Redaktionens krönika. Jag skulle gissa att det tar fem minuter för vår kaffebryggare att få fram en kanna kaffe. Jag vet att det tar exakt tio minuter för mig och barnen att ta oss ner till parkeringen. Allt som allt tar det ungefär 32 minuter från barnens skola till jobbets ytterdörr.
Det är några saker jag vet om tid. Men mycket viktigare frågor om tid är fortfarande höljda i dunkel.
Hur långt kommer mitt arbetsliv att vara? Eftersom jag är född 1984 är planen att riktåldern för min pension blir år. Om jag har förstått det rätt kan jag gå i pension tidigast vid 65 år. Förutsatt att dagens regler gäller även i framtiden.
Hur många år har jag kvar efter 69? Svårt att veta. Jag vet säkert att morfar dog vid 72 års ålder och att mormor levde 17 år längre än han.
För oss journalister som bevakar arbetsmarknaden är det spännande tider. Försäkringsavtalet mellan fack och arbetsgivare har sagts upp. Det handlar om försäkringar som kan ge en slant vid sjukdom eller lite pengar om man blir av med jobbet. Också det handlar om tid. Hittills har försäkringarna inte hängt med när pensionsåldern höjts. Såväl försäkringar som extra pensionsinbetalningar har upphört vid 65 års ålder.
Klockan tickar mot att avtalet tar slut och det finns en risk för strejk (läs mer på sidan 13).
Klockan tickar också mot beskedet om vad LO egentligen ska göra med arbetstiden. Det finns ett kongressbeslut om att sänka den. Sedan dess har utredningar skrivits och förbunden har försökt komma överens. Snart är det dags. Målet är att ha något att gå in i avtalsrörelsen med.
Det finns mycket vi inte vet vad gäller tid. Men en sak vet jag säkert. Jag klarade inte av att få ihop den här texten i tid.
