Ledare. När sommaren så småningom ebbar ut hoppas man ju att farsen kring Svenska Akademien är slut. Risken är väl annars överhängande att människor som redan har problem med en grandios självbild fått den uppumpad till bristningsgränsen.
Det finns mycket att förundras över i dramat. Är det verkligen möjligt att den tidigare ständiga sekreteraren Sara Danius haft ett alter ego som stökat i Akademiens arbete? Det sägs att hon uppträtt med dubbla personligheter, där en var ”Gittan Jönsson” – en person som Danius själv beskrivit som en ”blond valkyria, påfrestande och ostoppbar”.
Gittan har enligt uppgift gästat – inte bara Akademiens möten – utan också externa träffar och personalmöten. Protokollförare sägs ha haft svårt att avgöra om det varit Sara Danius eller ”Gittan” som stått för levererade synpunkter.
Skulle motsvarande uppträdande accepteras i andra seriösa sammanhang? I regeringen? Det är kanske lite svårt att föreställa sig en Stefan Löfven som då och då vid regeringssammanträdena förvandlar sig till ”Brusiga Berra, påfrestande och ostoppbar”.
Det verkliga antiklimaxet kom när Akademien förkunnande att man inte tänker dela ut något Nobelpris i litteratur till hösten. Med hänvisning till den interna krisen.
Nähä.
Varför inte?
Det kan väl ändå inte vara så att det saknas kandidater till priset? Eller är det så att varje år börjar ”de aderton” – de med snille och smak – om på ruta noll och läser böcker och lyssnar på hitlåtar av bara fan?
Knappast. Det är ju livsverk som belönas. Rimligen finns det listor med dussintals, ja, hundratals författare från jordens olika hörn som är synnerligen väl förtjänta av priset.
Hur svårt vore det att ge 2018 års litteraturpris till tvåan på förra årets lista?
Fast risken är kanske överhängande att Akademien då skulle ta första steget mot någon form av normaliserat vuxenbeteende. Och det vore kanske att punktera farsen.
Man kunde förstås skratta åt alltihop. Garva och rodna, ungefär som när man ser Basil och Sybil drabba samman på hotellet i tv-serien Fawlty Towers. Det sorgliga är bara att det finns viktiga saker medierna kunde lägga krutet på i stället. Klimathotet. Flyktingkriser. Robotisering och framtidens arbetsmarknad …
Heder åt Lotta Lotass som lämnade Akademien långt innan haveriet startade. Hennes egen motivering är i sammanhanget sorglustig. Hon hade inte den sociala bildning som uppdraget kräver.
