Davids krönika. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.
Jag tycker Sossarna tog sig mot slutet så visst gillar vi Magdalena! Men partiet har ett par problem. Ett av dem är att där knappt finns några aktiva arbetare och definitivt inga i ledningen.
Ett annat är att Sverige och hela det politiska etablissemanget mest liknar en bananrepublik. Något man får klart för sig då man läser Johannes Klenells bok Bananrepubliken Sverige. Där drar han obarmhärtigt fram de ekonomiska kopplingarna mellan politiker, lobbyister och marknadskrafterna i ljuset.
Reträttplatserna för avdankade ministrar, inte minst Socialdemokratiska, är många och lönsamma då de kan de tjäna miljonbelopp. Minst fjorton ministrar i Göran Perssons regering gick direkt till topposter inom näringslivet efter politiken. Inklusive Persson själv som bland annat gick till lobbyingföretaget Lumo advice.
Stefan Löfven var inte sämre då han som konsult numer jobbar för Rud Pedersen där han är kollega med tidigare Moderata finansministern Anders Borg.
Både Perssons och Löfvens nya uppdragsgivare sysslar med så kallade ”public affairs”. Alltså att påverka politiker med sådant som att hjälpa skol- och vårdföretag att behålla sina vinster.
För lobbyingföretag som Rud Pedersen är det guld värt att ha en tidigare statsminister som fortfarande har ledande poster inom Socialdemokratin i sitt stall. Då han kan påverka sossarna så att säga inifrån.
Kanske var detta S stora problem i valrörelsen. Att verka trovärdigt mot vinster i välfärden när dess främsta företrädare gått till lobbyister som vill behålla vinsterna?
En fråga till dörrknackande Socialdemokratiska valarbetare skulle kunnat vara: vart går Magdalena Andersson när hon är klar med politiken?
