;
Ledare

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Uppdrag granskning tog i det timslånga avsnittet ställning för Hamnarbetarförbundet (HF) på ett sätt som reser frågan om Sveriges television levde upp till kravet i sändningstillståndet. Där sägs att rapporteringen ska vara saklig och opartisk.

En prövning i Granskningsnämnden för radio och tv hade varit intressant. Hela inslaget i Uppdrag granskning framstod som tendentiöst och på flera avgörande punkter valde reportrarna att inte redovisa fakta:

  • att Transport är landets största hamnfack och att Transport organiserar mer än en tredjedel av de anställda i APM Terminals.
  • att APM faktiskt inte hade fått fredsplikt om de valt att teckna avtal med HF. I så fall hade ju Transports medlemmar, över en tredjedel av personalstyrkan, varit avtalslösa och fria att ta till strejkvapnet.
  • att APM Terminals är med i arbetsgivareorganisationen Sveriges Hamnar och därmed bundet av det avtal som Sveriges Hamnar tecknat med Transport. Om APM i det läget skriver på, och tillämpar, ett separat avtal med HF riskerar bolaget en fällning i Arbetsdomstolen.

Jämförs med diktatur

I Uppdrag granskning utmålas svenska fackförbund, utom just HF, som toppstyrda. De jämförs med diktaturer.

I HF:s retorik ingår också att utmåla Transport som toppstyrt, med fackpampar som har makten. Vad är en fackpamp i så fall?

HF:s lokala avdelningsordförande i Göteborg, Peter Annerback, har i många år jobbat fackligt på heltid. Lönen har betalats av arbetsgivaren, som på senare år varit APM Terminals.

Annerback har för sitt fackliga uppdrag lyft 45 219 kronor i månaden från arbetsgivaren. Bolaget har gått med på detta – trots att HF inte tecknat avtal och inte varit bundet av fredsplikt. Enligt förtroendemannalagen är just kollektivavtal annars en förutsättning för att få jobba fackligt på betald tid.

Tjänar 7 000 mer

Enligt ett förhandlingsprotokoll från 2006 ska HF:s ordförande i Göteborgs hamn ha en fast lön ”som motsvarar genomsnittet för hamnarbetare föregående år”. Det innebär att de anställda i APM Terminals i snitt tjänade 45 219 kronor åren 2015–2016.

Deras lön – och Peter Annerbacks lön – ligger därmed mer än 7 000 kronor över slutlönen för en lokalombudsman i Transport.

När konflikten eskalerade på senhösten 2016 drog APM in lönen som Peter Annerback fått för det fackliga heltidsarbetet. HF hävdar att indragningen är ett brott mot hans personliga anställningsavtal och kontrade med en stämning till Arbetsdomstolen.

Domen har ännu inte fallit.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Burväktaren:
    22 januari, 2018

    @Leif Holmgren; När jag valdes in i den lokala klubbstyrelsen på min dåvarande arbetsplats 2002 som suppleant, fanns det flera kollegor som började kalla en för just "fackpampen". Jag hade ingen facklig tid som arbetsgivaren eller det lokala facket betalade för utan hade min ordinarie låga lön och fackligt arbete skedde oftast på fritiden, kvällar och helger.

    Varför beskriver jag hur jag hade det? - Jo, det mindre smickrande epitetet "fackpamp" används i samhället slentrianmässigt och ligger i betraktarens ögon och vad vi enskilt tycker om uttrycket kan givetvis inte någon organisation svara på... Men så här beskriver Svenska Akademiens ordlista ordet "Pamp":

    pamp substantiv ~en ~ar
    1 ⟨ngt nedsätt.⟩ makt­fullkomlig mans­person ofta in­om fackförenings­rörelsen el. politiken

    Hur beskriver du en fackpamp?

  2. Jan Lindkvist:
    22 januari, 2018

    Jag är övertygad om att varken Hamnarbetarförbundets eller Transports företrädare är "fackpampar". Därför ogillar jag den sortens retorik och anklagelser. Dagens fackförbund verkar i ett samhälle där allt färre människor arbetar politiskt och fackligt, ideellt på sin fritid. Det har gjort att mycket av det fackliga arbetet (värva medlemmar, starta fackklubbar, biträda medlemmar som fått problem etc) måste bedrivas av anställd personal. Eller av fackliga förtroendemän som får ersättning.
    Jan Lindkvist

  3. Leif Holmgren:
    22 januari, 2018

    Vad är då en fackpamp enligt er?
    För ni menar väl inte seriöst att det bara är Hamnarbetarförbundet som har sådana?

  4. Burväktaren:
    22 januari, 2018

    @Emil Boss; Om den lokale ordförande för Hamnfyran i Göteborg tjänar 45000 kr i månaden och har 100 medlemmar borde den lokale ordförande för Transportfemman i Stockholm (största avdelningen i Transport) tjäna 1,2 miljoner kr i månaden...Om vi nu ska tala om jämförbara löner...(?)

