Ledare. Anställda på Försäkringskassan får högre lön ju fler personer som nekas sjukpenning. Avslöjandet i SVT:s program Agenda kom från anonyma handläggare på kassan som vittnar om hård press för att minska statens utgifter för sjukskrivningar.
Stämmer det? Kan antalet avslag verkligen vara lönegrundande när en myndighetschef sätter löner för en anställd?
Framför tv-rutan minns jag plötsligt en intervju med en besviken arbetsförmedlare som jobbade i Stockholm.
Han ställde upp anonymt för Transportarbetaren och berättade att på hans Arbetsförmedlingskontor var personalen beordrad att jobba övertid en kväll i veckan.
Hela arbetet då, liksom veckan i övrigt, var inriktat på en enda sak: Att få ut så många arbetslösa som möjligt i ”jobb”. Eller rättare sagt åtgärder.
Nästan alla som reste sig ur besöksstolen fick någon form av bidrag med sig. Anställningsstöd som det heter på myndighetssvenska.
Arbetsförmedlaren var uppgiven och arg. Många av arbetsgivarna som kontaktade kontoret och sökte arbetskraft öppnade med samma fråga: ”Vilket bidrag kan jag räkna med?”
Pressen från chefen på Arbetsförmedlingskontoret – krav som ursprungligen satts upp på central nivå – gjorde att förmedlarna undvek att granska företagen innan lönebidrag, nystartsjobb eller andra bidrag beviljades. Acceptabel arbetsmiljö, rimlig lön och försäkringar vägde lätt när veckans uppställda mål till varje pris skulle uppnås.
Att ansökningar om exempelvis lönebidrag ska skickas till facket för yttrande var bara en formsak. Det ”glömdes bort”, alternativt struntade man i svaret.
Under den långa intervjun avslöjade arbetsförmedlaren att antalet klienter som en handläggare fått ut på arbetsmarknaden också var ett av kriterierna när den individuella lönen skulle sättas.
Det var en starkt bidragande orsak till att förmedlaren övervägde att sluta och återgå till sitt gamla jobb. Som taxiförare.
