Krönika

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Davids krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

En batteridriven sådan prototyp sägs redan vara framtagen. Den är utan förarhytt och för det synnerligen överkomliga priset 600 000 kronor. Framtiden syns alltså ljus för chaufförerna som kan stanna hemma och pilla sig i naveln. Om de sedan så önskar, kan de bli körda till krogen av en icke pratande taxichaufför, för det finns ingen. Bilen kör sig själv.

Det kanske är ofint att säga det mitt i denna eufori. Men jag har kört alla lastbilsmärken på marknaden av senaste modell och ännu inte råkat på någon där den adaptiva farthållaren fungerar när det snöar.

Radarn, den som håller avståndet till framförvarande bil, har ändå funnits i rätt många år. På de självkörande bilarna måste det såvitt jag förstår finnas dussintals såna sensorer åt alla håll. Och de kommer säkert att fungerar jättebra – i soliga Kalifornien.

Tåg borde kunna köra själva. Alla som haft en modelljärnväg vet hur man får tågen att stanna vid en röd signal. I verkliga livet kräver Trafikverket att alla tåg ska kunna köra utan lokförare genom en manick som kostar en miljon (!) styck i varje lok.

Ändå, när jag besökte en god vän som arbetar för SJ i Sundsvall och fick en visning av lokverkstaden, såg jag en enorm hög med hjul. Alla var mer eller mindre ovala med bromsplattor.

– Vad har hänt? Undrade jag.

– Tågen körs automatiskt och när det är lövhalka låser sig hjulen då de bromsar.

– Men… Kan inte lokföraren lossa bromsarna? Han är ju trots allt kvar i loket ännu så länge.

– Nix, det går inte.

Man kan tycka att tågbolagen får rätt lite valuta för den där lokmiljonen.

Jag kan komma på hur många exempel som helst där våra framtidsvisionärer kommer att få rejäla ”utmaningar”. För vad händer vid ett brott på en bromsslang, framhjulspunktering och blixthalka?

Men det är mycket pengar inblandade i detta och risken är att experterna tycker att: ”lite spill får man räkna med”. Att en barnfamilj stryker med då och då när en robotlastbil tappar fattningen är väl sånt man får ta. Så som med den olagliga delen av den utländska lastbilstrafiken i dag.

Den som lever får se men jag hoppas vid gud att det aldrig blir så!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    29 mars, 2018

    Var ska alla chaufförer ta vägen? De fria själar som gillar att sköta sig själv. Sitta och lyssna på P 1 och förkovra sig när de tröttnat på skvalet i P 3. De trivs med att köra långt och göra stopp på vägen med lossning och lastning. Sköta sig själva. Jag tycker inte om det nya larviga snacket om att lasta av! Det heter lossa. Och har så gjort sen hjulet uppfanns.

  2. JH:
    12 februari, 2018

    Det finns skäl att ha kvar personal i lastbilen, och de relaterar till av och på lastning av gods. För att köra, nej utvecklignen går så snabbt nu så det kommer att vara överspelat inom inte alltför lång tid. Om en människa kan använda sin syn för att köra och klara det kan du vara tämligen säker på att automatiskt system kommer klara det baserat på samma bilder från kameror. Och systemet behöver faktiskt bara bli bättre än normal schauffören, inte ofelbar.

    För övrigt referensen till tåg ovan är relevant. Det finns egentligen inget behov av tågförare i dagens läge. Det har mest med systemtröghet att göra att de fortfarande finns i hytten. De är utrotningshotade i samma ögonblick som någon tar första steget och optimerar bort den enskilt största felkällan i systemet (människan).

  3. Janne:
    9 februari, 2018

    Kommer att bli intressant att få se eller uppleva hur en självkörande bil fungerar i tätt snöfall/regn eller vid blixthalka, när en fastkörning i en uppförsbacke är på väg att äga rum.
    Vad ska sensorerna läsa av vi drivbildning och när det är snövallar lite här och var?

