Nilla vågade tro på författardrömmen
Deckardrottning. Nilla Kjellsdotter har en bakgrund i lastbilshytten och har jobbat som väktare. Nu är hon en av de mest lyssnade författarna på en av de stora ljudbokstjänsterna.
– Jag försöker skriva med ett språk där berättelsen är i fokus. Det ska inte vara ett högtravande, jättefint språk som man kan analysera sönder i evigheter, säger hon.
Nilla Kjellsdotter är född och uppvuxen i finska Österbotten, där hon fortfarande bor. Sedan många år bor hon i byn Oravais. Som deckarförfattare som skriver om Oravais är hennes jobb att dra med sig en massa (påhittad) död och elände till byn.
– Jag var jättenervös när min debutbok skulle komma ut eftersom jag hade skrivit om Oravais. Nervös att folk skulle tycka att jag svärtar ner byn. Men många tycker att det är jätteroligt att Sverige kan läsa om vår fina by, säger hon.
Området i Österbotten där Nilla Kjellsdotter bor och är uppväxt är tvåspråkigt, med en övervägande majoritet som har svenska som modersmål.
Hennes egen finska är begränsad, den räcker för att klara sig när hon reser, men inte mycket mer än så. Hennes språk är svenska, och hennes största läsekrets finns i Sverige. Böckerna om kriminalpolis Mija Wadö är utgivna på ett svenskt bokförlag.
Svenska inspiration
När Nilla Kjellsdotter får frågor om inspirationskällor är det därför mot Sverige blicken riktas. Deckarförfattarna Liza Marklund och Camilla Läckberg är favoriter. Hon lyfter också fram svenska kriminalserier och filmer. Särskilt Johan Falk är en annan favorit.
Redan innan Nilla Kjellsdotter blev utgiven författare körde hon ofta till Sverige med sin exman när de tog den årliga kombinerade semestern och arbetsresan i lastbil.
– När man kommer till Sverige och ska lasta eller lossa vid en fabrik är det många som ser att det är en finsk bil och börjar prata engelska. Och så svarar man på svenska och de bara, ”Jaha, men pratar du svenska?” Medan om man kommer till Finland och ska lasta eller lossa är det liksom så här: ”Du har en finsk bil, du ska kunna finska.” Förståelsen för att Finland är tvåspråkigt är inte jättestor, säger hon.
Nilla Kjellsdotter växte upp på en bondgård och kom från enkla förhållanden, långt bort från kulturvärlden. Att satsa på en författarkarriär var inte självklart. Även om hon skrivit så länge hon kan minnas var författardrömmen länge just en dröm. Under 2010-talet hade hon en blogg, och i ett av sina inlägg berättade hon om sina författardrömmar.
– Min före detta granne Stig är pensionerad journalist. Han hade läst min blogg, och två timmar efter att jag publicerat inlägget skickade han ett mejl till mig. Han skrev: ”Jag följer din blogg och läste om din dröm att skriva en bok. Jag tycker att du ska ta en tur med den där drömmen, för du har ett härligt ledigt språk. Du är född att skriva.”
Tro på drömmen
Det var den sista meningen – ”Du är född att skriva” – som fick Nilla Kjellsdotter att verkligen tro på drömmen. Direkt efteråt började hon skriva på det som blev hennes debutroman. Sedan dess har hon tackat Stig i varje bok hon gett ut.
Men det är inte alla i hennes närhet som har varit lika stöttande. En person i hennes omgivning tyckte att hon skulle lägga ner författardrömmarna. Det skulle vara för svårt att nå ut från lilla Österbotten, och drömmarna var inte förankrade i verkligheten.
– Och sedan kom den där stora slutklämmen: ”Lägg ner det, för du försummar dina barn och din familj när du sitter och skriver.” Personen i fråga hade ju försökt på många olika sätt att dra ner mig. Men när hen pekade ut mina barn började jag vackla.
Men Nilla Kjellsdotter valde att tro på sig själv. Och i början av 2025 släpptes hennes fjärde bok Inte ditt barn på Norstedts förlag. När Nilla Kjellsdotter började skriva kändes det omöjligt att skriva om barn som far illa.
– Nu är mina barn lite äldre. Jag hade inte kunnat skriva den här boken för tio år sedan. Men jag vill samtidigt skriva om saker som griper tag i läsaren. Jag vill ha ett tema och belysa en problematik i mina böcker. Jag har skrivit mycket om mäns våld mot kvinnor, utstötta i samhället och rasism. Nu kände jag att jag ville lyfta barns utsatthet.
