Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson
Close
Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar.
Close
Kultur

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

– Problemet med människor som dödar och skadar renar – samehatet – har funnits väldigt länge. Men ämnet är känsligt och jag kände att jag behövde närma mig det med stor respekt för renskötarna, säger Ann-Helén Laestadius.

Hon kommer från Kiruna och har sina rötter i området kring Nedre Soppero. Hon bor i Solna och pandemin har hållit henne ”hemifrån” i mer än ett år. Just nu är Ann-Helén Laestadius längtan efter att få besöka föräldrarna och tystnaden i byn Silkimuotka stor. Men:

– Jag är en person som gillar ordning, disciplin och regler. Om myndigheterna säger att jag inte ska resa i onödan. Då reser jag inte.

Disciplinen och en god dos rättspatos var det som en gång lockade Ann-Helén Laestadius att först jobba som kriminalreporter, och sedan skriva böcker om svåra frågor.

Sju års research

Stöld från 2021 är Ann-Helén Laestadius elfte bok och hennes första roman för vuxna.
Stöld från 2021 är Ann-Helén Laestadius elfte bok och hennes första roman för vuxna.

När hon för två år sedan satte sig ner för att skriva boken Stöld hade hon nära sju år av research och samtal med renskötare bakom sig. Ett av dem äger rum på kaféet Spis, alldeles bredvid Kiruna bokhandel. Där visar en renskötare upp en bunt med mer än 100 polisanmälningar för våldsamma attacker mot samebyns renar.

– Jag blev rätt tagen av hennes berättelse. Att se anmälningarna. Det blev väldigt tydligt hur tufft det är för renskötarna att aldrig få någon upprättelse för brotten de utsätts för. Det gör att de känner en stor maktlöshet och hopplöshet.

Efter mötet var Ann-Helén Laestadius säker på att hon hade nog för att sätta sig ner och skriva en trovärdig berättelse. Stöld är en roman, handlingen är påhittad. Ann-Helén Laestadius säger att hon inte hade behövt göra så grundliga efterforskningar. Men det kändes viktigt. Inte minst för att visa renskötarna respekt när hon berättar om något så djupt personligt och smärtsamt.

Autentiska citat

Att skriva boken Stöld handlade på många sätt om att dyka ner i en värld av rasism och hat mot samer. Flera hemska citat i boken är direkt hämtade från kommentarer i sociala medier.

När du tänker på hatet och sedan skriver om det, vad händer då i dig?

– Jag har stundtals varit väldigt arg. Rätt sorgsen också. Den här boken har verkligen krävt jättemycket av mig. Det är tufft att skriva de här brutala scenerna.

Kan du på något sätt förstå hatet?

– Nej. Det rör sig om enstaka individer som beter sig extremt obehagligt. Bland renskötarna upplevs det som ett angrepp direkt mot dem, eftersom någon har ihjäl det som betyder allra mest för dem.

– Efter Girjas-domen förra året, som gav samebyn rätt att besluta om jakt och fiske, blev renar dödade igen och hatet flödade i sociala medier. Då blev det extra tydligt att det är ett hat mot samer som ligger bakom dåden.

Rasism

När Ann-Helén Laestadius fortfarande bodde i Kiruna fick hon själv uppleva rasismen. Ett tillfälle finns nära i minnet: Hon jobbade på lokalredaktionen för Norrländska Socialdemokraten (NSD) i Kiruna. Det var inför sametingsvalet. Hon var ensam på redaktionen.

– En kvinna kom in och hon sa något i stil med ”Inte visste jag att du var lappjävel själv”. Sedan skrattade hon lite och skulle ha det till att det bara var på skämt. Så kunde det ofta vara, att man försökte skoja bort rasismen.

– Det kunde vara smärtsamt att se när människor vandaliserat gatuskyltarna som hade samiska namn på. Jobbigt att ha det runt omkring sig. Men de som betedde sig illa var en minoritet. Uppväxten i Kiruna var ändå den bästa tänkbara på många sätt och jag är glad för att jag växte upp där.

Hemlängtan

Ann-Helén Laestadius längtar ofta hem till Kiruna. I vanliga fall reser hon dit flera gånger om året. Fiskar lax, åker skoter och samlar på sig den kunskap som behövs för att skriva sina böcker. När hon skriver om sina hemmiljöer blir det nästan som att få resa hem igen.

– Jag måste skriva om samer, tornedalingar och om våra platser där uppe. Främst eftersom det är en miljö som det inte så ofta berättas om. Nu är det ganska länge sedan jag flyttade därifrån. Jag tror att det på vissa sätt är bra att jag har bott här nere. Jag får en viss distans och ser saker med andra ögon. Varje gång jag kommer hem kan jag se att det har hänt något nytt.

Vad säger folk om boken hemmavid?

– Jag har fått fantastiska meddelanden, inte minst från renskötare och det är deras reaktioner jag har varit mest nervös för. Det har varit viktigt att de ska känna igen sig och att det är en rättvis skildring av deras liv. Vissa har sagt att de måste läsa boken i etapper eftersom det jag skriver om kommer så nära och är så känsligt.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Paketutbärning stoppades vid dödshot och stölder

Tidningsbud. Efter trakasserier, stölder och dödshot mot två tidningsbud i Mariestad slutade distributionsbolaget NWT Direkt att dela ut paket. Hur gick det sen?

