Så ska servicetrafik på villovägar stoppas
Upphandlingar. I pengar handlar det om chaufförer som blivit blåsta på tusentals kronor varje månad. I arbetet handlar det om stress, arbete på ”raster” och fordon med stora brister. Både fack och förare hoppas nu att ett pilotfall ska visa Nilsbuss att bolaget måste göra om – och rätt betala sina skulder till förarna för utfört arbete.
– Vi är inne på tredje året, det har varit problem sedan de vann upphandlingen och tog över. Nu är rasterna det stora problemet. Själva jobbet är inte något bekymmer utan det handlar om en oseriös arbetsgivare, som vägrar lyssna. I princip alla jag jobbat med har slutat, säger en färdtjänstförare i Emmaboda.
Det handlar om Nilsbuss, som bland annat har två avtal med Kalmar läns trafik (KLT) som sträcker sig fram till och med 2025 respektive 2027 och dels rör skolskjutsar, dels färdtjänst och sjukresor.
Transportarbetaren har flera gånger tidigare skrivit om problem kring Vimmerbybolaget. Transports medlemstidning har också upprepade gånger sökt företagets vd, Anders Fransson, både på telefon och via mejl. Hittills förgäves. Men i lokalpress har Fransson förklarat att grundorsaken till dagens problem är den stora förarbristen. För förseelser under årets första åtta månader har Nilsbuss dömts till att betala viten på sammanlagt 1,7 miljoner kronor till trafikbolagen i regionerna Kalmar och Kronoberg.
– De klarar ju inte att sköta uppdraget. Det är inställda turer, trasiga fordon och förseningar. Att de inte får tag på chaufförer är inte så konstigt när de blåser förarna på lön, säger en färdtjänstförare i Gamleby.
Påtalat felen
Transport har i flera år påtalat felen. Dels gäller det Nilsbuss så kallade flexsystem där arbetstiderna ändras mer eller mindre godtyckligt, så att förarna exempelvis måste vara tillgängliga en halvtimme före och efter ordinarie arbetstid – utan övertidsersättning. Dels gäller det fusk med raster. KLT lägger in rast om 45 minuter, men Nilsbuss gör avdrag för ytterligare 45 minuter. Det gör att förarna får löneavdrag för 45 minuter när de är tillgängliga.
– Det vi får blir ju inga egentliga raster utan måltidsuppehåll där vi ska vara tillgängliga. Sammantaget med att vi inte får ut övertidsersättning gör att det blir stora summor. Transports ombudsman har räknat ut att det för varje gubbe blir 4 000 kronor i månaden, säger färdtjänstföraren, som kört för bolaget i knappt tre år men är något av veteran vid Gamlebydepån.
– Vi väntar på pengar. Och vi väntar på upprättelse, säger han.
Hoppas blir prejudicerande
Nu hoppas han och kollegorna på att ett fall som Transport driver civilrättsligt blir prejudicerande. För färdtjänstföraren i Gamleby skulle det betyda över 130 000 kronor i lön. Liksom kollegan i Emmaboda upplever han att företaget inte lyssnat när de påtalat uppenbara problem, bland annat när det gäller färdtjänstbussarnas utrustning. Att Nilsbuss förhalat, gjort mindre justeringar, betalat ut lön retroaktivt till någon men åter börjat fuska med lönerna…
– Vi har fått mycket hjälp och stöttning av facket, som gjort att vi kommit vidare, säger Emmabodaföraren.
Tommy Sahlberg är ordförande för avdelning 51 Sydöstra Sverige och Kennet Thernström är ombudsman.
– Det är ett solklart fall som vi driver centralt, men fler är snarlika. Både vi och Mats jobbar brett när det gäller Nilsbuss, säger Kennet.
Inte hanterat lönerna rätt
Mats L Andersson är ombudsman på Linköpingsavdelningen, och ombudsmännen har i kontakt med länstrafiken i Kalmar visat att Nilsbuss inte hanterat lönerna rätt. Även KLT blir blåsta på pengar, en insikt som i dag finns hos de ansvariga på regionens trafikbolag.
Kennet framhåller också att arbetsgivarparten, Biltrafikens Arbetsgivareförbund, har ett ansvar. Och att de också borde ställa krav på sina medlemmar, åkerierna. Men vad gör de egentligen?
Håkan Filipsson är kommunikationsansvarig med fokus på arbetsgivarservice och juridik på branscharbetsgivarorganisationen Transportföretagen.
– När det gäller upphandlingar arbetar vi med alla regionala trafikmyndigheter för att ta fram rekommendationer och vägledning för goda upphandlingar. Inom Kollektivtrafikens avtalskommitté, Kolla, arbetar vi också med att ge stöd och inspiration, och sprida kunskap om rekommendationerna om sådant som fordonskrav, säger han.
Dialog borde vara självklarhet
På Transportavdelningen i sydöstra Sverige går arbetet också vidare.
– Vi har också haft en diskussion med Kronoberg, och en träff där vi diskuterat hur mycket vi kan stötta. Vi från facket skulle kunna fungera som referens vid upphandlingar och kika på avtal. Det är ett stort jobb, både regionalt och lokalt, säger Tommy Sahlberg.
– Att ha en dialog med fackförbunden om vilka villkor som ska ställas i en upphandling borde vara den mest självklara saken.
Sahlberg lyfter vikten av kunskap och utbildning när det gäller upphandlingar, inte minst bland politiker och upphandlingsenheter lokalt. Och inte slentrianmässigt använda EU-lagstiftningens skrivningar om fri rörlighet som en ursäkt att gömma sig bakom för att avvisa krav på kollektivavtal.
– Min uppfattning är att man kan kräva kollektivavtal till dess att någon säger att man inte kan, säger han.
Behöver följas upp
Mats L Andersson från Östgötaavdelningen vill också lyfta hur uppföljningen av ingångna avtal fungerar.
– Samtliga krav i en upphandling behöver följas upp. Nu ställer man massor med krav på fordon och förare vilka man kontrollerar relativt ofta, alla brister har en prislapp och företagen får betala viten. Men kraven på exempelvis sociala villkor följer man aldrig upp, säger han.
– Om det till exempel saknas varselväst eller ficklampa i ett fordon får företaget vite på x antal kronor. Men om företaget blåser sina anställda så anser de flesta regioner att det är fackets uppgift att lösa.
Kennet Thernström framhåller att en stor del av grundproblemet ligger i privatisering:
– Så fort du får in vinstdrivande intressen så blir det en konflikt. De som kör drabbas till förmån för vinsten.
