Davids krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet).
Att klimatet förändras så att isbjörnar dör bryr vi oss såklart inte om. Få har ändå varit i närheten av dem och de som verkligen varit det har blivit uppätna.
Men något har hänt, vinden har vänt. Den ständigt fuktiga västliga vinden från Norge och golfströmmen har ersatts av en mestadels torr nordostlig vind från Sibirien. Det många klimatforskare varnat för verkar ha skett: att Golfströmmen har stannat av, dränkt av kallt sötvatten från smältande isberg i Arktis.
Skogsbränderna blir monumentala, precis som det varnats för i decennier. Spannmålet torkar in liksom djurfodret. Mjölken kommer att sina och biffkorna nödslaktas av foderbrist – till ingen nytta för köttet kommer knappt duga till köttfärs.
Naturligtvis ska vi ändå fortsätta flyga utomlands en gång om året (sju kvadratmeter isberg per person och resa försvinner varje gång). Vi ska köra bil trots att buss och tåg går jämsides, eller bara för att köpa tidningen i kiosken tio minuters gångväg hemifrån.
Transporterna ska gå med billiga utländska lastbilar med bunkerolja från forna Sovjet i stället för med tåget som tar några timmar extra.
För det är tiden som är bristvaran för oss och för speditörerna då de fjäskar för industrin. Men kostnaderna för tidsbesparingarna blir enorma för miljön och klimatet.
Naturligtvis vill vi inte erkänna det, varken jag eller någon annan. Men vi börjar nog inse att ett tyst strilande sommarregn snart kan vara ett minne blott.
Något måste göras, men Alliansen kan inte ens tillåta en ytterst marginell flygskatt. Ändå är vi tvungna att minska de fossila utsläppen med minst sju procent om året för att klara tvågradersmålet för jordens uppvärmning.
Det verkar omöjligt men faktiskt; jag tror att det går!
Freonutsläppen stoppades en gång och därmed räddades ozonskiktet. Skogsdöden på västkusten hejdades då koleldningen nästan upphörde i England.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något: om vi cyklar eller går i stället för att ta bilen. Om vi hoppar över flygresan och i stället njuter av den nya sommarsibiriska värmen här hemma. Om vi alltid försöker tänka på klimatet!
Då kan det gå att rädda situationen och vi slipper berätta för barnbarnen hur det var på den tiden det regnade om somrarna.
