Intervju. Efter fyra decennier på Arlanda och 51 år som medlem i Transport stämplar Anders ”Eken” Ekenstedt ut för sista gången.

– Jag var ju 13 år när jag började på OK i Lycksele 1975 och farsan var ju socialist, så han tog med mig i facket direkt.

Mer komplicerat än så var det inte när en 13-årig grabb i Lycksele gick med i Transport. Nu, 51 år som medlem senare, stämplar Anders ”Eken” Ekenstedt ut för gott.

Det har blivit rätt många år som flyg­arbetare på Sveriges största flygplats. Det var 1986 han flyttade ner för att prova något nytt och sedan dess har han varit kvar på bagagehanteringen på Arlanda.

Under åren har arbetsuppgifterna förändrats. Från början var det manuell hantering av tunga väskor. 

– Vi hade inga hjälpmedel alls. Allt var för hand. Vi låg inne i lastutrymmen på Fok­kerflygplanen. Klättrade upp och in under planet. Det var där vi förstörde ryggen.

När kroppen slitits fick ­arbetsuppgifterna
bli andra. Han har gjort allt möjligt, jobbat som koordinator, kört flygfrakt mellan terminalerna, och den sista tiden körde han besättningar.

Beslutet att gå i pension har växt fram.
I oktober fyller han 64, men han stämplade ut en kort tid efter Transportarbetarens besök i början av maj.

– Jag började tänka att det var dags när folk började trappa av. Folk runtomkring mig dog kors och tvärs. Jag tänkte att jag måste kolla det här och då kände jag att jag inte förlorade så jävla mycket på det heller. Jag har sålt bort allting som dränerar ekonomin.

Vad är planen för pensionen då?

– Jag ska köra Harley-Davidson och äta varmkorv.

Hojen är en Harley-Davidson heritage softail. Den ser ut som en gammal HD med krom och klassiska linjer, men det är en modern motorcykel med bra fjädring och är skön att köra, berättar Eken.

– Jag ska köra runt och fotografera gamla kyrkor och runstenar.

När fikapausen är slut tar han med Transportarbetaren ut på en runda när han kör besättningar. Eken hämtar piloter och flygvärdinnor från olika flygbolag ute på banorna och kör dem till terminaler och fikarum.

– Jag älskar det här. Det är så fruktansvärt fina människor jag får köra. Under ett år har det inte varit en enda sur min. Alla är så otroligt trevliga, man möts alltid av ett leende.

Tillbaka i fikarummet. Alla medlemmar får äta av tårtan som klubbordföranden David Berglund har köpt. David och några andra av klubbens medlemmar håller ett vakande öga så att ingen icke-medlem tar sig en bit. Det kan verka hårt, men grundar sig enligt David i en irritation från medlemmarna över att vissa drar all nytta från kollektivavtalet och fackets kamp, utan att vara med och bidra. Vad tänker Eken själv då? Han uttrycker sig lite hårdare.

– De förstår inte. De vill dra fördel av facket utan att vara med. Då har jag sagt att de kan fara åt helvete. Det ska inte finnas någon hjälp för dem. Absolut inte.

Själv minns han alla gånger han har fått hjälp från klubben och flygavdelningen och alla strider klubben har fått ta under år av nedskärningar och omstruktureringar.

– Det har varit en jävla bra tid. Förr var alla med och vi var starka. Nu är färre med och jag försöker säga till dem som inte är med: ju fler vi är, desto starkare är vi.