  4. Thomas Laursen:
    7 februari, 2018

    Jag håller med fullständigt. En duktig chaufför läs normal kan allaredan hålla reda på alla paragitmer och ekvaktioner som en elektronlåda ska kunna och läsa av vägen och innan en situation uppstått vidta de mått och åtgärder som föranledda av betingelserna orsakar en olycka för att tala kanslisvenska. Jag t.ex. har aldrig på dryga 40 år på vägarna orsakat eller ens varit inblandad i en olycka eller kanat ner i diket för att få lov att skryta lite. Varför ska en elektronbox besitta de egenskaperna? Tänk om strömmen går? Sätt en riksdagsledamot i en bil ett dygn och se vad han eller hon kan.
    De som företräder förståndet. Eller mest saknar detsamma.

Lästips:

David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Lata speditörers paradis

Davids krönika. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

Chefer jag minns

Davids krönika. Vad är en bra chef? Eller snarare, hur är en bra chef? Personer i chefsposition är naturligtvis bara vanliga människor, som dock av någon anledning fått en lite speciell roll i livet.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Chefer jag minns

Arbetsliv. Vad är en bra chef? Eller snarare, hur är en bra chef? Personer i chefsposition är naturligtvis bara vanliga människor, som dock av någon anledning fått en lite speciell roll i livet.

Berättelsen om Willi Betz

Fiffel & båg. Det har skrivits mycket om tyska Willi Betz, lönedumpningens fader, och hans åkeri i tidiga 2000-talet. Från början var det ett litet tankbilsåkeri som körde vin (!) från Italien till Tyskland. Men när Berlinmuren föll 1989 öppnades portarna för privat ägande i de forna sovjetstaterna.

Julfrid – och tack för att du läser oss

Ledare. Julen ska vara varm och glädjefylld, inte ett maraton av måsten. Låt oss släppa taget om perfektionen och hjälpas åt, så tindrar både barn och vuxna lite mer.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Måste varje glåpord bli ett rättsfall?

Rätt & orätt. Jag har blivit kallad mycket under de många år jag har jobbat som väktare, ordningsvakt och skyddsvakt. ”Fitta”, ”hora”, ”stasivakt”… ja, listan kan göras lång men det har också gjort att jag har … härdats? Blivit avtrubbad? Tål mer än gemene man?

Kortare arbetstid högt på agendan

Ordförandeord. År 2025 närmar sig sitt slut och jul- och nyårshelgerna är nära. Året som gått har varit minst sagt hektiskt. Det har varit en långdragen avtalsrörelse, som för oss i Transport pågått från mars till oktober.

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

När folkbildningen dör får lögnen liv

Ledare. Regeringens nedskärningar i folkbildning och civilsamhälle riskerar att lämna demokratin oskyddad. När fria fackförbund pressas tillbaka och kunskap trängs undan får osanningar större spelrum – och då blir den fackliga rörelsen viktigare än någonsin.

Du förtjänar respekt och uppskattning

Ordförandeord. Vi är inne i mörkare tider med kortare dagsljus och minst sagt varierande väglag. Alla ni medlemmar som arbetar och rör er ute på vägarna oavsett årstid och väglag – var rädda om er.

GDPR skyddar inte de anställda

Insändare. Det finns otaliga tekniska system med förmåga att hålla koll på de anställda som övervakar vad de gör eller inte gör under sin arbetstid. I våra branscher använder man sig ofta av kameror, gps och skannrar som registrerar vad de anställda gör.

Är allt frid och fröjd i åkeribranschen?

Debatt. Under årtionden har vi i Transport kämpat mot lönedumpning, mot oseriösa aktörer som slår undan fötterna på åkerier med kollektivavtal. Med facklig-politisk samverkan, och med stor hjälp av våra dåvarande socialdemokratiska EU-parlamentariker, drevs det så kallade mobilitetspaketet igenom.

Säkerheten ökar, men arbetsmiljön glöms bort

Debatt. Säkerhetsläget i Sverige och världen är oroligt. Cyberattacker sker dagligen, skyddsobjekt fotograferas trots förbud och spionage från utländska makter pågår. Detta skapar fler uppdrag och arbetstillfällen för bevakningsbranschen. Företagen ser ökade intäkter – men risken är att arbetsmiljön glöms bort när nya uppdrag snabbt ska bemannas.