska satsa av vårt löneutrymme för framtiden, de avsättningarna till pensionen borde vara reglerat i lag.
För egen del tycker Dick Mattson det bästa i avtalet är att slippa betala kostnaden för läkarbesök ur egen ficka.
– Avgiften skiftar i landet men sist fick jag betala 1 800 kronor, så den hamnar strax under 2 000 kronor.
Är det något du saknar i avtalet?
– Ja, krantillägg skulle vi ha haft! Det är ett ansvar och innebär både utbildning och kompetens hos chauffören. Det gäller förresten för alla extra kompetenser som att köra farligt gods och så vidare. Vi ska ha betalt för det, men det får vi ta i nästa omgång.
Hur ser du på att ni åkerichaufförer får lägre lönehöjningar än terminal-, lager- och bärgningsarbetare plus budbilsförare?
– Vi får stå tillbaka för att vi ville förbättra ob-tilläggen och få med betalda läkarbesök. Men terminal- och lagerarbetarna har fått stå tillbaka i två omgångar tidigare för att vi skulle få våra lönehöjningar.
– Vi får hjälpas åt för att få upp lönerna. Det är det som är solidaritet. Håller vi ihop så vinner vi mer. Arbetsgivarna fick inte med sina förslag på exempelvis försämringar av vårt ob. De är ju också inne på att göra upp allt individuellt med arbetstagarna.
Arbetstidsförkortning kom inte med i avtalet?
– Nej, men med lite tur byter vi regering vid nästa val och då kan vi få det lagvägen. Varför ska vi göra upp om det i avtalen, när vi kan få det gratis av staten?
”Bättre med ettårigt avtal”
Mats Borgenstrand jobbar som lastbilsförare och bor i Forserum i Nässjö kommun. Han är tidigare ordförande och numera sekreterare i den lokala UPS-klubben.
– Jag tänkte sätta mig bättre in i avtalet i helgen, säger han. Ob-tilläggen är en stark fråga för kollegorna som jobbar natt, så kvalificerat ob från klockan 21 låter jättebra.
Mats Borgenstrands arbetsgivare betalar redan läkarbesöken för tyngre behörighet, men han tycker det är bra att få med skrivningen i avtalet.
– Då kan företagen inte backa. Folk tittar bara på pengarna, visst det är jättebra att lönerna höjs, men jag är mer intresserad av vad som står i avtalstexterna. När jag själv satt med i avtalsdelegationen fick vi bort en del ”bör” till det starkare ”ska”, så att arbetsgivarna vet vad de ska hålla sig till.
0,1 procents avsättning till pensionerna är inte så mycket, resonerar Mats Borgenstrand, men ändå bättre än ingenting. Och en början för den yngre generationen. Han hade föredragit ett ettårigt avtal.
– Men ett tvåårigt är bättre än ett treårigt och att vi får mer än märket helt okej, så för min del är det godkänt, än så länge.
”Alla vill ha mer”
Helena Wahlberg är ADR-chaufför, kör farligt gods och bor i Hallsberg. Hon har inte hunnit sätta sig in i avtalet än, men välkomnar betalda läkarbesök och pensionsavsättningen.
– Vi behöver göra något åt pensionerna så att de inte blir sämre och sämre, säger hon.
Helena Wahlberg och kollegorna har pratat om arbetstidsförkortning, men tycker det är svårt att genomföra i transportbranschen.
– Jag vet att några vill ha kortare arbetstid men själv är jag nöjd med 40 timmar i veckan.
6,8 procent lönehöjning då?
– Det hade varit kul att få lite mer, allting är så dyrt i dag så alla vill ha mer.
”Arbetstidsförkortning är jätteviktigt”
Linda Lööw, som satt med i delegationen, är klubbordförande på Postnord TPL i Jönköping. Hon har lång erfarenhet av förhandlingar.
Linda har jobbat på lagret, som tidigare drevs av Electrolux Distriparts, sedan 1998 och var med om att förhandla fram ett nytt avtal vid ägarbytet för sju år sedan. Då gick fackklubben över från IF Metall till Transport.
Det nya transportavtalet ser hon som ”helt okej” pengamässigt:
– Vi är nöjda med hur det blev, vad det gav i pengar, utifrån det bud som Opo la tidigare på 7,7 procent fördelat på tre år.
