Svartmålas åkeribranschen i medierna? Företagen går ju bättre än på länge och åkarna skriker efter chaufförer. Eller är det en näring i kris, med lönedumpning, förlorade jobb, grovt utnyttjande av människor och orimlig prispress?

Jag är på väg till Karlshamn. Till Foodtankers. Ett företag som på många sätt är en spegel av den svenska åkerinäringen. Fram till 2003 hade åkeriet omkring 100 svenska chaufförer i svenskregistrerade bilar.

Varför flaggade Foodtankers ut de flesta av sina fordon till låglöneländer? Vilka politiska och företagsekonomiska beslut låg bakom?

Frågorna snurrar i bakhuvudet.

E6 badar i varmt eftermiddagsljus. Nästan omedvetet läser jag av registreringsskyltarna på dragbilarna i högerfilen. Polen, Lettland, Bulgarien, Sverige, Slovakien…

Jag har precis varit på ett möte, en utbildningsdag, på Rönnowska skolan i Helsingborg. I bänkarna satt inte elever, utan ett 100-tal gymnasielärare som alla undervisar på fordonsprogrammet på olika skolor i Sydsverige.

På lunchen hamnade jag bredvid en ung lärare. Han lät uppgiven. Bara två av 20 elever på fordonsprogrammet håller måttet, ansåg han:

– Eleverna snackar bara om sina rättigheter, inte om skyldigheterna gentemot arbetsgivaren. Kör man grusbil och förväntas klara åtta lass per dag är det inte okej med sex lass. Visst, det tar tid att lära sig, men dagens unga har ingen uthållighet. De ska bara gå hem så fort som möjligt.

Färre och färre elever söker de yrkesinriktade gymnasieprogrammen. På Rönnowska skolan fick jag lära mig att landets fordonsgymnasier i våras examinerade ut 1 163 elever. 1 031 av dem hade med CE-behörigheter och yrkeskompetensbevis på fickan.

Ändå är chaufförsbristen skriande. Läget är likadant över hela Europa.

Varför flyr förarna?

Det är fackets fel. Och mediernas, anser Liane Ask, regionchef på Sveriges Åkeriföretag i Halland.

– De ger en negativ bild av branschen, sa hon inför gymnasielärarna.

Från podiet visade Liane Ask siffror. Positiva siffror. År 2015 var vinstmarginalen i snitt 3,7 procent i åkerierna, nästan dubbelt så mycket som åren före. Totalt omsätter branschen 150 miljarder kronor. 80 procent av allt gods åker på väg. Och mer väntas det bli.

Så varför gnälla?

Foodtankers är mitt slutmål, men jag väljer att köra förbi hamnarna Trelleborg och Ystad. Vilka står på parkeringen den här kvällen?

I Ystad hastar en polsk chaufför bort till baja-majan i träskor och mjukisbrallor. Det är okej att jag plåtar hans bil, men inte honom.  Fast han låter förstå att vintern är skit. Då inskränks livet till tre kvadratmeter.

Det är beckmörkt när jag kör sista biten mot Karlshamn.

Mitt inne i stan ligger AAK:s stora livsmedelsindustri. På kajen står Foodtankers gul-svarta trailrar på rad. Utanför den bevakade grinden har tre utländska dragbilar parkerat för natten.

Vintern är på väg, ett tunt lager frost ligger på marken. Tvärs över kanalen, bara ett stenkast bort, ligger flera restauranger. Fönstren lyser inbjudande.

Äta middag där?

– Skämtar du? säger en litauisk förare innan han släcker cigaretten och klättrar upp i hytten igen.