Özz Nûjen är aktuell i Riksteaterns nypremiär av pjäsen Laika. Och han är mycket glad över att möte publiken igen.

Äntligen är publiken tillbaka!

Föreställning. I pjäsen Laika gestaltar Özz Nûjen bargästen som ingen vet vem det är. Är han en sanningssägare eller rent av Jesus? Frågan ställs på sin spets, vems perspektiv är gällande?

Lars Sjölund vid utställningen på Transports kongress i Örebro. Foto: Lilly Hallberg

Vyer från sopbilen

Utställning. Stillheten och skönheten träffar rakt i hjärtat, berättar med skärpa om arbetsliv i renhållningens tjänst ur nya perspektiv. Ett urval av Lars Sjölunds bilder och texter finns nu samlade i boken ”Frihet och förakt” (som vi lottar ut tre ex av).

Månadens klubb
Terry Jonker och Hasse Ahlberg, två av sex ordinarie i SAS-lastarnas klubbstyrelse på Arlanda. Övriga är Samir Eriksson, vice ordförande, Jonas Bodell, huvudskyddsombud, och ledamöterna Conny Petrini, och Sebastian Reinemar.

Kaos är granne med klubben

SAS Ground Handling Arlanda. Kökris på terminalen, pandemi, permitteringar och personalbrist – de senaste åren har varit tuffa för all markpersonal. Samtidigt vet lastarna i SAS klubb på Arlanda sitt värde. Och att både jobbet och det fackliga uppdraget kräver mer än starka muskler.

Kultur
Özz Nûjen är aktuell i Riksteaterns nypremiär av pjäsen Laika. Och han är mycket glad över att möte publiken igen.

Äntligen är publiken tillbaka!

Föreställning. I pjäsen Laika gestaltar Özz Nûjen bargästen som ingen vet vem det är. Är han en sanningssägare eller rent av Jesus? Frågan ställs på sin spets, vems perspektiv är gällande?

Hallå där!

Christer Thynell

... som för fjärde året i rad uppmuntrar alla yrkesförare att skänka en krona per körd mil under september till Barncancerfonden.

Hallå där!

Christer Karlsson

…engagerad i pensionärsklubben för avdelning 9 och som ska vara entrévärd på Transports kongress i Örebro den 26–30 augusti.

Månadens medlem
Efter sommaren är Elina Matinlompolo klar med sin förarutbildning. ”Det har varit jättekul”, säger hon.

Elina lämnar macken för förarhytten

Nystart. Med en mamma och farmor och farfar som alla jobbade på bensinstation, var det självklart för Elina Matinlompolo från Luleå att också hon skulle välja den vägen. Men efter 16 år på macken är det dags för något nytt. I höst börjar hon jobba som lastbilschaufför.

Någon flytt till Stockholm blir inte aktuell om Joakim Borg blir invald för Socialdemokraterna i riksdagen. Han stannar i sin valkrets, Västmanland. Foto Kristina Sjöberg

”Det finaste man kan göra är att hjälpa andra”

Mötet. Vad är det som gör att vissa engagerar sig för att hjälpa andra? Transportarbetaren ställde frågan till Joakim Borg, ombudsman i Transports Västeråsavdelning och partipolitiskt engagerad i Socialdemokraterna.

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.

Hallå där!

Gabriel Abalo

…taxichaufför, som med hjälp av Transport fått nära 40 000 från den tidigare arbetsgivaren.

Månadens möte
Möte utanför macken. Ombudsmännen Christina Mattisson (med hunden Ringostar), Mikael Humlin, Magnus Lagerqvist och Magnus Dawest tillsammans med chauffören Roger Berglund och, längst till höger, RSO Johnny Wiklund.

”Det gäller att vara ute och synas”

Transport. En ström av folk på väg passerar – chaufförer, skolungdomar, bilköpare och turister. En kort bit från E4:an i Hudiksvall mötte transportare gamla och blivande medlemmar över en fika under manifestationen.

Marken mullrar under Sigalit Slutbäck, här i Solna dras nya tunnelbanelinjen fram under Tya:s kontor. Själv står hon stadigt med fötterna på jorden.

Tyas vd: ”Gemensamma insatser ger resultat”

8 frågor. För snart sex år sedan tog Sigalit Slutbäck över som högsta chef för Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd, Tya. Hon spelar ned sin egen roll, lyfter samarbete för ökad kunskap och vikten av bra klimat i alla betydelser.

Fordons- och transportprogrammet
Linnéa Elofsson, Moa Sääv, Karolina Järback och Elin Olsson trivs på Oscarsgymnasiet.

Här är en tredjedel av transporteleverna tjejer

Oskarshamn. Chaufförsyrket är stressigt och de har redan hunnit stöta på en del fördomar. Men de är övertygade om att de har valt rätt yrke. Linnéa Elofsson, Elin Olsson, Moa Sääv och Karolina Järback är elever vid fordons- och transportprogrammet inriktning transport vid Oscarsgymnasiet i Oskarshamn, en skola där en tredjedel av transporteleverna är tjejer.

Hallå där!
Sirin Celik. Foto: Lilly Hallberg

Sirin Celik

…statsvetare och utredare på Transport, som analyserar partiledarnas tal under den pågående Järvaveckan.

Hallå där!

Moa Lindell

lastbilschaufför från Huddinge och en av åtta tävlande i kategorin Lastbil på Yrkes-SM i Växjö i mitten på maj.