De Opartiska ordförandena:s (Opo:s) bud avvisades helt av Facken inom industrin, vilket ledde till att industrins normerande lönemärke sattes i sista stund – natten till den 1 april.
– Att märket inte var satt tidigare gjorde att det gick väldigt trögt i början av förhandlingarna för nytt transportavtal, säger Linda Lööw.
Det avtal som tecknades torsdagen den 3 april har ett värde på 6,8 procent fördelat på två år – klart över märkets 6,4 procent. Enligt Svenska Transportarbetareförbundet. Enligt arbetsgivarparten, Biltrafikens Arbetsgivareförbund, ligger avtalets samlade värde på märket.
– Ja, vi har olika tolkningar på uträkningen. Arbetsgivarsidan kanske är rädd att tala om att Transport fått mer än andra. Men det är inget nytt, så var det förra gången också, säger Linda Lööw.
Under årets förhandlingar kände hon behov av att tala om annat än pengar.
– Jag, och övriga i delegationen framför allt på terminalsidan, kände att resultatet av förhandlingarna mest handlade om pengar. Någon tyckte att det kändes lite naket, säger Linda Lööw.
I början diskuterades en rad krav, pengarna började framför allt diskuteras sista förhandlingsomgången.
– Men delpensionen som kom till är superviktigt.
Transportavtalet från den 1 april i år ger avsättning och påbörjan till delpension.
Förhandlingsdelegationen tog upp och fick gehör hos Transports ledning för önskan om former för att utveckla avtalet vad gäller terminaldelen. En arbetsgrupp kommer att se över framtida lönesystem inom terminal- och lager, en arbetsgrupp titta på premielön och tillägg.
– Vi har rätt stora förhoppningar kring det. Det behövs en utveckling av avtalet på terminalsidan, säger Linda Lööw.
– Att en arbetsgrupp tittar på det gör att vi kommer att vara i en helt annan sits om två år när det till exempel gäller sådant som kompetenstillägg. Sedan har allt fler lager och terminaler helgarbete, och det är sådant man ska titta mer på, säger Linda Lööw.
Hon hade helst sett ett ettårigt avtal utifrån frågan om arbetstidsförkortning.
– Vi ville ha ett ettårigt avtal bland annat utifrån LO:s utredning om arbetstidsförkortning, som blir klar i maj. Nu blir det lite så att vi får vänta och se ytterligare.
Linda Lööw betonar hur viktig frågan om arbetstidsförkortning är. Med IF Metalls avtal hade de på arbetsplatsen arbetsförkortning, vilket gav timmar att ta ut vid exempelvis tandläkarbesök eller för att vara hemma med barn då förskolan var stängd. Det gick förlorat i och med bytet till Transports avtal.
– Arbetstidsförkortning är jätteviktig i den här regionen och en fråga jag verkligen brinner för, säger Linda Lööw.
”Lönen känns också bra”
Magnus Birgersson arbetar som bärgare och bor i Västerhaninge.
– Jag kan inte säga exakt i dag vad det nya avtalet innebär, men jag har det så bra som jag har det redan. Numera kör jag 6–15.30 helgfria vardagar och 9–17 var fjärde helg och har inget beredskapskrav. Jag fick ändrade arbetstider efter en stroke för tre år sedan – chefen tyckte inte att jag skulle jobba skift med kvällar och nätter längre, han.
– Lönen känns också bra, en del kollegor har samma lön före skatt som jag får ut efter.
Magnus är medlem i Transport och har tidigare kört taxi och bud, sedan 20 år arbetar han som bärgare.
Han är anställd på ett familjeägt åkeri som täcker en stor del av Stockholms län, från Salem i söder till Sollentuna i norr och Adelsö i väst.
– Jag har passlön, som det heter. Det bygger på transportavtalet i grund och botten.
Förenklat innebär passlön en uträkning av vad ett pass, exempelvis 7–17, är värt utifrån åkeridelen inom transportavtalet.
Lönerna kan skilja sig kraftigt inom bärgning. En del åkerier tillämpar till exempel provisionslön. När Magnus Birgersson en gång frågade om de stora löneskillnaderna svarade chefen att han bara betraktar kollektivavtalet som ett golv, en minimilön, och inte ett tak.
