Många röster kritiska när las-utredningen granskats

Arbetsrätt. I ett remissvar sågar LO den omdebatterade las-utredningen. Men även tunga juridiska instanser pekar på en klar maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel. Förlorarna är framför allt äldre, lågutbildade personer med lång anställningstid. Gynnas gör de unga och produktiva.

I våras levererade Gudmund Toijer utredningen En moderniserad arbetsrätt. Den skapade omedelbart debatt och hängde sedan som en bila över facket, när parterna försökte hitta en förhandlingslösning under sommaren och hösten.

Fackförbunden gjorde redan från start tummen ner för Toijerutredningen. Det gjorde även den S-ledda regeringen. Som ansåg att den inte levde upp till grundkravet att upprätthålla ”en maktbalans” mellan arbetsmarknadens parter.

Utredningen skickades ut på remiss till fack, arbetsgivare och en rad institutioner. Bland annat Arbetsdomstolen, Medlingsinstitutet och flera universitet.

Svaren kan nu läsas på regeringens hemsida.

LO motsätter sig förslaget i sin helhet. Om förslagen genomförs är risken stor att ”en unik och väl fungerande arbetsmarknadsmodell slås sönder”, anför LO-basen Susanna Gideonsson.

Juridiska institutionen vid Göteborgs universitet anser att utredningsförslagen sammantaget ger en ”ökad flexibilitet för arbetsgivare och ett svagare anställningsskydd för arbetstagare”.

Universitetet påminner att lagen om anställningsskydd (las) kommit till för att skydda anställda från godtyckliga uppsägningar. Den vilar på fyra samverkande fundament:

• att det ska finnas saklig grund vid uppsägningar.
• tillsvidareanställning som huvudregel.
• turordningsregler.
• och företrädesrätt till återanställning, för den som blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.

Det är av stor vikt att detta skydd upprätthålls, hävdar Göteborgs universitet. Om det inte blir så riskerar Sverige att få en arbetsmarknad där löntagarna inte vågar kritisera arbetsgivaren eller påtala brister.

Enligt juridiska institutionens prefekt, Joachim Åhman, är problemet framför allt de föreslagna ändringarna i turordningsreglerna och i kvalifikationskraven vid omplaceringar. Sammantaget innebär ändringarna ”en stark försämring av anställningsskyddet”.

”En oproportionerlig maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel”, sammanfattar Åhman.

När det gäller turordningen föreslår utredare Toijer att alla arbetsgivare, oavsett storlek, får rätt att undanta fem personer vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. Det gör att ett företag med sex anställda, som vill dra ner på en tjänst, inte ens behöver upprätta en så kallad las-lista. I praktiken är det bara att peka på den person företaget vill bli av med.

Centern och Liberalerna hävdar att uppluckrade turordningsregler ska leda till att företagen vågar anställa fler. Den tesen stöds inte av Toijerutredningen, som tittat på den forskning som finns.

Det så kallade tvåpersonsundantaget, som funnits i många år för företag med högst tio anställda, har lett till något fler anställningar. Men också fler uppsägningar. Ett nollsummespel, enligt forskarna.

De anställningar som gjordes tycks också ha gått till personer med kort period av arbetslöshet. Inte långtidsarbetslösa.

Umeå universitet har också skrivit ett remissyttrande. Där noteras också att de förslag som Gudmund Toijer lagt fram inte kommer att leda till ökad sysselsättning, totalt sett. Men väl sammansättningen av de som kan behålla eller få ett arbete.

Universitetets professor Rut Mannelqvist skriver:

”De som gynnas är gruppen unga, välutbildade och produktiva. De arbetstagare som sannolikt byts ut är äldre, lågutbildade, arbetstagare med bristande kvalifikationer eller de mindre produktiva.”

Enligt Umeå universitet kan utredningsförslagen leda till minskat intresse för arbetsgivarna att teckna kollektivavtal och till en svagare förhandlingsposition för facket. Att just äldre riskerar att i högre grad knuffas ut från arbetsmarknaden kan också motverka samhällets uttalade mål att människor i framtiden måste räkna med arbeta längre upp i åldrarna. För att få en pension som det går att leva på.

En nyckelfråga blir kompetens och rätten till fortbildning.

I utredningen föreslås att arbetsgivarna ska ha ett tydligare ansvar för att ge personalen kompetensutveckling. I grunden positivt, tycker många remissinstanser.

Men det uttrycks som att arbetsgivaren ”i skälig utsträckning” ska erbjuda arbetstagaren kompetensutvecklingen inom ramen för anställningen.

Vad är skäligt?

Och vad händer om arbetsgivaren inte lever upp till kravet?

Enligt Gudmund Toijer ska den anställda bara ha möjlighet att begära skadestånd för utebliven fortbildning, efter en uppsägning på grund av arbetsbrist. Inte under pågående anställning.

Den som säger upp sig själv, eller som sparkas av ”personliga skäl”, har heller inte rätt att begära skadestånd när arbetsgivaren struntat i sitt ansvar.

I dag har arbetsgivarna en skyldighet att utbilda eller omskola anställda, om det blir aktuellt med omplaceringar.

Det ansvaret vill utredningen också lätta på. Den som ska omplaceras måste redan vid turordningsdiskussionerna ”utan upplärning och utbildning ha kvalifikationer för det fortsatta arbetet”.

Vem kan i dag börja utföra nya sysslor på arbetsplatsen, utan upplärning?

I en sammanfattande kommentar anför LO att Toijer-utredningen riskerar att leda till att ”en välorganiserad och konfliktfri arbetsmarknad ersätts av en oförutsebar och konfliktfylld sådan”.