Inhyrda på lager – ett evigt B-lag
Bemanning. Stora, ”seriösa” företag rundar konsekvent bemanningsavtalet. Och gör stora vinster trots miljonskadestånd. Transports Göteborgsavdelning tar striden. Om och om igen.
På godsterminalerna ute vid Landvetter är andelen inhyrd personal hög. Det ger stora produktionsmässiga fördelar och flexibilitet i det framväxande ”Logistic city” anser företagen.
– Men de bemanningsanställda är längst ner, de pressas hårdare och blir utslitna. Och så tar man in nya. De fungerar som löneslavar, säger Tony Blomberg, ombudsman på Transports Göteborgsavdelning.
Hos giganter som Schenker är det periodvis över 80 procent inhyrd personal på vissa enheter.
– Det tycker vi ju heller inte om. Men företagen har räknat ut att de tjänar på det. Då slipper de betala när folk blir sjuka eller skadar sig.
Vad motiverar den höga andelen inhyrd personal?
Michael Behrendt är HR-chef hos DB Schenker:
– Vi kan inte anställa utifrån perspektivet ”då det är som mest att göra”, typ säsongstoppar. Och sedan sitta med höga kostnader när det inte finns något arbete att utföra, säger han.
Men framhåller samtidigt att det enbart är på lagersidan behovet av personal varierar så kraftigt. För terminal och transporter ser det helt annorlunda ut.
– Fluktuationerna på lager är extrema, över 500 procents variation är inte ovanligt.
– Vid en topp kan det behövas upp till 600 medarbetare, och i vanliga fall bara 100 på samma arbetsställe.
Schenkers HR-chef är väl medveten om att facket är kritiskt till hög andel bemanningsanställda.
– Men det är lite svårt att generellt förstå den avoga inställningen. Vi som företag tar också ansvar för att de integreras på arbetsplatsen. Att arbetet fungerar på samma sätt som för våra egna medarbetare, säger Michael Behrendt.
– Vi vill inte ha ett A-lag och ett B-lag. Det ligger inte i någons intresse. Oshysta villkor ska beivras!
Fortfarande otryggt
Bemanningsanställda som evigt B-lag är just vad Transports ombudsmän har upplevt. Trots ett avtal som skulle ersätta otrygga visstidsanställningar.
– Det har blivit tvärtom. De stora företagen skjuter ifrån sig allt ansvar. Och bemanningsbolagen utnyttjar lönebidrag från Arbetsförmedlingen, som kräver kollektivavtal. När tiden med bidrag är slut är det bara att kasta ut folk, säger Tony Blomberg.
Transport fick i början av förra året ut en miljon kronor i skadestånd från Uniflex, ett auktoriserat bemanningsföretag.
Han ger inte mycket för bemanningsföretagens auktoriseringsstämpel.
– Det hjälper föga. Och så fort något lösts så kommer nästa kille upp och berättar om samma slags problem på ett annat företag. Avtalet är ganska ihåligt.
Exempel från olika bemanningsföretag i Västsverige:
- De bemanningsanställda önskar heltid men får 75 procent och uppmanas att skriva in sig på universitet, eller studera något annat, ett par timmar om dagen.
- Erbjudande om fast jobb är villkorat med att den anställda begär tjänstledigt varje fredag.
En anställd beordras tre gånger från Göteborg till Borås, då han inte ville ta tjänstledigt. Där fanns det inget arbete att utföra, vilket innebär att bara garantilön betalas.
- ”Besvärlig” bemanningspersonal flyttas till arbetsplatser upp till 7,5 mil bort, en tillåten gräns.
Scheman läggs så att de fungerar som delade pass: Chaufförer får köra ut leveranser till livsmedelsbutiker på ”lösa” scheman utformade för fjärrkörningar.
- Arbetstiden för inhyrd personal förskjuts till arbetstoppar, till skillnad från ordinarie personal, i strid med avtalet.
”Inte ett sämre avtal”
Anna Vargö är förhandlingschef hos Almega, där Kompetensföretagen ingår. Hon påpekar att det unika med bemanningsavtalet är att samtliga LO-förbund gemensamt tecknat avtal med arbetsgivarparten.
– Men det är inte ett sämre avtal, säger hon. Det är ett avtal för trygga jobb, med tillsvidareanställning som huvudregel. Sedan följer man kundens regler när det till exempel gäller arbetstid. Det varierar ju beroende på vilket avtal som gäller på en arbetsplats.
Hon framhåller också att arbetsgivarsidan tagit höjd för att inhyrd personal ska ha samma villkor som den ordinarie personalen: Likabehandlingsprincipen är tillgodosedd.
Ombudsman Tony Blomberg ser annorlunda på verkligheten. Bemanningsanställda har det alltför ofta sämst ute på arbetsplatserna. Han är övertygad om att det inte heller skulle löna sig att hyra in personal i dagens omfattning – om företagen följde bemanningsavtalet.
