Sexton år i kranen – och fortfarande en rookie
Hamn. Högt ovanför Norrköpings hamn sitter Kent Allan, eller ja, han kallas det bland sina kollegor. Vissa medarbetare har tillbringat hela yrkeslivet i hamnen. Kranföraren Kenneth Christoffersson har ”bara” jobbat där i 16 år, men tror sig veta varför.
Kenneth Christoffersson lutar sig vant framåt över ett högt stup mot iskallt vatten. Mellan honom och avgrunden finns bara en slags vindruta i glas. Kenneth Christoffersson ler när han får frågan om det inte känns obehagligt och berättar en anekdot om hur en kollega föll ur stolen när kranen en gång tvärstannade. Rakt ner på glaset.
– Han tillhör de tyngre som jobbar här, men glaset höll. Så det känner man sig trygg med – det är tjockistestat. Alla i hamnen vet vem det var och känner till den historien, säger Kenneth Christoffersson.

Har roligt ihop
Att alla känner till, och i dag skrattar åt, historien om det tjockistestade glaset är en av anledningarna till att Kenneth Christoffersson har blivit långvarig i branschen.
– Vi har jävligt roligt ihop. Vi kan retas lite med varandra, men det ska absolut inte vara elakt. Alla förstår att det inte var meningen när någon råkar välta en trave med virke så att det ser ut som plockepinn. Det råkade gå lite fort. Men givetvis ska man få höra det lite grann efteråt, säger han.
Nästa gång står plockepinnmannen först i ledet och pekar och skrattar när någon annan gör samma sak, förklarar Kenneth Christoffersson. Alla gör misstag och att kunna skoja om det gör att stämningen känns trygg. Han berättar att när sommarvikarierna i hamnen får utvärdera sin tid, lyfter de oftast fram den goda stämningen som det bästa med jobbet.

Smeknamn för livet
Konsekvenserna av att klanta sig kan exempelvis bli ett smeknamn för livet. Ingen vet hur han bar sig åt, men en annan kollega välte en gång en container mot styrhytten på sin truck och krossade rutorna. Han döptes snabbt till ”Glasmästaren”.
– Har vi åtta personer som heter Johan måste vi skilja dem åt, då blir det Lill-Johan, Stor-Johan och Klot-Johan. Mig kallar de för ”Kent Allan”, säger Kenneth Christoffersson.
Kvittot på att den retsamma men hjärtliga stämningen gör arbetsplatsen mer trivsam är hur länge kollegorna stannar kvar. Kenneth Christoffersson har arbetat i 16 år men är fortfarande bara rookie jämfört med den löneansvariga på kontoret som snart har jobbat i ett halvt sekel.
Som ung hade han en romantiserad bild av att köra långt med lastbil. Men efter tio år blev arbetet alltmer dominerande i livet.
– De sista åren låg jag ute i lastbilen i tre veckor i sträck och var ledig en vecka, säger Kenneth Christoffersson.

Bytte bana
Möjligheten att veta vilken tid man slutar varje dag och därmed kunna planera sitt liv var lockande. Därför bytte han bana och började köra kran i stället.
– Den största omställningen var att när du kör lastbil är du helt ensam och måste lita på din egen förmåga att lösa alla problem. Här i hamnen jobbar du alltid tillsammans med andra i ett arbetslag. Din prestation blir beroende av att killen bredvid också är bra på sitt jobb.
Oavsett om man är kranförare, kör dragbil eller planerar logistik jobbar alla mot samma mål.
– När vi väl lyckas, och gör ett bra jobb, är det ju roligare att göra det tillsammans än att göra det själv, säger Kenneth Christoffersson.