Karin Smirnoff

… författare som tilldelats fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris 2021, för ”att i sin romantrilogi om hemtjänstens Jana Kippo förverkligat kollektivromanen som genre”.

Grattis! När och hur får du ta emot priset i dessa pandemitider?
– Tack! Det blir en fysisk utdelning, men det kommer i princip bara vara jag och någon till närvarande på plats. En del ska spelas in i förväg och visas digitalt. Jag har fått välja musik, pianisten Stefan Nilsson, och Annica Norlin läser in en text. Po Tidholm gör en intervju med mig.

Var är du själv nu?
– I Hertstånger, mellan Umeå och Skellefteå. Jag arbetar på distans, den senaste månaden mer eller mindre isolerat. Men jag har också en lägenhet i Stockholm.

Stipendiefondens styrelse talar om att du har fört arbetarlitteraturen till en ny milstolpe. Definierar du dig själv som arbetarförfattare?
– Nä, det kan jag inte säga att jag gör. Jag vill undvika etiketter, och jag har inte så mycket klasstänkande. Möjligen en klassolidaritet. Men inte vill jag kalla mig arbetarförfattare bara för att jag skriver om folk som går till jobbet. Det känns lite uppblåst. Men det är klart, handlar det om en person som jobbar inom hemtjänsten så blir det ju också arbetarskildringar.

I din kommande bok, Sockerormen, handlar det om barn i Mellansverige?
– Ja, det är den första delen och den är berättad ur jag-perspektiv, om tre barn och deras förhållande till musik och sin musiklärare. I den andra delen, fortsättningen, är de vuxna. Boken har ett hämndtema, men är ingen deckare.

Du har öppnat för att det kan bli en fortsättning på trilogin?
– Ja, jag tänker så. Jag har svårt att släppa Kippo-människorna. Efter den första boken (Jag for ner till bror) kom jag på nya saker, och likadant var det efter den andra (Vi for upp med mor). Också ”trean” (Sen for jag hem) födde nya tankar, jag är inte klar. Det skulle också vara väldigt kul att gå tillbaka, och att skriva en fyra vore nästan som att vara ledig. Men det är svårt att säga när, får återkomma när jag är klar med de nya böckerna. Jag har redan skrivit två delar.

I Kippo-människornas liv verkar konsten fylla en viktig funktion, som mening i sig och inte bara som väg bort från arbetarlivet, uppåt i karriären. Är det något som håller på att glömmas bort i självförverkligandets tid?
– Hmmm, jag vet inte om det är svar på frågan, men väldigt mycket i vår tid är resultatbaserat. Allt ska leda någonstans och du ska ha svar på allt, det är lätt att det blir svart-vitt. Ett slags grundkreativitet kommer bort. Jag målar till exempel, men det är endast amatörmässigt och för att det är kul.

Fotnot: Fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris är ett av Sveriges största litterära priser och instiftades 1986. Det har till syfte att stödja och stimulera litteratur som för vidare den realistiska tradition som bar upp Ivar Lo-Johanssons författarskap.
Prisutdelningen sker på Ivar Lo-Johanssons födelsedag den 23 februari 2021.