    Att jämföra med Transports förbundsordförande är irrelevant då denne har ansvar för hela Sverige och samtliga kollektivavtal till skillnad från Hamnfyrans ordförande som har sin dominion innanför stängslet i just den hamnen.

  5. Jan Lindkvist:
    22 januari, 2018

    I Sverige tecknar LO-facken rikstäckande avtal för att motverka att arbetare tjänar olika mycket i olika delar av landet och olika mycket på olika arbetsplatser. Menar du att förbunden borde återgå till att teckna bara lokala avtal/företagsavtal? Med skiftande innehåll som följd...
    Dessutom finns det rätt mycket som talar för att HF faktiskt inte vill teckna avtal, avtal som binder dem vid fredsplikt, trots retoriken i media.
    Jan Lindkvist

  6. Emil Boss:
    20 januari, 2018

    Enligt Hamnarbetarförbundet organiserar msn 85% av arbetarens i Göteborgs hamn och är största fack bland hamnarbetare i majoriteten sv Sveriges stora hamnar. Hur ser du på det? Det talas mycket om risken med avtalsshopping men pågår inte just avtalsshopping i Göteborgs hamn? Arbetsgivaren väljer ju de facto att teckna avtal med minoritetsfacket. Sedan undrar jag varför Hamnarbetarförbundets ordförandepost jämförs med en lokalombudsman? Vad tjänar Transports ordförande?

  7. P-O:
    19 januari, 2018

    Johan, Inte för att det är en relevant fråga gällande artikeln, som förövrigt är väldigt bra. Men alla lokala ombudsmän som företräder hamnarbetarna i hela Sverige, har så klart jobbat som hamnarbetare.
    Men frågan vem som kallas för fackpamp, kan ju diskuteras. 45000kr i månaden för att jobba heltid fackligt och företräda 100 personer i en enda hamn. Måste ju bli mycket slack tid.

  8. Jan Lindkvist:
    19 januari, 2018

    Transports lokalombudsmän avlönas efter en lönestege som är lika för alla, med en slutlön som efter nio år ligger så som jag beskriver. Lönesättningen är inte individuell och baserar heller inte på vad du tjänat tidigare som exempelvis chaufför, väktare eller hamnarbetare.
    Jan Lindkvist

  9. Johan:
    19 januari, 2018

    Kan det vara så att transports lokala ombudsman aldrig jobbat som hamnarbetare i hamnen och därför inte får genomsnitts lönen för en hamnarbetare?

Lästips:

Fartyg med landanslutning i Göteborgs hamn. Foto: Göteborgs hamn AB.

Ny satsning gör luften renare i Göteborgs hamn – med högre krav

Arbetsmiljö. Sveriges största hamn kommer att kunna ge fler fartyg möjlighet att använda el från land när de ligger vid kaj. Den nya satsningen minskar utsläppen – och skapar trevligare arbetsmiljö.

Karl-Erik och Rune Stellan är två av stuveriarbetarna i Michael Stenberg och Christoffer von Platens dokumentär från 1990. Filmen finns att se på SVT plays Öppet arkiv. Foto: SVT

Lammkotletten, Porr-Birger och Tjuven i Bagdad

Göteborgs hamn. Skyffelmördarn, Rock-Olga, Porr-Birger och Tjuven i Bagdad. Bara några av smeknamnen, eller öknamnen, som arbetarna i Göteborgs hamn gett till varandra. En gång var de säkra på att ”Lammkotletten” hade dött.

Facket i AD: Almega vägrade förhandla

Arbetsrätt. Då Transport varslat om konflikt i hamnarna och för flygets kabinpersonal ställde Almega Tjänsteföretagen in förhandlingen för nytt avtal på ett helt annat område: bilvårdsanläggningar. Nu har det varit förhandling – i Arbetsdomstolen.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Valfusk?

Valbevakning. Media har spelat en icke obetydlig roll i årets valrörelse. Såpass att det kanske varit enklast om de själva fått utse en regering.

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Tiden AI frigör borde gå till arbetarna

Ny teknik. Någon mer än jag som minns Terminator? AI-nätverket Skynet har tagit makten, världen ligger i ruiner och några få i motståndsrörelsen kämpar emot den. Science fiction men tanken har stannat kvar: vad händer när vi ger teknik makt som vi sedan inte kan kontrollera?

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

En sak vet jag om tid: Jag hann inte klart

Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.

I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda

Replik. Pontus Blümes debattartikel tydliggör att Transportarbetarförbundets stämningsansökan vilar på en huvudsakligen ideologisk grund där tillsvidareanställning ses som den enda normen på arbetsmarknaden och andra sysselsättningsformer betraktas som atypiska. I vår arbetslinje räknas alla arbeten som lika värda.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

;